ROARING SPRING, PENNSYLVANIA. En sömnig småstad med drygt två tusen invånare i Pennsylvanias inland är ett epicentrum för det växande amerikanska motståndet mot AI.
Ett linjerat skrivhäfte av uråldrigt snitt gör comeback när allt fler amerikanska universitet återvänder till papper och penna.
Det ligger inget energislukande datacenter i Roaring Spring som driver upp lokalbefolkningens levnadskostnader.
AI-motståndet märks på annat sätt.
Detta är en småskalig lantbruksmiljö präglad av spannmålssilos, träverandor och det monotona klappret från amishfolkets häst- och vagnekipage.
I utkanten av tätorten ligger ett familjeägt pappersföretag från 1887 som tillverkar ett tunt skrivhäfte vars traditionella kvaliteter efterfrågas på nytt vid några av USA:s mest avancerade universitet.
Blue book, kallas häftet, på grund av omslagets blekblå kulör.
En engångsprodukt på mellan 4 och 24 sidor som har använts vid skriftliga läxförhör och examinationer sedan förra sekelskiftet.
Häftet var nere för räkning under covidårens distansundervisning. Men upplever nu alltså en renässans som märks vid det löpande bandet på fabriken i Roaring Spring, där Rob Yingling arbetat i 34 år.
– My goodness, utbrister han om suget efter häftet.
Boomen bekräftas på den fönsterlösa direktionsvåningen, där Lance Allen representerar sjätte generationen av ägarfamiljen.
– Vi har sålt mer av den blå boken i år än på ett decennium. Det är faktiskt ofattbart, säger han.
Exakt hur många exemplar förblir en företagshemlighet. Men det rör sig om miljontals skrivhäften varje år.
En del av ökningen beror enligt företaget på stigande efterfrågan från lärare som portar datorer från sina klassrum och återvänder till papper och penna.
På University of Californias campus i Berkeley – knappt en timme norr om Silicon Valley – ökade försäljningen av häftet med 80 procent de senaste två åren, rapporterade Wall Street Journal i fjol.
Den enkla förklaringen anas i pappersföretagets ursprungliga namn, det som fortfarande pryder fasaden på det gamla högkvarteret från år 1900 i stadskärnan i Pennsylvania: Roaring Spring Blank Book Company.
Häftets linjerade rader är, till skillnad från den uppkopplade datorn, tom på information, blanka.
Den 48-åriga professorn i internationell historia vid Boston University, Quinn Slobodian, drar ut en låda ur sitt skrivbord och ger mig ett turkost exemplar.
– Jag har alltid använt dem, säger han. Men nu finns inte längre några alternativ. Under vårterminen insåg jag att det är lönlöst med inlämningsuppgifter. Det är inte studenternas fel. De vet att de kommer beordras att använda AI i samma ögonblick som de äntrar arbetslivet och gör bara allt i sin makt för att ligga steget före i utvecklingen.
Men det faktumet ställer nya krav på Slobodian som undervisande professor, säger han. Att läsa vid ett amerikanskt prestigeuniversitet kostar omkring en miljon kronor om året. Om humaniorastudenter ska lära sig något – om universiteten ska stå emot konkurrensen från den artificiella intelligensen – måste institutionerna erbjuda en vara som inte finns gratis ett knapptryck bort.
Renässansen för skrivhäftet antyder att de skärmfria klassrummen är på väg att bli fler i USA, att analoga förhör och krav på att anteckna för hand under lektioner ökar.
Yale-universitetet i New Haven – som frambringat ett 70-tal Nobelpristagare och utbildat fyra av nio sittande ledamöter av Högsta domstolen – rekommenderar sedan i våras skärmfria klassrum som norm.
”Den nuvarande användningen av AI på campus undergräver förväntningarna på fokuserat och disciplinerat tänkande, vilka länge har varit kännetecknande för en gedigen utbildning”, konstaterade en rapport i april, framtagen för att öka förtroendet för Yale som lärosäte.
Yale framhåller samtidigt att den rekommendationen medför risker: att studenter kan riskera att hamna på efterkälken digitalt, och att forskningen inte entydigt kan leda i bevis att skärmar skulle distrahera kunskapsinhämtningen.
Förattaren och journalisten Carlo Rotella – som undervisat i engelska i 25 år vid Boston College – har förbjudit all form av digital teknik från sitt klassrum.
Lektionerna är, som han säger, ”AI-resistenta”.
Förutom handskrivna förhör och lektionsanteckningar i skrivhäften, kräver han av sina studenter att de mejlar honom bevis för att de ägnar sig åt ”hyperuppmärksamt läsande” hemmavid.
