Den nationella SOM-undersökningen 2025 ger en tydlig bild. Av medborgarna anser 70 procent (inklusive en majoritet bland Tidöpartiernas sympatisörer) att det är ett bra förslag att förbjuda vinstdrivande företag i skolan, och drygt hälften menar att staten bör ta ett större ansvar. Samtidigt uppger över 60 procent att de anser att skolans kvalitet har försämrats under senare år.
Denna upplevda försämring sammanfaller med en väl belagd minskning av likvärdigheten i svensk skola sedan 1990 talet: såväl svensk betygsstatistik som internationella mätningar visar att resultatskillnaderna mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund har ökat, liksom mellan skolor med olika elevsammansättning. Forskning visar att denna utveckling knyts till ökade ekonomiska klyftor och bostadssegregation, men också till ojämlik tillgång till utbildade lärare.
Stabilt förtroende
Mot denna bakgrund framstår medborgarnas kritik som välgrundad. Bilden blir dock en annan när vi ser till förtroendet för skolan som samhällsinstitution, med de normer och förväntningar som råder där, och för lärarna som yrkeskår. Enligt SOM-institutets mätningar har 48 procent av medborgarna ett mycket stort eller ganska stort förtroende för grundskolan som samhällsinstitution – en siffra som har varit stabil under lång tid. En lika stor andel anser att grundskolan i den egna kommunen fungerar väl. Vidare är förtroendet för lärarna starkt: tre av fyra uppgav i den senaste mätningen att de har stort eller ganska stort förtroende för lärarkåren. Även förtroendet för lärarnas utbildning är relativt högt. Medborgarnas kritik verkar alltså inte i första hand gälla lärarna eller skolan som institution, utan riktas mot hur skolväsendet organiseras och styrs.
Denna kritik kan ses mot bakgrund av det systemskifte som svensk skola genomgick under 1990-talet. Den tidigare centraliserade styrningen ersattes då av en organisering präglad av decentralisering, fritt skolval och marknadsstyrning. Senare kombinerades detta med en globalisering av svensk utbildningspolitik, där internationella jämförelser och aktörer som OECD fått ökat inflytande.
När elever och resurser fördelas via konkurrens och val förstärks skillnader mellan skolor snarare än utjämnas
Det finns i dag ett omfattande forskningsstöd för att marknadsstyrning och det fria skolvalet samspelar med skolsegregation och ojämlikhet. När elever och resurser fördelas via konkurrens och val förstärks skillnader mellan skolor snarare än utjämnas. Ojämlika utbildningsvillkor riskerar att få långtgående konsekvenser, inte bara för individers framtidsmöjligheter utan för samhällets stabilitet i stort.
Givet detta blir SOM-resultaten särskilt viktiga:
När en stor majoritet av befolkningen är kritisk till marknadsstyrning men samtidigt hyser förtroende för skolan och lärarna, pekar det mot ett alternativt synsätt: att skolan som institution är ett gemensamt samhällsansvar och ett centralt välfärdsprojekt.
Behov av samsyn
Samtidigt visar resultaten att partipolitiska skillnader inte är avgörande i många skolfrågor. I flera avseenden finns en bred samsyn bland medborgarna. Detta öppnar för något som länge har saknats i svensk skolpolitik: blocköverskridande överenskommelser som möjliggör långsiktiga reformer. Historiskt har sådana lösningar varit möjliga. Införandet av grundskolan byggde just på bred politisk enighet. I dag framstår behovet av en liknande samsyn som minst lika stort.
Men frågan är då vad som skulle kunna ersätta det sätt att organisera skolväsendet som många uppfattar som fragmenterat och ojämlikt. Att återvända till den tidigare centralistiska styrningen är troligen varken realistiskt eller önskvärt.
Ett alternativ är att stärka den professionella styrningen av skolan. Det innebär att skolpolitiken i högre grad än i dag tillvaratar och stödjer utveckling av lärarprofessionens kunskap och erfarenhet. Då är det viktigt att använda en samlad vetenskaplig expertis i stället för politiskt favoriserade teorier.
Här finns också en tydlig politisk implikation. Svenska politiker behöver inte vara rädda för att förlora väljare om de utmanar marknadsskolan och söker breda lösningar. Tvärtom visar resultaten att det finns ett starkt stöd hos medborgarna – över parti- och blockgränser – för att reformera svensk skola i sådan riktning.
Frågan blir då: finns den politiska viljan att genomföra detta?
Sverker Lindblad, professor
Helena Korp, docent
Monica Reichenberg, professor
Gun-Britt Wärvik, professor
Samtliga debattörer är verksamma vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik på Göteborgs Universitet