A Kassen
Public domain. Skissernas museum, Lund, t o m 25/10.
Carolina Söderholm är konstkritiker på kultursidan.
På väg in till A Kassens utställning på Skissernas museum missar jag nästan lyktstolpen som hänger från taket i foajén, trots att installationen är gigantisk. Det verkar galet men är ganska typiskt för konstnärsgruppens arbete. A Kassens specialitet är just underfundiga verk som radikalt kan skifta synen på vardagen och omgivningen. I detta fall har de tagit en begagnad lyktstolpe från Lunds gatumiljö. Nu tycks den trotsa tyngdlagen där den vådligt dinglar högt över besökarnas huvuden.
För att uppleva A Kassens verk gäller det att vässa blicken och skärpa uppmärksamheten. Deras ingrepp och skulpturer kan vara lika diskreta som drastiska men bygger i princip alltid på det oväntade. Ett typiskt exempel på deras metod är serien ”Puddles” där de gjutit av vanliga regnpölar i aluminium och därmed förvandlat dem till beständiga konstverk. Och till deras mer spektakulära verk hör ”Flip facade” från 2010, då de monterade ner fasaden till ett rivningshus vid torget i en dansk småstad bara för att sätta upp den igen, upp och ned. Det välbekanta blev plötsligt märkligt främmande.
A Kassen bildades 2004 av Christian Bretton-Meyer, Morten Steen Hebsgaard, Søren Petersen och Tommy Petersen som träffades på konstakademien i Köpenhamn. Namnet är en blinkning till danskans arbetslöshetskassa, a-kasse. Med ”Public domain” möter de för första gången en svensk publik i större format. Deras utforskande av konst i det offentliga rummet är som gjort för Skissernas museum, som ägnar sig åt just detta.
A Kassen har också skräddarsytt sin utställning utifrån museet samling och Lunds stadsliv. På det ljusa trägolvet reser sig nu K G Bejemarks 1970-talsskulptur ”Form i former”, uppgrävd från skulpturparken utanför. Dess smäckra metallformer framträder onekligen på ett slående sätt mot de vita väggarna. Men det som gör A Kassens ingrepp så effektfullt är att skulpturen även fått med sig hela sitt jordiga, grästäckta fundament.
Längre in i museisalen väntar fler verk som grävts upp från skulpturparken, men också en väderbiten parkbänk och papperskorg. Det låter kanske alltför enkelt – rentav som ett parasiterande på andra konstnärers arbete. Men genom att inte bara låta konstverken och föremålen byta miljö utan också visa deras dolda, underjordiska konstruktion tillför A Kassen en egen dimension till upplevelsen.
De blottade, klumpiga underredena får skulpturerna att se både mer utsatta och omedelbara ut. Det säger något om konstens roll i våra gemensamma rum, hur omsorgsfullt den måste förankras i både bildlig och bokstavlig bemärkelse. Här arbetar förstås gruppen i en lång tradition av idébaserad konst och readymades, som startade när Marcel Duchamp 1913 fäste ett cykelhjul upp och ner på en kökspall och presenterade det som ett konstverk.
Old news, kan tyckas. Men faktum är att A Kassen övertygar, just genom att förhålla sig så intimt till platsen. Mer ambivalent är jag till den bildsvit med abstrakta färgfält där gruppen utgått från digitala karttjänsters foton från Lunds gator, där förbipasserandes ansikten blurrats till anonymitet. Att även andra inslag, som en hund och trafiksignalens röda gubbe, blivit pixlade på köpet ger en viss komisk effekt.
Bilderna är utplacerade på museet i ungefär samma höjd som personerna ursprungligen rört sig i gatumiljön. Med den lilla katalogen i hand kan besökarna försöka para ihop förlaga med konstverk. Men är det så roligt? Tja, det finns ändå något sympatiskt med denna inbjudan till upptäcktsfärd, som kopplar ihop museets och stadens rum, liksom nuet med kartbildens frysta ögonblick. Precis som många av A Kassens verk rymmer projektet många skikt, från övervakningssamhällets framväxt och AI-teknikens roll till den abstrakta konstens historia.
Fast den största behållningen är hur utställningen bitvis lyckas skapa den där överraskande förskjutningen som visar både konsten och omgivningen i nytt ljus. Utställningen är visserligen relativt luftig och återhållsam – ändå finns här drag av om inte lustiga huset så i alla fall en vardag som rubbats ur sina gängor. Det är snyggt och lekfullt gjort.