En planka ligger kvar i en slipsåg. En handduk hänger på en tvättvinda. Dynorna ligger fortfarande kvar på stolarna.
Samtidigt hovrar en vattenbombande helikopter över området.
Luften luktar bränt.
Den norska idyllen har förvandlats till en spökstad med utbrända bilar och nedbrunna hus.
Släckningsarbetet i Krokstadelva i norska Drammen pågår fortfarande. Branden bröt ut i ett radhus på fredagseftermiddagen och vid lunchtid på lördagen ryker det fortfarande från terrängen och brandmän bekämpar en skogsbrand.
Kjersti Dahle, 52, står tillsammans med sin man Lars Markengbakken, 53, på en parkeringsplats och blickar ut över förödelsen.
– Det ser ju ut som en krigszon, säger Kjersti och har svårt att hålla tårarna tillbaka.
”Allt stod i full fyr”
Vid femtiden på fredagen var hon på väg hem från Oslo när hon såg branden i den branta sluttningen där huset ligger.
– Allt stod i full fyr. Vi försökte ta oss hit, men då fick vi inte komma in i området eller hämta ut någonting, säger hon.
Hon visar upp sin mobiltelefon och sin plånbok. Kläderna de har på sig köpte de tidigare under dagen. Det är allt de har kvar. Deras pass ligger kvar i huset.
– Jag är lycklig att jag har bankkort, körkort och telefon. Han har bara telefon, inget annat, säger hon och pekar på sin man.
De har tvingats ta in på hotell.
Hon beskriver området som ett tätbebyggt bostadsområde där barnfamiljer och äldre bor sida vid sida.
– Väldigt många känner varandra. Det är en katastrof, rätt och slätt.
Tårarna kommer tillbaka.
”Allt vi har gjort”
Paret köpte huset för ett år sedan. Sedan dess har de renoverat det.
– Det var nästan färdigt. Allt vi har gjort. Allt där inne var ju helt nytt. Så allt är väl ödelagt. Vi är friluftsintresserade, så vi har en massa cyklar och annan utrustning, säger hon.
– Men det är ju bara döda saker. Det kan vi skaffa igen. Det värsta är bilderna på våra barn. Minnen vi har. Sådana saker får vi aldrig tillbaka.
Från parkeringsplatsen kan hon se gaveln på terrassen. Hon vet ännu inte om huset klarat sig, men det ser inte lovande ut.
Ytterligare en helikopter passerar ovanför med en vattenlast.
Hon tänker på andra saker i huset:
– Brev vi har skrivit till varandra. Brev man har fått av andra. Saker från familjen. Det är sådant som är svårt, säger hon.
Vad kände du när du vaknade i dag?
– Egentligen var allt overkligt.
Hon arbetar inom ambulanssjukvården. Sedan branden bröt ut har mobilen plingat oavbrutet. Vänner och kollegor erbjuder kläder, mat och husrum.
Hon är tacksam.
Men ledsen.
Lars lägger armarna om henne.
Tårarna kommer tillbaka.