Språkstörning är en osynlig funktionsnedsättning som påverkar tusentals barn och vuxna.
Men stödet varierar kraftigt mellan olika kommuner.
– Tidiga insatser har varit avgörande för mig, säger Albert Telon.
Språkstörning är en osynlig funktionsnedsättning som påverkar tusentals barn och vuxna.
Men stödet varierar kraftigt mellan olika kommuner.
– Tidiga insatser har varit avgörande för mig, säger Albert Telon.
Barn med språkstörning behöver synliggöras så att de får hjälp innan det är för sent.
Det säger Albert Telon som är 28 år och läser till socionom i Örebro.
Han släpper in oss i sin smart inredda etta där han bor tillsammans med Joline Olsson som är administrativ samordnare på kommunen.
De träffades på nyårsaftonen för två år sedan och ska gifta sig i sommar.
Albert berättade om sin språkstörning redan på den första dejten.
Det är en av nycklarna till varför det gått så bra för Albert: att han alltid varit ärlig om sina språkproblem.
– Det är väldigt positivt att han är så öppen med det, säger Joline Olsson.
Hade du märkt något om han inte berättat?
– Det tror jag kanske inte. Men nu när jag vet om det märker jag ju att han säger fel ibland, och på inköpslistan förstår jag inte alltid vad det står, säger Joline.
Albert berättar att han som liten hade svårt att lära sig sina bröders namn. När de skulle äta ropade han: ”Pojkarna, mat!”
Ett annat exempel: När han hälsat på hos farmor och skulle berätta det för kompisarna, missade han ord som band ihop berättelsen. Han sa att han hade åkt bil, pratat med farmor, druckit saft.
– Det kan bli hackigt när jag ska berätta något, säger Albert.
De visar en lista där Albert har skrivit ”kecthup” istället för ketchup.
Men det är inget man direkt märker. Det kan vara svårt att upptäcka en språkstörning eftersom det inte alltid hörs på uttalet, förklarar Birgitta Rosén som är klinikchef på Logopedkliniken vid Danderyds sjukhus.
– När personen blir äldre så kan uttalet rätta till sig om det varit avvikande samtidigt som han eller hon kan ha stora svårigheter att förstå det som sägs och skrivs, säger Birgitta Rosén.
Hon liknar språkstörning med att som svensk komma till Danmark.
– Man hör att folk pratar och man förstår en hel del av vad de säger, särskilt om de pratar långsamt. Men när det är många som pratar samtidigt, och det går fort, så blir det svårare.
– Man kanske anar vad de pratar om men fångar inte upp allt.
Så mycket som åtta procent av befolkningen har det som kallas utvecklingsrelaterad språkstörning, eller Developmental Language Disorder, DLD.
Det betyder att i snitt två elever i varje klass har svårt att förstå vad läraren säger och att uttrycka sig själva begripligt.
– Tyvärr ser vi att det är stora skillnader i landet när det kommer till utredningar och insatser för den här gruppen, säger Birgitta Rosen.
Andelen kommuner inom en region som har tillgång till skollogoped varierar stort, visar en kartläggning från Nationella programområdet för barn och ungdomars hälsa.
Bara två av 21 regioner klarar att uppfylla vårdgarantin för barn och unga med språkstörning. Till en del mottagningar är väntetiderna så långa som tre år.
– Samtidigt vet vi att tidiga insatser är helt avgörande både för språkutvecklingen och hur väl barnet mår och lyckas i skolan, säger Birgitta Rosén.
Det är också få kommuner som över huvud taget har tillgång till en skollogoped. Trots att språkstörning är den vanligaste funktionsnedsättningen och att språkfärdigheter har en avgörande betydelse för om ett barn ska klara skolan, enligt kartläggningen.
Dessutom vägrar ofta regionernas allmänna logopedmottagningar att ta emot barn i skolåldern, med motiveringen att det är skolans ansvar, något de inte har lagstöd för.
– Jag hade tur som fick hjälp tidigt, säger Albert och berättar att hans föräldrar förstod att han hade en bristande språkutveckling och såg till att det gjordes en utredning.
När han var fyra år fick han diagnosen grav språkstörning. Långsamt började han prata, läsa och skriva. Han minns att han fick jobba med texter som hade bilder ovanför varje ord.
– Om det stod ”jag” så fanns en bild på en gubbe som pekade på sig själv. Jag hade också svårt att koppla samman ord och ljud, säger han.
Varför talas det inte mer om språkstörning?
– Det är en mix av olika saker. Men det finns en skam i att få diagnosen som har en negativ klang. Ingen vill ha en ”störning”, säger Albert.
– Många tänker att det hör barndomen till att vara sen med att prata, säger Birgitta Rosén. Det gör att föräldrar och pedagoger tror att det ska ordna sig och låter det vara.
