Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Under senare år har utvecklingsläran strukits från läroplanen i flera länder. Turkiet förbjöd den i skolorna 2017, med hänvisning till att den är ”kontroversiell” och ”svårförstådd”. I Saudiarabien, liksom flera andra muslimska stater, är den förbjuden. Algeriet och Marocko begränsar den starkt i undervisningen – men i det senare fallet finns det privata, franskspråkiga skolor som lär ut den ändå. Indien tog bort den från läroplanen 2023 och gjorde den till ett frivilligt ämne för högre årskurser. Flera länder gör som Indien, och även om det därmed går att undervisa och forska om den på universiteten hålls den borta från den breda allmänhetens världsbild. Alla invånare i ett land måste inte förstå all vetenskap, men det är utan tvivel till skada för folk i allmänhet att sväva i okunnighet om något så grundläggande som utvecklingsläran.
De flesta vetenskapliga rön och teorier lägger sig så småningom till rätta i det allmänna medvetandet. Trots att många kanske protesterade från början är det nu solen som är solsystemets centrum, universum är oändligt, materien är uppbyggd av atomer och relativitetsteorin är visserligen svårförstådd men ingen protesterar mot den, vare sig i namn av sitt eget sunda förnuft eller sin religion. Utvecklingen är inte alltid lätt men den fortsätter ändå, och förändrar hur vi ser på världen så att vi knappt ens minns de knasiga saker vi trodde förut.