”Bittert, amore” av Carina Burman, Albert Bonniers, 24 mars
Deckarrecensenten Florrie Granat är tillbaka i en uppföljare till ”Döden tar semester”. Det är ett rasande trevligt återseende, för att använda Florries språk. Inte så mycket för spänningen men för tidsresan, språket och miljöerna.
Det här är en pusseldeckare enligt klassisk modell med karakteristiska inslag som en lång lista på medverkande personer (det behövs), en karta över spelplatsen och kapitelrubriker av typen ”Ordväxling på institutet”.
”Farväl, Farah Diba” av Karin Fossum, Saga Egmont
Den norska deckardrottningen – i detta fall ett rimligt epitet – Karin Fossum har bytt polis; efter 15 böcker om Konrad Sejer (med en mäktig final i ”Där döden väntar” från 2023) har vi på svenska nu nått den tredje delen i serien med Eddie Feber i huvudrollen. Den första, ”Familjeband”, nominerades till bästa översatta kriminalroman 2025 av Svenska Deckarakademin.
Hur mycket man än kan sakna Konrad Sejer betyder det inte att Eddie Feber är ointressant på något sätt. Med sina åtta (!) barn har han att tänka på, inte minst när han ska utreda ett fall med en försvunnen sexåring – lika gammal som hans egen dotter Henny.
Det är tungt, men totalt uppslukande, och slutet allt annat än förutsägbart.
Läs hela recensionen här.
”Mannen som slutade dö” av Anders Roslund, Albert Bonniers
”Mannen som slutade dö” är intensiv spänning från första sidan till den sista och det finns inte en möjlighet att lägga boken ifrån sig. Skickligt vandrar författaren mellan olika personers perspektiv och de inblandade i denna uppslukande historia blir snart fler.
Läs hela recensionen här.
”Innan natten tar oss” av Camilla Grebe, Albert Bonniers
Med ”Innan natten tar oss” startar Grebe en ny serie som sträcker sig över lång tid och som inleds på 1970-talet. Bettan är polis och återvänder till sin hemort tillsammans med sin man för att begrava sin pappa. Men under besöket drabbas det lilla samhället och även Bettan av en tragedi, vilket förändrar hela hennes tillvaro. Hon lämnar Stockholm, flyttar in hos sin syster och får en tjänst vid polisstationen i Skevsta.
Efter den dramatiska inledningen dröjer det heller inte länge förrän en man hittas död i skogen och snart är Bettan djupt engagerad i utredningen.
Läs hela recensionen här.
”Jägaren” av Tana French (övers. Åsa Brolin), Modernista
Uppföljaren till ”Sökaren” och andra boken i serien om den pensionerade polisen Cal är en mycket välskriven kriminalroman. Den suggestiva spänningen är ständigt närvarande och rör sig även mellan raderna.
Läs hela recensionen här.
”Få dem att lyda” av Nina de Geer, Albert Bonniers
Hon rör sig imponerande bekvämt i deckarens ändå något begränsade värld och vet vilka grepp man ska använda och vilka som ska undvikas. Med ett språk som andas självförtroende laddas varje scen och dialog med närvaro, vilket gör de olika karaktärerna levande och trovärdiga.
Läs hela recensionen här.
”Den fjärde väggen” av Victor Pavic Lundberg, Albert Bonniers
Sebastian, som efter succé med sin debutfilm för många år sedan inte kunnat leva upp till förväntningarna, misstänker att hans framgångsrika fru Annie är otrogen och anlitar därför en privatdetektiv. Han får bilder som bekräftar att Annie träffar en okänd man – men spanaren och tidigare polisen Klara Smith har mer än så att komma med och plötsligt börjar Sebastian tvivla på om han överhuvudtaget känner sin fru.
Läs hela recensionen här.
”Diamanter och rost” av Anne Holt, Piratförlaget
Mörkret i Hanne som varit så påtagligt i de senaste böckerna finns kvar när ”Diamanter och rost” inleds då hon ska tillbringa sommaren med familjen i deras nya och påkostade hus vid havet med sexton bäddar. Hanne lider mer än njuter av sommargäster och ledighet – som väntat förstås – men hittar en ventil när hon upptäcker att grannen är den berömda och numera folkskygga deckarförfattaren Kristine Hoff.
Den trettonde boken om Hanne Wilhelmsen är uttalat den sista och det visar sig vara en final på riktigt. Ett värdigt slut och farväl av en hjältinna som många läsare har följt under lång tid.
Läs hela recensionen här.
”Ur djupen ropar jag” av David Lagercrantz, Norstedts
Den fjärde delen i David Lagercrantz serie om det udda och vassa radarparet Rekke och Vargas.
Boken inleds med en skildring av ett mord i Göteborg och en språklig uppvisning – vilken inledning – och berättelsen återkommer till stan i tillbakablickar till 80-talet då Rekkes syster bodde där. (Att man från ett radhus i Västra Frölunda har ”fönster mot Volvo Torslandaverken” och kan se arbetarna anlända till jobbet är imponerande, men i fiktionens värld är det mesta möjligt.)
Den dramatiska upplösningen sker dock mitt i Stockholm och det blir svettigt värre för den Holmes och Watson-inspirerade duon.
Läs hela recensionen här.
”Fallhöjd” av Carin Hjulström, Forum
Kullaberg i Skåne med sitt dramatiska landskap är som gjort för en deckarserie och Hjulström vet hur man använder sig av det. Jag ser fram emot fortsättningen och journalisten Meja Romares kommande äventyr.
Läs hela recensionen här.