I vintras gjorde jag samma sak med ”Odysséen” som jag ibland gör med verk som står mig nära, men har hamnat en bit bort. Jag började varje morgon med att läsa en av de 24 sångerna, och skrev ner allt den fick mig att tänka på.
Det är förstås omöjligt att tänka eller skriva något originellt om ”Odysséen”. Ändå tror jag att det är det bästa sättet att närma sig verket på, också för den som gör det för första gången.