Gick två steg ner i diket. Hörde ett otäckt ljud och såg en kaskad av blod. Något hade fastnat på smalbenet och samtidigt som jag tog ett steg öppnades en djup skåra, cirka 30 cm lång. Chockad försökte jag hålla för med hjälp av mina händer. Vände, tog mig upp på gatan igen.
Då hände detta:
5–6 bilar stannade. Man ringde efter ambulans, jag fick hjälp med att sätta mig med benet i högläge och en man sprang till butiken och kom tillbaks med en stor toalettrulle. Vi hjälptes åt att knipa igen såret och vira runt papperet.
En kvinna, som sett det hela från sin balkong, kom med ett paraply som hon stod och höll mot solen för att ge mig skugga. Hon hade också med sig en flaska vatten till mig. En annan kvinna kom och satte sig med sin rygg emot min, som ett stöd!
Då ingen ambulans kom, ringde man till närmaste vårdcentral. Därifrån kom en sköterska med kompresser med mera. En annan kom med en rullstol och tog mig till en läkare på vårdcentralen. Fortsättningen blev lång. Jag hamnade på Akuten på Mölndals sjukhus. Där syddes jag ihop med 22 stygn!
Men, vad jag vill komma fram till är – en sådan fantastisk upplevelse! Jag var så väl omhändertagen. Alla var så otroligt snälla och vänliga. De första som kom vägrade lämna mig och så kom fler och fler fantastiska människor.
Så stort, stort tack till er alla, som kom och hjälpte mig. Vilket fantastiskt land vi lever i! Vi lever inte ensamma, vi hjälps åt!
Tacksamma hälsningar från en så lycklig Ann