Rosita Andersson hade varit sjukskriven en längre tid då hon fick pröva att köra sin kompis hjullastare. Hon fastnade direkt och bestämde sig för att byta yrke.
– Att gräva är jätteroligt, det är så mycket man ska hantera. Det är ju flera ton maskin du sitter i. Du kan göra mycket mer med en maskin än man tror, säger hon och konstaterar att hon ”hittat sin grej”:
– Jag trodde inte att det skulle ta så många år, säger 44-åringen och ler.
Nu vidareutbildar hon sig till grävmaskinist hos Yrkesakademin i Tullinge utanför Stockholm. Rosita Andersson är en av tre kvinnor bland de 19 på utbildningen, och har redan en anställning som väntar efter lärlingsutbildningen. Fler tjejer borde pröva yrket, tycker hon, för det finns en efterfrågan på kvinnliga grävmaskinister.
– Vi är mer försiktiga i maskinerna, resonerar hon. Vi är inte som män som bara rycker i saker. Vi är känsligare och mer försiktiga på handen – vi stressar inte igenom allt.
Fler söker till högskolan
Nyligen fick de svenska studenterna sitt första antagningsbesked. Lågkonjunkturen märks på landets universitet och högskolor, där söktrycket växer. Trenden har varit ihållande de senaste åren – i år var det 1,5 procent fler som sökte höstens högskoleutbildningar.
Klassiska program som juridik, ekonomi och läkare lockar flest studenter.
– Vi har ser ett ökat intresse för högre utbildning, och speciellt till utbildning som leder till yrken där arbetsmarknaden har stora behov, säger Anders Ljungberg.
Han är analyschef på Universitets- och högskolerådet (UHR), som precis släppt en ny rapport. Den visar på ett starkt intresse för de utbildningar som Arbetsförmedlingen bedömer ha goda framtidsutsikter. Samtidigt har antalet antagna minskat på många av dem.
– En viktig förklaring är att många universitet och högskolor har en pressad ekonomi, där kostnaderna ökat snabbare än ersättningen per student. Då har utbildningskapaciteten inte riktigt följt med i den ökade efterfrågan, säger Anders Ljungberg.
Bakom grävmaskinistutbildningen står Arbetsförmedlingen Stockholm Sydväst, som sköter urvalet. Deltagarna som antas har en mycket varierad bakgrund, och är ”mellan 20 och 60 år”. En del har varit arbetslösa i några månader, andra i flera år.
Nato ger fler arbetstillfällen
Behovet av grävmaskinister är stort, säger Eliamo Dibo, som är utbildningssamordnare på Yrkesakademin.
– Många närmar sig pensionen. Och nu när vi är med i Nato kommer det att bli nya arbetstillfällen. Vi kommer att bygga nya baser, järnvägar och sådana saker.
Sex av tio brukar få jobb efter avklarad utbildning, och för att lyckas krävs det att man har rätt inställning, menar han.
– Jobb finns det, brukar jag säga, det är bara ni själva som kan bevisa att ni vill ha det – man måste lära sig allt.
Rositas kurskamrat Micaela Eriksson, 40, är utbildad byggnadsantikvarie. Men inom det yrket finns inte många arbetstillfällen. Efter flera år inom restaurangbranschen tröttnade hon på slitet och bestämde sig för att hoppa på Arbetsförmedlingens erbjudande om utbildning.
– Det här var så väsenskilt från allt jag gjort tidigare. Men jag vet att jag kan köra bil bra, så hur svårt kan det vara?
”Skriva med fel hand”
Micaela Eriksson tror att det kan vara en fördel att vara en minoritet inom ett mansdominerat yrke. Hon har precis inlett sin praktik, och hoppas att det ska leda till jobb.
Hittills har den nya inriktningen varit oväntat rolig.
– Jag hade aldrig satt min fot i en maskin innan, så det var verkligen som att lära sig skriva med fel hand. Men det är en jätterolig boost för självförtroendet att lära sig något helt nytt och märka att det går bra, säger hon.
Var det inte nervöst att ta ett sådant stort steg?
– Jag har fattat många beslut på impuls, som att flytta till nya städer och testa andra grejer. Därför var det inte så avlägset att gå utbildningen. Det var läskigare att vara arbetslös än att börja göra det här. Särskilt när man söker många jobb som inte leder någonstans.