Patrick Ekwall har gått från sportjournalist på TV4 till världsmästare i gåfotboll, deckarförfattare och spelmakare.
Nu berättar han om livet efter tv-karriären, oväntade vänskaper i vildmarken – och varför han gärna skulle tacka ja till ”Förrädarna” om frågan äntligen kom. Och varför han just nu låter bli att prata om Hannah.
– Lyssnar du på den där gubbpodden? Det kan du fan inte göra!
Bara i enstaka fall, får jag erkänna. Särskilt nu när Patrick Ekwall och Mats Olsson har kommenterat ”Expedition vildmark” samt snackat upp vår intervju i sin ”Pådden”. Där har Olsson förklarat för sin gamle vapendragare att det som undertecknad skrev om Ekwalls bromance med Jesper Blomqvist i ”Expedition vildmark” i en text – det var inte hån, tvärtom.
– Jag har så jävla svårt att ta när folk skriver gott om mig. Jag blir generad.
Patrick Ekwall är, om någon fortfarande tror det, inte längre sportjournalist på TV4 eller någon annanstans heller för den delen. Han skriver spänningsromaner och tillverkar spel. Tävlar som nämnt i ”Expedition vildmark” samt VM i gåfotboll. Medverkar i SVT:s ”Muren”.
Häromdagen ställde Ekwall tydligen upp i ”något av det sjukaste” han gjort i tv-sammanhang, men det kan han tyvärr inte berätta mer om än. Bra betalt var det i alla fall. Inte som på SVT.
Planen var att vi skulle sitta ute, men regnet förde oss till hans favoritbageri i Ålsten.
Våra världar har hittills legat långt ifrån varandra. Sport och kultur är som repellerande magneter.
– Fast det borde inte vara det.
Nej!
– Finkultur och sport skär sig oftast som kaviar till apelsinjuice. Däremot så är det många finkulturella kolleger som skriver om sport, men inte så vanligt att sportjournalister skriver om Tjajkovskij, eller va fan det nu var.
Ekwall syftar på sin första och enda insats som musikkritiker. Under ett handbollsmärsterskap i Polen skrev han en väldigt underhållande recension på sin blogg från en konsert med Lutoslawskis stråkkvartett.
När vi möts ska han precis ha release för ett analogt sällskapsspel, en mordgåta som heter ”Sudden death”, och sker under en VM-match.
Patrick Ekwall föddes 16 juli 1965 i Landskrona.
Ålder: 60 år (61 den 16 juli)
Yrke: Författare
Känd för: Lång karriär på TV4 Sporten, profilerad sportkommentator och programledare för bland annat ”Fotbollskanalen Europa” och ”Ekwall vs Lundh”.
Aktuell: Världsmästare i gåfotboll 2026 med svenska landslaget, medverkade i vårens ”Expedition vildmark”, medverkar i SVT:s ”Muren”, poddar med Mats Olsson, ”Pådden”.
Övrigt: Har skrivit fyra spänningsromaner, en självbiografi samt en om Hannahs cancer.
Familj: Döttrarna Wilma och Tindra samt flickvännen Camilla.
Bor: Bromma, Stockholm
Har du fått frågan från ”Förrädarna”?
– Nej, tyvärr inte, jag hade älskat att vara med. Jag tror de vet det. Det är ju som ”Expedition vildmark” ett mentalt och socialt experiment, hur fan fixar man det?
Ja, det vill jag prata om, hur fan fixar man det?
– Två saker överraskade mig: Frånvaron av det digitala rörde mig inte i ryggen. Inte hungern heller. Men hade de tagit mobilen från mig här hemma hade jag nog inte fixat det.
Vad gjorde ni två under all den där tiden när ni inte blev filmade?
– Man måste jobba ungefär tre timmar om dagen: samla ved, såga ner träd, klyva ved. Eld är det väsentliga. Sen pratade vi om livet. Vi pratade om allt. Det var inget som störde.