De måste skanna in sina understrykningar med blyerts eller markörpenna och fota av handskrivna krumelurer i marginalen av kurslitteraturen. De uppmanas att stänga av grammatik- och stavningsprogrammen på sina datorer.
I slutändan, konstaterar Rotella, är det ändå omöjligt att stoppa studenter från att ta hjälp av AI. 74 procent av högskolepersonalen uppger att deras studenter använder AI när de skriver uppsatser. En uppsjö av kreativa appar hjälper dem att ”humanisera” AI-producerad text genom att till exempel infoga korrekturfel. Det kräver, säger Carlo Rotella, att han gör klassrummet ännu mänskligare, laddar humaniora med ännu mer humanitet.
– Men till dem som ändå vill uppnå bäst betyg med minimal arbetsinsats genom AI, säger jag: försvinn från mitt klassrum. Mina lektioner kommer bli mardrömslika för dig. Du kommer tvingas titta andra människor i ögonen, lära dig deras namn och reagera på vad de säger.
Många unga amerikaner som socialiserar via skärm kan uppleva en sådan klassrumsmiljö som ”besvärande” och ”pinsam”, säger Rotella. Den ökade ensamheten på amerikanska campus framhålls också i rapporten från Yale som ett motiv till teknikbegränsningen i klassrummen.
– En av mina studenter sade till mig i förbifarten: college är toppen förutom att man äter så mycket ensam. Det var chockerande för mig att höra, säger Rotella.
Nora Donovan blir andraårsstudent vid Boston College i höst. Under en och samma skoldag kan hon gå från en lektion där hon uppmanas att använda AI (psykologi) till en lektion där hon riskerar att bli relegerad om hon blir påkommen med att ha använt AI (filosofi). Det är professorerna själva som avgör, och ingen samsyn råder, säger Donovan.
Den tydligaste effekten av Rotellas teknikförbud på engelsklektionerna – av återgången till penna och papper i undervisningen – är att rädslan för att tänka och skriva fel minskar, säger hon.
– AI må vara ett storartat instrument för arbetsbesparing. Men ofta är arbetet själva poängen. Om man gör sig beroende av AI gör man sig samtidigt ersättningsbar av AI, säger Nora Donovan.
Renässansen för blå böcker vid universiteten är en del av ett växande motstånd mot AI-industrin i USA.
Det har resulterat i våld under våren.
I mitten av april slängde en 20-årig man från Texas en molotovcocktail mot AI-direktören Sam Altmans 270-miljonersvilla i San Francisco.
Han greps med en lista med adresser till andra AI-pampar och förklarade för vakter utanför Open AI:s högkvarter att han ämnade döda alla anställda.
Fyra dagar tidigare avlossades 13 skott mot en kommunfullmäktigeledamots hem i Indianapolis som straff för att denne ställt sig bakom ett nytt datacenter. Skytten lämnade en inplastad lapp under dörrmattan: ”Inga datacenter”.
En dryg månad senare vädrade studenter över hela USA sitt missnöje. När högdjur från näringslivet talade på universitetens examensdagar och nämnde AI i förbifarten ställde sig studenter upp och buade, från Arizona via Florida till Tennessee.
Utanför det liberala Columbiauniversitetet på Manhattan demonstrerade studenter mot att lärosätet använde AI i uppläsningen av examenselevers namn.
I mätningar anger omkring 70 procent av amerikanerna att de är skeptiska till AI. En samsyn som knappt finns i någon annan politisk fråga i USA, konstaterar Quinn Slobodian. Trump och migrationspolisen ICE är mer populära fenomen än AI.
– Och bryter man ned svaren står inte oron över arbetsmarknaden främst. Utan känslan av att AI ljuger. Man gillar inte känslan av att tappa greppet om verkligheten.
Kan ett tunt skrivhäfte från Pennsylvanias inland tjäna som en sköld mot den utvecklingen?
Förmodligen inte.
Men behovet av att föra en penna mot ett papper har hållit familjeföretaget i Roaring Spring levande i 130 år.
Och den tisdag vi besökte fabriken, när pressarna stånkade i den varma eftermiddagen, tydde inget på att de var på väg att tystna.
Fakta.AI kontra skrivhäften
Studenter som buar och professorer som kräver handskrivna förhör. Det råder uppror mot AI-industrin vid amerikanska universitet.
Och motståndet märks i Roaring Spring i Pennsylvanias inland där ett pappersföretag från 1887 upplever ökad efterfrågan på ett blekblått skrivhäfte.
Det har använts i den högre utbildningen i 100 år och ersätter nu skärmar vid lärosäten som vill skydda kunskapsinhämtningen från AI.
Forskarupprop: ”AI hotar framtiden för matematiken”
Tyst boom när digitala fabriker öppnar över hela Sverige
Så mycket energi slukar världens AI-datacenter