Samtidigt som ukrainska spannmålsfält brandbombas och ryska drönarattacker lamslår landets stålproduktion begränsar EU Ukrainas tillgång till den europeiska marknaden. Trots att EU ökar det militära och finansiella stödet till Ukraina skickas dubbla budskap till Kyjiv.
EU hjälper Ukraina att försvara sig, men försvårar samtidigt för landet att finansiera sitt eget försvar. EU bygger handelsmurar mot Ukraina när Ryssland trappar upp kriget.
För första gången sedan Rysslands fullskaliga invasion minskade Ukrainas export till EU under 2025. Statistik från Eurostat visar en oroande utveckling där importen från Ukraina till EU föll med 12 procent, eller tre miljarder euro, vilket är den lägsta nivån sedan 2023. Exporten från EU till Ukraina ökade däremot. EU:s export till Ukraina översteg importen med rekordhöga 24 miljarder euro i fjol.
Sedan den fullskaliga invasionen inleddes har en i princip tullfri handel med EU fungerat som en ekonomisk livlina för Ukraina. Men under de två sista åren har EU stegvis återinfört handelshinder riktade mot Ukrainas viktigaste exportsektorer. Förra året begränsades möjligheten att exportera jordbruksprodukter till EU och från och med juli i år omfattas Ukraina av EU:s nya ståltullar. Inte heller har EU vidtagit åtgärder mot Polen, Ungern och Slovakien, som sedan 2023 har infört egna importförbud mot Ukraina.
Begränsningarna införs trots tidigare löften om undantag från tullar och att Ukraina är ett kandidatland till EU som inom en snar framtid kommer att vara en del av EU:s inre marknad.
Nu hörs nödrop från den ukrainska stålindustrin om att personal måste sägas upp, eftersom industrin inte klarar att stå emot ryska attacker, elavbrott, rekordhöga energipriser och chockhöjda tullar från EU på samma gång.
För Ukraina är handeln med EU och resten av världen en överlevnadsfråga. Att stålverken i Kryvyj Rih och Dnipro fortsätter att producera skapar arbetstillfällen, ger skatteintäkter och ekonomisk motståndskraft i en region nära fronten. Ju starkare den ukrainska ekonomin är, desto mindre blir landets beroende av internationellt stöd och desto större möjligheter får landet att finansiera sitt eget försvar och återuppbyggnaden.
Om den ukrainska ekonomin och näringslivet klappar ihop finns det bara en vinnare: Ryssland.
EU:s protektionism – försök att skydda den egna marknaden genom att begränsa importen från Ukraina – går även stick i stäv med landets väg mot EU-medlemskap. Att Ukraina steg för steg får tillträde till EU:s inre marknad har länge varit en viktig del av landets väg mot medlemskap i unionen.
Fler handelshinder underminerar nu Ukrainas förtroende för EU och skickar en signal om att EU inte är intresserat av att omsätta medlemskapsförhandlingarna i praktisk handling.
Konsekvenserna är inte bara ekonomiska, utan också politiska. Om ukrainare upplever att de utkämpar ett existentiellt krig både för sin överlevnad och för att bli en del av EU, utan att unionen levererar en politik som stödjer den utvecklingen, riskerar stödet för EU-medlemskap att minska. Det vore en mycket farlig utveckling.
EU måste agera utifrån verkligheten. Kriget är inte över. Tvärtom intensifierar Ryssland sina attacker mot den ukrainska civilbefolkningen och landets industri. Menar EU allvar med Whatever it takes, som upprepats av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och medlemsländernas stats- och regeringschefer, för att Ukraina ska vinna kriget så behöver EU sätta långsiktiga säkerhetsintressen framför protektionism och kortsiktiga ekonomiska särintressen.
Sverige behöver nu kroka arm med likasinnade medlemsländer som förespråkar större exportmöjligheter för Ukraina till EU. Handeln måste fortsätta vara motorn i Ukrainas EU-integration och tillgången till den inre marknaden behöver öppnas i takt med att medlemskapsförhandlingarna tar steg framåt.
EU måste se möjligheterna med ett framtida ukrainskt medlemskap i stället för att låta rädslan för en större union styra.
Det är det minsta EU kan göra för jordbrukaren i Cherson som i år såg sin skörd gå upp i lågor efter ryska brandbombsattacker, och för stålarbetarna i Nikopol som trots dagliga drönaranfall fortsätter att leverera produkter i världsklass till den europeiska industrin, och för ett Ukraina som valt Europa.
SKRIBENTEN
Karin Karlsbro (L), Europaparlamentets chefsförhandlare för handel och ekonomiskt stöd till Ukraina
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.