Att säga att du och Jesper hade en bra dynamik är en underdrift.
– Ja, men jag tyckte inte att det var så märkligt. Vi bara var... snälla. Vi hade helt enkelt inte så mycket att bråka om. Det fanns andra som stod för det, men det behöver vi inte gå in på.
Inspelningarna föregicks av information om hur man sätter upp tältet, vilka svampar som får ätas, hur vattnet ska kokas, hur man gör upp eld och bygger en toa.
Hur gör man det?
– Man hittar en plats, sen gräver man en stor jävla grop och sätter en bjälke mellan träden. Sen täcker man med mossa. Sen är det väl naturen som får ha sin gång. Det är rätt äckligt.
Man hoppas att ingen går där.
– Det var ju verkligen inga människor där.
Du gick vilse när du hade varit på toa.
– Ja, jag har väldigt dåligt lokalsinne.
När vi tar bilder nere vid Solviksbadet pekar jag mot Mälarhöjden, som syns klart och tydligt på andra sidan vattnet, där jag bor.
– Nej, det där är Stora Essingen, säger Ekwall.
Det är det alltså inte.
Är du sugen på mer vildmarksliv nu. Kanske du och din tjej ska ut och tälta?
– Nej. Jag skulle inte fixa det, jag är lite för bekväm i vardagen.
Du har inte gjort lumpen?
– Jo. Värnpliktsnytt. Det vill säga vi skrev skit om militären och sen var man på krogen. Jag lärde mig ingenting alls om friluftsliv i lumpen.
Hur ofta har du och Jesper kontakt nuförtiden?
– Senast i dag!
I sista avsnittet av ”Expedition vildmark” är Jesper Blomqvist väldigt mån om att de ska ro drag på väg från campingplatsen, men då låter Patrick för första gången väldigt kort och trött i rösten.
– Då hade jag släppt garden. Hittills hade jag skärmat av allting hemma så att jag inte skulle hålla på och sakna flickvän och barn.
För fem år sedan avled Patricks fru Hannah i bröstcancer, bara 39 år gammal. De var hela tiden öppna med hennes sjukdom, delade sorg och glädje på sociala medier och Ekwall skrev en fin och smärtsam bok (”En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon”). Han blev även ambassadör för bröstcancerförbundet och startade Rosa matchen till förmån för bröstcancerforskningen.
Har du varit ifrån Tindra (yngsta dottern, 12 år) så länge nån gång, nästan tre veckor?
– Innan hennes mamma dog förstås, då var jag borta på EM och VM.
Ja, men efter det?
– Nej, nej, nej. Jag har ju knappt varit borta mer än några dagar.
Vad var det som gjorde att du kunde göra det nu?
– Därför att Tindra sa att det var okej. Inget av mina barn (Wilma är 27) är särskilt intresserat av att se sin tråkiga pappa på tv. Men jag frågade, och då tyckte hon att det var okej. Och att det gick att lösa där hemma, att Camilla, min tjej, hjälpte till.
Du tog språnget, men det var nytt för dig?
– Nu ska jag åka till Australien en vecka på gåfotbolls-VM. Men då kan jag ju ringa hem.
Tävlingsvinsterna under ”Expedition vildmark” bestod för det mesta av råvaror till mat, men en gång vann Patrick ett kort samtal hem. Det han fick veta den korta stunden var att allt var som vanligt.
– Det hade Camilla sagt även om det inte varit sant, det var väl därför jag ringde till henne och inte till Tindra. Hon hade kunnat säga att jag måste komma hem. Och det hade blivit för jobbigt.
Vi sitter i charmiga kvarter i Ålsten, Bromma. De har flyttat ifrån det stora huset, nu bor de i en takvåning i samma område, pittoreskt och posh. Det går bra nu, men det har inte alltid varit så. Den tuffa uppväxten i en förort till Malmö har Ekwall beskrivit i boken ”Vill du så kan du”.
