En gång i tiden såg vi ägandet som så viktigt att det bara kunde vara en fråga för staten och några stora finansfamiljer. Utländskt ägande kom inte ifråga.
Nu är synen en annan. Vem ägaren är spelar ingen roll. Den som betalar mest vinner. Gäller allt med undantag av säkerhetsklassade byggnader och anläggningar som är viktiga för exempelvis försvaret.
Det är alltså fritt fram för utlänningar att förvärva företag, byggnader och mark förutsatt att den presumtive köparen inte har sin hemvist i någon vad vi bedömer som skurkstat. Vi försvårar inte heller utlänningars köp av bostäder för privat bruk eller fritidshus i attraktiva områden som fallet är i våra grannländer.
Vår tillåtande syn på ägande gäller också immateriella tillgångar såsom tillstånd av olika slag. Utlänningar har sålunda samma rätt att bedriva friskolor som svenskar. Samma gäller rätten att bryta metaller i Sverige som därtill gjorts ekonomiskt fördelaktigt då avgiften gruvbolagen har att betala är låg internationellt sett.
Den utländska närvaron var inget problem tidigare men nu är situationen en annan. Sällsynta jordartsmetaller som Sverige sägs ha gott om har blivit hett eftertraktade. Överlåts brytningen av dessa i utländska bolags händer förlorar vi kontrollen över en viktig strategisk resurs. Och skatteintäkter.
Inte heller är rätten att förbruka knappa resurser utsatt för restriktioner. Ett aktuellt exempel är Googles köp av industrimark utanför Timrå för att på den bygga en serverhall. I förvärvet ingår rätten att köpa el motsvarande två större svenska städers förbrukning till vad man kan förmoda ett fördelaktigt pris. Timrå tillhör nämligen ett elområde med mycket låga elpriser. Bra för Googles ägare men mindre bra för andra företag då deras elförsörjning försvåras.
Varför visas sådan generositet ett amerikanskt bolag vars verksamhet inte gynnar Sverige? Och nog är det konstigt att ett utlandsägt bolag kan komma att betala ett lägre elpris än ett svenskt företag verksamt i södra Sverige (elområde 3 och 4).
Tillgången till billig el byggde Sverige rikt. Nu exporteras drygt var femte kilowattimme till kontinenten. Bra för dem som verkar där. Bra för statliga Vattenfall men också för finska Fortum och tyska Uniper som stora ägare av svensk kärnkraft, men mindre bra för Sverige då exporten leder till att priset svenska användare betalar är högre än vad som skulle ha gällt på en stängd svensk marknad.
Vad som möjliggjort detta är elkablarna till kontinenten och då ska man veta att reglerna är sådana att om en kabel ska byggas bestäms av om det är bra för EU – inte bra för Sverige!
Ägandet är viktigt! Det ger kontroll av den ägda resursen och skatteintäkter till staten om ägaren är skattskriven i Sverige. Varför bevakar vi då inte våra intressen bättre? Varför låter vi viktiga svenska resurser slumpas bort till utlandet som följd av beslut ansvariga politiker drivit igenom?