För barn som har en måttlig språkstörning växer problemen efter hand, särskilt från mellanstadiet och uppåt, förklarar hon.
– Språkstörning påverkar skolans alla ämnen, inte minst i dag när alla måste skriva och redovisa även i ämnen som hemkunskap och idrott.
Svårigheterna gör också att barnet kan få svårt i samspelet med andra barn. Skammen av att ha en språkstörning leder till att många blir duktiga på att kamouflera sina svårigheter.
– Barn som får en instruktion men inte riktigt förstår vad de ska göra lär sig ganska snart att avvakta, för att se hur de andra gör, och sedan göra likadant, berättar Albert.
En del gömmer sina problem genom att bli tystlåtna.
Hur gjorde du?
– Jag dolde det inte så mycket, säger Albert.
Öppenheten har gett honom vänner. I dag är han ordförande för föreningen Unga med språkstörning.
– Jag har haft mycket tur i livet, säger Albert och berättar att han från början fick gå i en anpassad klass i Tanneforsskolan i Linköping på låg– och mellanstadiet. Det är en resursskola för elever som behöver stöd med språkutvecklingen.
De var åtta personer i klassen. Förutom läraren fanns det en logoped som var knuten till gruppen.
– Eftersom alla hade svårt med språkutvecklingen kände jag mig trygg och vågade säga som det var, säger han.
När någon skrattade och försökte reta honom för att han sagt något konstigt kunde han svara: ”ja, jag sa fel, eftersom jag har en språkstörning”.
– Eftersom jag inte skämdes, brydde sig inte heller de andra barnen. Det är svårt att reta någon som inte bryr sig.
I högstadiet började Albert i en vanlig skola. Han hamnade i en klass där han fick kompisar också bland dem som var högpresterande. Det peppade honom att försöka bli lika duktig som de var.
Han gick ut nian med snittbetyget C och började teknikprogrammet på gymnasiet.
– Jag jobbade hårt även där, gick ut med bra betyg och kom in på den treåriga maskiningenjörsutbildningen på Linköpings universitet.
Efter något år insåg han att han gjort fel val och hoppade av. Sedan ett år tillbaka läser han till socionom på Örebro universitet.
Albert har lätt att ta till sig information på föreläsningarna och antecknar allt för hand. Han upplever större svårigheter med den skrivna kurslitteraturen.
– Jag läser långsamt och kan missa huvudsyftet i en text. När jag tittar på vad mina kursare har strukit under, märker jag ibland att de har sett saker som jag har missat.
Svårast tycker han det är att skriva en resonerande akademisk text.
– Jag kan ha svårt att hitta rätt ord och få fram den röda tråden, säger han.
Så hur är livet med språkstörning?
– Om du frågar mig så upplever jag att det är bra, säger Albert.
En förklaring är att han är social och öppen. Det har gett honom ett socialt nätverk.
– En annan är att mina föräldrar alltid har bekräftat mig för det som jag är bra på. Det har gett mig en bra självbild.
● Åtta procent av alla barn har det som kallas språkstörning, eller DLD som står för Developmental Language Disorder.
● Det är den vanligaste utvecklingsneurologiska funktionsnedsättningen.
● Det betyder att barnet inte lär sig sitt modersmål på samma sätt och i samma takt som sina jämnåriga.
● Ungefär två av tre som diagnostiserats med språkstörning som barn har kvar den som vuxna.
● Det sociala samspelet och delaktigheten i samhället påverkas negativt vilket kan leda till ofrivillig ensamhet.
● De kan ha svårare att skaffa sig utbildning och arbete.
● Risken att bli lurad, till exempel på nätet, ökar.
● Det kan vara svårt att skilja språkstörning från autism, särskilt när barnet är litet eftersom båda funktionshindren har en kommunikationsproblematik.
● Även dyslexi är nära besläktat med språkstörning. Dyslexi betyder att barnet har svårigheter avkodning, det vill säga att koppla ihop ljud och bokstav. För en person med språkstörning hjälper det inte att få texten uppläst på samma sätt som vid dyslexi.
● Om ADHD förekommer i samband med språkstörning, är det vanligt att det är ADHD som blir uppmärksammat i första hand.
● Språkstörning är inte samma sak som språkförsening. Då behöver barnet längre tid för att lära sig sitt modersmål men kommer ikapp så småningom.
• Talstörning och uttalssvårigheter är inte heller samma sak som språkstörning. Det betyder att barnet har svårt med uttal och artikulation.
● Den som oroar sig för sitt barns språkutveckling kan be om en remiss till en logoped. Den kan skickas från BVC, skolhälsovård, vårdcentral, läkare, psykolog eller en annan logoped.
Källor: Socialstyrelsen, Nationellt Programområde (NPO) barns och ungdomars hälsa, Logopedkliniken DS