Alla vägar har alltid lett till Sverige för författaren Ruth Kvarnström-Jones som ägnar sitt Sommar i P1 åt att förklara sin kärlek till Stockholm. DN:s Mina Asp Romefors har lyssnat.
När Ruth Kvarnström-Jones för första gången reser till Sverige tappar hon bort sin plånbok på Gröna Lund. Förtvivlad och med brännande tårkanaler är hon övertygad om att hennes 600 pund har försvunnit. Tills det visar sig att en välvillig person lämnat in plånboken, välbehållen.
Händelsen fick henne att falla pladask för ”det ärliga svenska folket”, säger hon i sitt Sommar i P1.
Författaren Ruth Kvarnström-Jones vill nämligen leva och dö i Stockholm och i Sverige. Så pass att hon ägnar samtliga 90 minuter åt att med imponerande detaljomfång och minnesförmåga beskriva varför hennes livsvägar alltid har lett till huvudstaden.
Förra året toppade hennes historiska feelgood-romaner i Stockholmsmiljö försäljningslistorna. Titlar som ”Väninnorna på Nordiska Kompaniet” och ”De fenomenala kvinnorna på Grand Hôtel” har tillsammans med Emma Hambergs romaner nästan blivit synonymt med svensk feelgood.
Ruth Kvarnström-Jones har alltid känt sig som två personer i en. Hon växte upp som stenhuggarens dotter i en by mellan Manchester och Liverpool, men gick i skola inne i stan. Där var hon tjejen från landet, medan hon på hemmaplan var tjejen som pluggade utomsocknes. Ungefär samma känsla upplever hon i Sverige, där hon är britten i svensk miljö. I Storbritannien är hon den som lämnade.
Väldigt noga, nästan som att hon är rädd för att glömma något, beskriver hon exakt hur och varför hon fick nys om utbildningen i nordiska språk i London och hur den ledde till flera resor till Stockholm. Till slut köpte hon inte en returbiljett och Sverige blev hennes permanenta hemvist.
Det är ett ömt kärleksbrev till Stockholm, denna ”möjligheternas stad”, som hon säger. Men trots att hennes drömmars stad gjort sig känd som en blandning av sött och salt är det förvånansvärt lite sälta i Kvarnström-Jones sommarprat. Nästan ingenting. Det är som att hon på riktigt är förblindad av kärleken.
Eller så kanske det snarare beror på att hon är en feelgood-författare som nu håller ett Sommar i P1 med samma ramar som den genre hon verkar i; strömlinjeformad. Det är en lugn och platt väg – med en underbar chaufför – som emellanåt blir en lite långtråkig resa.