Du har sagt att du tycker illa om att bli beskriven som klassresenär, varför?
– För att det är politiskt laddat. Jag är väldigt opolitisk. Nu bor jag ju här, det är vad det är, men om det är något jag är så är det humanist, det finns bra sidor och dåliga sidor hos alla.
Du måste ju reflektera över saker? För du har väl starka åsikter?
– Det finns tre kategorier av människor: folk som håller på politiska partier, fotbollslag och religioner. De kan varken se till höger eller vänster, bakåt eller rakt fram.
Men du är ju ateist! Det är ändå en stark åsikt.
– Ja kanske. Men jag tycker inte att det är så konstigt. Jag har aldrig ens funderat på varför. Jag håller inte på nåt fotbollslag heller, folk beter sig bara så konstigt när de gör det.
I din bok om Hannahs cancer och död läste jag att ni ändå bestämde er för en kyrklig begravning.
– Det där handlade inte om mig, utan om Hannah, jag skulle aldrig låta min egen övertygelse styra.
Det blir lite ändrad stämning.
– Livet går verkligen vidare, jag gillar inte att prata om det nu. Ju äldre Tindra har blivit så får hon tag på saker och läser. Så vi låter det vara ett tag.
Ekwall är fortfarande väldigt synlig på sociala medier. Absolut inte Twitter, säger han, ”det går inte”, men på Instagram och Facebook. Det ingår, tycker han. Och för det mesta går det bra.
– Förut misstänkte man att det var mycket dårar där ute. Nu vet man att de är mycket fler än man anade. De värsta är faktiskt kvinnorna. Tyvärr. Elaka kvinnor som lägger sig i ens förhållande och hur man ser ut och så där.
Längtar du ibland tillbaka till sportjournalistiken?
– Nej, inte när man väl kommit ifrån det. Nu får jag glada och trevliga kommentarer om att mina böcker är bra, i stället för en massa dårar som skriver ”din jävla kukjävel, såg du inte att det var offside?”.
Är kanske skrivandet en större passion är själva sporten?
– Ja, det kan man väl säga. Jag tyckte mer om jobbet än om sporten.
Vad har du att hålla dig till i livet? Kärleken?
– Ja, den tror jag på. Och att göra roliga saker och inte vara rädd för att testa.
I ”Expedition vildmark” bjuder Patrick Ekwall in Jesper Blomqvist på sitt och Camillas förestående bröllop.
Blir det i sommar?
– Inget är bestämt. Vi är förlovade. Folk kan ju vara förlovade i tio, tolv år.
Patrick Ekwall är öppen och chosefri.
Intervjun ger han dock på sitt favoritkafé Park konditori i Ålsten, inte hemma.
Han bjuder på fika, och beställer sin favoritbulle med saltkola och vanilj
Han klagar inget under fotograferingen trots att det är kallt och regnigt.
Han luktar gott.
När vi till slut är klara med intervjun får han bråttom hem för att laga middag till familjen.
Andra har också läst
- Valter Nilsson: ”Behöver inte tjäna så jävla mycket”- Stjärnskottet Valter Nilsson om sonen: ”Måste säga åt folk”
- Anna Brolin avslöjar: Sände från VM utan trosor- Profilens VM-kaos • Nya kärleken • Tuffa operationen
- Jonas ”Basshunter” Altberg: Jag var inte trygg i Sverige- ”Basshunter” avslöjar efter alla år: Då hade jag nog varit död nu
- Carin Hjulström försvann från SVT – sen bytte hon liv- Carin Hjulström: ”Jag längtade efter att gå in i mörkret”
- Tomas Brolin: ”Händer inte så länge jag lever”- Tomas Brolin om besvikelsen på Sverige
- Johan T Lindwalls mardrömmar om prins Daniel: ”Panik”- Hovreportern Johan T Lindwall: Då kommer kungen kliva av