← Alla nyheter

Sydsvenskan · 20 tim sedan Lokalt

Snacka om story! Han blandade drinkar åt nazister och hjälpte judar att fly

Torbjörn Flygt har läst romanen om den legendariske bartendern på Le Petit Bar på Hotel Ritz.

Philippe Collin

Bartendern på Ritz. Översättning: Cecilia Franklin. Albert Bonniers förlag. 430 sidor.

Torbjörn Flygt är författare och litteraturkritiker på kultursidan.

Den spända förväntan inför att stiga in på en ny bar första gången är oslagbar. Inför stämning, övriga gäster, bartenderns bemötande – och, så klart, drinkarna.

Det finns barer värda en omväg för att få uppleva. Andra en egen resa. Och så finns det dem man önskar sig ha fått besöka.

En sådan är Le Petit Bar på Ritz i Paris under mellankrigstiden. Ja, det är den bar som Hemingway enligt myten befriade i slutet av den tyska ockupationen och som numera bär hans namn.

Bakom disken stod Frank Meier och blandade drinkar åt en exklusiv skara gäster. Förutom Hemingway hörde också bland andra F Scott Fitzgerald, Jean Cocteau, Coco Chanel, Cole Porter till de berömdheter som drack martini tillsammans med societeten.

Meier kom från judisk arbetarklass i Wien, med föräldrar som immigrerat från Polen. Han hade erhållit franskt medborgarskap efter att ha tagit värvning i Främlingslegionen under första världskriget. Innan dess hade han lärt sig bartenderyrket i London och New York.

Uppmuntrad av Fitzgerald skrev han klassikern ”The artistry of mixing drinks”, som han lät trycka i liten upplaga och delade ut till favoritgäster. Åtskilliga av drinkarna var hans egna skapelser.

Le Petit Bar var ett eget rike för bohemer och aristokrati och Frank Meier dess härskare.

14 juni 1940 förändrades allt. När tyskarna intog Paris blev Ritz basläger för de högsta tyska befälen. Göring hörde till dem som hade en svit på hotellet. Och i baren talades det om krig och deportationer i stället för konst och litteratur. Konstnärerna ersatta av tvivelaktiga konsthandlare och kollaboratörer. Enda författaren som syntes till var Ernst Jünger, i Wehrmachtuniform.

Meier stod kvar bakom disken, lika observant, taktfull och tjänstvillig som alltid.

Men samtidigt som han serverade tyska officerare drinkar, hjälpte han judar att förses med falska identitetshandlingar så de kunde fly ut ur landet. På vinden ovan tyskarnas rum gömde han brittiska piloter som störtat. Han ska även ha agerat brevlåda åt de tyska befäl som planerade 20 juli-attentatet mot Hitler 1944.

Han var inte ensam om att ha en roll i motståndsrörelsen. En stor del av personalen på Ritz lär ha varit engagerad, i olika hög grad. Men som jude tog han dubbla risker.

Om Meier och hans bar under den tyska ockupationen har Philippe Collin skrivit ”Bartendern på Ritz”. Jag öppnade boken med samma förväntan som dörren till en ny bar.

Det är så klart ett tacksamt ämne, som varje romanförfattare med minsta berättarinstinkt borde vilja kasta sig över. Snacka om story!

Men redan i förordet anar jag oråd, och det förstärks under läsandet gång.

”Frank Meier är alltså i den här romanen både en verklig och en fiktiv person”, skriver Collin om sin metod att tillåta sig stora friheter kring Meiers liv. Han har, av oförklarlig anledning, fabricerat en meiersk dagbok som han inflikar utdrag ur.

”Författarens hyllning till hans ovanliga öde”, kommenterar Collin det. Att ta sig den rätten, är det en hyllning? Lika obekymrat återger han vad Meier tänker och känner som inre monologer.

De falska passen får Meier via en uppdiktad svensk diplomat, Fersen, snillrikt namngiven efter Marie Antoinettes älskare. I verkligheten är det inte helt klarlagt hur Meier kom över handlingarna.

Kanske är därför översättningens ”legend” egentligen mer relevant här än ”legendar” som karakterisering av Meier. Med andra ord, hur ska boken läsas? Kring det som redan är känt och som jag i korta drag återgivit ovan, har Collin spunnit en överflödig konstruktion.För brasklapparna till trots, risken är alltid att fiktionen blir till vedertagen sanning.

Men om man läser romanen som enbart fiktion, med en huvudperson som råkar ha samma namn och arbetsplats som en berömd bartender, ja då det är det närmast en bladvändare. En fängslande skildring av civilkurage och vad krig gör med oss, och som ställer den fråga Collins anger som sitt ärende: Vad skulle du själv ha gjort i Meiers situation?

Läs hela artikeln hos Sydsvenskan →

Metodai Nyheter är en nyhetsaggregator. Hela artikeln finns hos källan. Upphovsrätten tillhör respektive medium.