– Va, Atlanta?
När jag berättat vilket gott intryck jag fick av just Atlanta, Georgia under klubblags-VM förra året har det ofta hänt USA-beresta bekanta rynkat på ögonbrynen och inte riktigt förstått vad det är för charm jag har sett hos en plats som många bara ser som en stor flygplatsbyteshubb (flygbolaget Delta har sitt hem i stadens flygplats).
För att bekräfta mitt förstaintryck så kändes det därför högst befogat, när jag knåpade ihop mitt röriga VM-schema, att få in ett Atlanta-besök någonstans på vägen.
Så här sitter jag, efter att ha hoppat på morgonflyget från Philadelphia, inne på Mercedes Benz Stadium tillsammans med spanska och saudiska journalister och väntar på att en saudisk förbundskapten ska hålla presskonferens inför mötet med Spanien.
Spaniens dito, Luis de la Fuente, höll låda för någon timme sedan.
Och vi kan väl börja där.
Överöst med Yamalfrågor
Efter en trubbig 0–0-premiär mot Kap Verde hade man kunnat tro att det skulle vara en jättepressad De la Fuente som klev ut framför en stor, spansk presskår.
Snarare tvärtom.
64-åringen (som fyller 65 i morgon, vilket blev ett återkommande tema under presskonferensen) skrattade, skämtade och verkade genuint njuta av att sitta där uppe på podiet.
Samtidigt som varannan fråga handlade om en viss, specifik 18-åring.
– Lamine mår bra och det är den bästa nyheten vi kunde fått. Han kommer spela så mycket som vi anser nödvändigt. Det viktigaste är att han är tillbaka och laddad för att göra något betydande i den här turneringen, säger De la Fuente gällande den kanske intressantaste frågan – hur matchfit och startredo Barcelonastjärnan faktiskt är till i morgon.
På en annan fråga konstaterar De la Fuente att det kan röra sig om allt från 56 till 62 minuter som Yamal har i sig. Exempelspannet som förbundskaptenen väljer får i sin tur en annan spansk journalist att fråga om han inte precis försagt sig gällande huruvida Yamal ska starta eller inte.
– Han kan ju börja på bänken, vi får en skada efter en kvart, och byter in honom. ur många minuter han får beror helt på matchbilden.
Nej, De la Fuente tänker inte avslöja något.
Jämförs med konstnärer
När en annan journalist börjar lyfta Maradona/Messi-jämförelser så ryter dock De la Fuente ifrån ett lite längre brandtal där han slår fast att en 18-årig Yamal fortfarande utvecklas och inte ska jämföras. Även om han i det brandtalet också geniförklarar Barçatalangen och drar paralleller till Salvador Dalí och Michelangelo.
När presskonferensen är över? Då kramar De la Fuente både den ena och den andra, får en present, och traskar ganska lugnt och glatt vidare mot nya matchförberedelser.
Inför Spaniens andra raka match på Mercedes Benz Stadium i Atlanta.
Undrar om det egentligen är just därför han är så glad.
En stad som faktiskt välkomnar VM
Den enorma superarenan mitt i centrala Atlanta är en av arkitekturmässigt modernaste och häftigaste i turneringen. En av de modernaste i hela världen, vågar jag till och med säga.
En arena där det faktiskt går snabbare att promenera från stan (en dryg kvart) än att färdas i fordon.
En arena som är den enda av de jag besökt där du verkligen möts av ett leende, hjälpsamhet och ”southern hospitality” vid varje säkerhetskontroll och dörr snarare än trötta blickar och reprimander.
En arena som faktiskt dessutom stoltserar även med ”soccer” snarare än enbart amerikanernas ”football” (som fallet är i många andra amerikanska städer).
En arena där stadens turistbyrå faktiskt är högst närvarande i presscentret (som inte är i ett tält utan i en stor, fräsch och luftkonditionerad mässhall) för att försöka promota vad staden har att erbjuda med restaurangtips och annat.
En stad som dessutom, när jag passerar den på väg till arenan, har en Fanzone som faktiskt är smockad av folk och liv – trots att det inte ens ska spelas match där samma dag. En Fanzone som de byggt mitt inne i stan i Centennial Olympic Park, OS-parken som byggdes för Atlanta-OS 1996. Och som faktiskt (vilket inte borde vara något att poängtera men har blivit det) är gratis att gå till.
Det här är en amerikansk stad som på fullaste allvar verkar välkomna och omfamna VM-arrangemanget.
Även om biljettpriserna är vad de är även här, så klart.
Så nej, än så länge ser jag ingen anledning att revidera förstaintrycket från ifjol.