Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | KLIMATPOLITIK
Denna sommar ringer larmklockorna högre än någonsin, och påminner om att vi befinner oss mitt i klimatkrisen. Rekordartade värmeböljor plågar Europa och Nordamerika, och en allt starkare El Niño ökar risken för än mer extremt väder.
Dessutom finns ett hot som eskalerar i tysthet utanför vår kust. Trots att det kan få katastrofala konsekvenser för Sverige är det nästan frånvarande i den politiska debatten.
Amoc (Atlantiska meridionala cirkulationen) är det stora system av havsströmmar som har en avgörande roll i att reglera Europas klimat. Strömmarna transporterar varmt, salt vatten från tropikerna till norra halvklotet. Här avger vattnet värme, vilket ger Sverige och Nordeuropa ett betydligt mildare klimat än andra platser på samma breddgrad. När detta tunga salta vatten kyls ner sjunker det och strömmar söderut igen, vilket fullbordar den cykel som bidrar till att reglera klimat, nederbörd, havsnivåer och marina ekosystem.
Våra utsläpp leder nu till stigande temperaturer, mer nederbörd och smältande isar, vilket gör att systemet saktar ner. FN:s klimatpanel IPCC bedömde 2021 att en Amoc-kollaps inte är trolig före år 2100, men nyare forskning pekar mot en betydligt högre risk. Detta bygger inte på enskilda studier med extrema antaganden utan på nya klimatanalyser som baseras på IPCC-data.
Sannolikheten för drastisk inbromsning eller till och med kollaps bedömer vi konservativt till 10 procent eller mer. Det som förr sågs som en avlägsen risk är numera ett reellt hot.
10 procent kan låta obetydligt, men så är inte fallet eftersom följderna vore katastrofala.
Med en omfattande avmattning av Amoc skulle Sverige drabbas av extremt kalla vintrar, kortare växtsäsonger, kraftigare vinterstormar, utökad isutbredning, samtidigt som större delen av världen fortsätter att värmas upp. Detta skulle få förödande konsekvenser för jordbruk, fiske och livsmedelsförsörjning. Vattenkraft, transporter, energisystem och samhällsekonomi skulle drabbas hårt, vår sårbarhet för geopolitiska och ekonomiska kriser skulle öka drastiskt.
Varje försäkringstagare vet att när konsekvenserna är så omfattande, är 10 procent en oacceptabelt hög sannolikhet, och något vi måste göra allt för att avvärja.
Och Sverige står inte maktlöst. Vi har goda förutsättningar att leda arbetet för att minska risken. Vårt land har forskare i världsklass, pålitliga offentliga institutioner och ett starkt internationellt rykte vad gäller ledarskap för miljö och säkerhet. I stället för att vänta på andra bör Sverige betrakta Amoc som en strategisk risk som kräver uppmärksamhet och åtgärder redan i dag.
Vi föreslår fem konkreta åtgärder som nästa regering bör vidta:
- Tillsätt en statlig utredning för att analysera säkerhetsrisker kopplade till en avmattning eller kollaps av Amoc. Den bör samla forskare, säkerhetsanalytiker och berörda myndigheter för att undersöka riskerna för exempelvis matproduktion, infrastruktur och säkerhet. En förebild kan vara Storbritanniens analys av hur klimatförändringar hotar den nationella säkerheten. SMHI:s granskning av forskningsläget är ett viktigt första steg, men vi måste gå längre.
- Sverige bör ta täten på den internationella arenan. I samarbete med nordiska ledare och EU kan Sverige bidra till att säkerställa att hotet mot Amoc erkänns inte bara som en miljöfråga, utan som en fråga som rör ekonomisk och nationell säkerhet. Nordiska ministerrådet uppmärksammade nyligen risken för Amoc-kollaps, understött av ett varningsbrev från 44 klimatforskare. Island skulle vara en viktig allierad, då landet redan har identifierat detta som ett hot mot den nationella säkerheten.
- Investera i övervakningssystem av havsströmmarna. Stärkt kapacitet för marin observation, datadelning och modellering skulle bidra till att förändringar kan upptäckas tidigt och ge beslutsfattare aktuell information. Detta är särskilt viktigt med tanke på att Trump nyligen hotade att avveckla USA:s nätverk av djuphavssensorer för övervakning av Amoc.
- Den tillträdande regeringen måste integrera Amoc-riskerna i planeringen för klimatanpassning och beredskap. En kraftig avmattning skulle få djupgående konsekvenser, och dessa bör återspeglas i myndigheternas scenarier och i de långsiktiga investeringar som ökar Sveriges motståndskraft.
- Slutligen måste våra ledare omedelbart minska växthusgasutsläppen så snabbt som möjligt. Varje ton koldioxid vi undviker att släppa ut minskar risken för att klimatsystemets kritiska tippningspunkter passeras.
Beträffande den sista punkten kvarstår tyvärr ett omfattande förbättringsarbete. Som Klimatpolitiska rådet konstaterat har vi rört oss längre ifrån flera klimatmål på grund av bristfällig och inkonsekvent politik. Efter att bränsleskatterna sänktes igen den 1 juli har vi nu lägst bensinpris i EU vilket lär öka utsläppen ytterligare.
Oavsett vem som bildar regering i september är det nödvändigt med omedelbara insatser för utsläppsminskningar inom alla samhällssektorer. Våra politiker måste även öka ansträngningarna internationellt och uppmana alla att införa en mer ambitiös klimatpolitik.
Forskningen indikerar att Amoc försvagas och konsekvenserna av en kraftigare avmattning skulle bli ödesdigra. Havscirkulationens framtid kan inte förutsägas med absolut säkerhet. Men det rättfärdigar inte passivitet. Tvärtom manar osäkerheten till en ökad försiktighet. Den evidens vi har i dag kan bara leda till en slutsats. Vi står inför en oacceptabel risk.
Att vänta på total enighet är en farlig chansning. Sverige och nästa regering måste agera nu.
Wendy Broadgate
doktor i marinkemi, direktör för det globala forskarnätverket Future Earth
Johan Rockström
professor i jordsystemvetenskap, direktör Potsdaminstitutet för klimatforskning
Läs även