RECENSION. När de döda soldaterna reser sig ur Hades blodmättade svarta jord och anklagar hjälten Odysseus (Matt Damon) för att han kastat bort deras liv utan tack, då springer syndaren själv för livet, på väg hem mot kaos.
Odysseus har krigat i 20 år, men har till sist satt kurs mot kungadömet Ithaka. I borgen väntar hans åldrande drottning (Anne Hathaway) och faderstörstande son (Tom Holland), hållna gisslan av en allt fräckare skara friare (Robert Pattinson med flera) som fyller den stora bankettsalen där de frossar på spillrorna av riket Odysseus lämnat efter sig.
Så bra är ”The Odyssey”
Betyg:
Genre: Drama
Av: Christopher Nolan.
Med: Matt Damon, Tom Holland, Anne Hathaway, Robert Pattinson, Charlize Theron, Zendaya, Lupita Nyong’o, Samantha Morton, Travis Scott, Elliot Page
Längd: 2:53.
Från: 15 år.
Premiär: På bio 17 juli.
Ska han återvända? Är han död? Drottningen spinner en väv som aldrig blir klar, vägrar acceptera förlusten av sin make. Prinsen seglar mot ett ovisst öde i sökandet efter pappan.
Djärvt blandar regissören Christopher Nolan genrer i sitt homeriska filmepos – skräck, äventyr, fantasy, action, krigsdrama. Det låter rörigt, men som med alla storslagna dramer gäller: more is more.
Nolans ”Odysséen” är många berättelser, men kärnan är ett familjedrama satt mot ett svindlande landskap fyllt av svek, umbäranden och glömska.
Inte en enda grek medverkar i Oppenheimer-regissörens version av eposet från 800 f.Kr.
Dialog på hexameter förekommer inte heller.
Inget av detta krävs för att den rätta känslan ska infinna sig i detta mästerverk i uppdaterad Hollywoodstil.
Den svenske kompositören Ludwig Göranssons hypnotiska soundtrack går i dova toner. Göransson, som Nolan arbetade med i ”Oppenheimer”, gick till källorna och sökte ljudet från antikens instrument för att skapa en helt egen ljudvärld. Det är ett drömskt, suggestivt sound – i samklang med fotografen Hoyte van Hoytemas karakteristiska handhållna foto.
Nolan hoppar över stora, och helt ärligt trista, delar av Odysséen. Han förskönar och förenklar, med skådespelare som är igenkänningsbara även hos tiktokgenerationen.
Kritiken har inte låtit vänta på sig.
När Odysseus ror i motvind över Poseidons hämndpiskande vågor slår historieintresserade bakut åt anakronismen. Fartyget är misstänkt likt Harald Hårfagres vikingaskepp. Än sen då?
Två så aparta kulturkrigare som Elon Musk och Alexandra Pascalidou har bägge spänt bågen mot att grekiska skådespelare saknas i det grekiska dramat.
Nix, ”Odysséen” klarar inte en enda sekund av Bechdeltestet. Ändå har Nolan fått smaka antiwokepiskan för att han skrivit in feministisk terrorism i manus, anlitat transpersoner och snyggat upp karlakarlen Odysseus snuskiga otrohetsaffär med nymfen Calypso (Charlize Theron) lite väl mycket. Sveket mot drottning Penelope liknar mer en sjuårig sittning på terapisoffan än galopperande sexmissbruk, men kanske är det vad som krävs för att slippa vuxengräns i pryda USA.
Hemvändaren möter många monster, men inget så fasansfullt som cyklopen Polyfemos som snacksar krigare som de vore en skål jordnötter. Ljuvlig skräck i storformat.
Nolan har dessvärre fråntagit Polyfemos hans enda replik. Men det är bara en sur fotnot i en annars storslagen filmupplevelse med extra allt: ”The Odyssey” är läskig utan att för den skull ge gore, snyggt klippt, effektivt berättad och med stjärnor ner i minsta biroll – rapparen Travis Scott som barden Phemius, Zendaya i rollen som gudinnan Athena.
Odysséen, gjord i jätteformatet Imax, är på förhand utsedd att rädda världens biografer från filmdöden. Ett omöjligt uppdrag. Det krävs en kompromisslös hjälte som Nolan för att ro skeppet i hamn.
Anna Gullberg är reporter och kulturskribent på Expressen. Hon är just nu aktuell med poddserien ”Vem mördade Amun?” för Expressen Dok.