Den största behållningen i Iqra Idows sommarprat är stunden då hon berättar om sina första simtag i Frölunda simhall.
En fredag vid ett tillfälle då simhallen reserverat bassängen för kvinnor, kliver hon ner i vattnet tillsammans med sin syster. Iqra hade ingen aning om att vattnet kunde bli djupare ju längre fram man gick. Nu började hon härma de andra som simmade, men fick därefter panik när hon till slut hade gått så långt att hon inte längre nådde simgolvet. Som tur var hade hon en ryggdyna på sig.
Iqra Idow får simskolans mindre eleganta parlörer, med ord som armpuffar, simkorv och burkini, att låta förtrollande. Varje mening berättas med en enorm respekt för simkunnigheten i stort. Bevisligen är simning mycket mer än en praktisk färdighet. Det är ett politiskt begrepp, en sorts förutsättning för att kunna röra sig fritt i samhället.
Simningen hör samman med hur hon som tonåring kom till Sverige 2015, efter att ha flytt från Somalia till Kenya och Uganda och startat om på nytt flera gånger. Det var med en stark beslutsamhet som hon lärde sig svenska och läste in alla tolv grundskoleämnen på två år, innan hon började gymnasiet i 20-års åldern. Mitt i det här Sisofysarbetet skulle hon lära sig att simma 200 meter för att få ett godkänt idrottsbetyg.
Det gick galant. Förutom att bli seglingsinstruktör och träna i undervattensrugby startade Iqra Idow UF-företaget Mermaid simskola för unga och vuxna, särskilt kvinnor som vill lära sig simma. För sitt arbete tilldelades hon Kungliga Kompassrosstipendiet av kungen.
När man lyssnar på Iqra Idows berättelse om att kämpa sig in i det svenska samhället förstår man att läget ser annorlunda ut i dag.
Så sent som i veckan rapporterade DN om hur asylsökande personer som redan etablerat sig i Sverige påverkas av de nya reglerna för permanenta uppehållstillstånd under den nuvarande migrationspolitiken.
Debatten börjar anta allt mer bisarra former. Å ena sidan finns berättelsen om den invandrare som ständigt förväntas bevisa sin vilja att bli en del av samhället. Å andra sidan finns en politik som bortser från just de livsberättelser som visar att människor faktiskt har gjort det som efterfrågas av dem.
Därför träffar det extra hårt när Iqra Idow berättar om sitt svåra år 2025, då hon bland annat var med om en närståendes drunkningsolycka.
Men också om sin vän Hassan, som efter många års slit i det svenska samhället, under de krav som ställs på människor som vill etablera sig, arbetade hårt och byggde upp ett helt liv här. Trots det blev han utvisad, medan hans familj fick stanna kvar.
Än i dag får ingen kontakt med honom efter utvisningen, berättar Iqra Idow i sitt ”Sommar i P1”. De vet inte ens om han lever.
Sommarpratare 21 juli
Maria Sid, skådespelare, teaterchef