Morgonen den 22 februari vaknade Ellen Flodin med molande huvudvärk. Hon avfärdade det som en baksmälla – kvällen innan hade hon firat sin 20-årsdag med några vänner – och försökte somna om.
Men huvudvärken tilltog och hon började känna sig konstig.
– Jag kände att min vänstersida började domna, speciellt mitt vänsterben. Och då kände jag, det här känns väldigt konstigt. Kan det här vara symtom på att man är bakis? säger Ellen.
Artikeln i korthet
När hon googlade fick hon upp att symtomen kunde vara tecken på stroke. Hon trodde inte att det var så allvarligt men bad sina föräldrar komma över.
– Det tog kanske en kvart för dem att komma och under den tiden blev jag sämre. Jag kunde inte ens lyfta mitt vänstra ben.
Förklaringen bakom hjärnblödning
Hennes mamma, som är sjuksköterska, ringde genast efter ambulans. Ellen fick först komma till sjukhuset i Borås, där man konstaterade att det fanns en hjärnblödning.
– När jag hade fått reda på att jag hade en blödning, då kändes det nästan som att det rann inne i min hjärna, säger Ellen.
Hon beskriver att hon var klar i huvudet men upplevde det som hände lite utifrån, som om det hände någon annan.
Hon flyttades snabbt till Sahlgrenska i Göteborg där hon opererades akut. Blödningen var djup och ingen visste hur hon skulle må när hon vaknade.
Hon minns själv inte mycket från dagarna efteråt, men hennes föräldrar har berättat att hennes första ord var: ”Det här stod inte på min bucket list”.
– De blev lättade, för de förstod att jag fortfarande var jag.
Läkaren har förklarat för Ellen att hennes stroke berodde på att hon hade en oupptäckt medfödd kärlmissbildning i hjärnan som brast.
– Det fanns inget jag kunde gjort annorlunda för att förhindra det.
Jag ser kanske inte ut som den typiska personen som har fått en stroke
När Expressen intervjuar Ellen har det gått ett halvår sedan händelsen. Under det halvår som gått har hon genomgått intensiv rehabträning för att träna upp vänster sida av kroppen igen, i synnerhet benet och foten. Till en början satt hon i rullstol eller använde rullator för att gå, men nu kan hon gå längre sträckor utan hjälpmedel.
Ellen har delat sin resa öppet i sociala medier. Till en början för att bekanta skulle få veta vad som hänt.
– Jag ser kanske inte ut som den typiska personen som har fått en stroke. På ett sätt är det ju skönt att det inte syns, men på ett annat sätt så är det jobbigt.
Svårast är det som inte syns: hjärntröttheten. Innan stroken var Ellen ”alltid på språng”. Hon jobbade och hittade på saker med sina kompisar. Nu har hon konstant huvudvärk och måste vila stor delar av dagen. Hon saknar delar av sitt gamla liv, som att gå ut och festa.
– Men jag får lämna det till gamla Ellen. Jag försöker att inte se tillbaka och bli ledsen över att jag inte kan göra samma saker. Det var en bra tid men nu är det en ny tid.