Andreas Mörck på Almega vill att vi ska ”lyfta blicken” i skoldebatten. Det är ett gott råd.
Genom att lyfta blicken ser vi att inget land i världen har ett friskolesystem som Sverige, vi ser också att det helt saknas stöd för friskolekoncerner i väljarkåren. Men den som lyfter blicken ser också framväxten av en ny maktelit i Sverige, nämligen välfärdsoligarkerna.
Precis som oligarker i andra delar av världen har de byggt ekonomisk styrka på tillgångar som ytterst tillhör det gemensamma. Skillnaden är att de svenska välfärdsoligarkerna inte kontrollerar oljefält eller gruvor. De har byggt sin makt på skattefinansierad välfärd.
Partsinlaga från lobbyorganisation
Almegas så kallade “rapport” är inte en oberoende forskningsrapport. Den är en partsinlaga från friskolebranschens lobbyorganisation. Syftet är inte att neutralt beskriva verkligheten, utan att påverka politiker så att de stora skolkoncernernas affärsmodell kan fortsätta plocka ut miljoner från välfärden.
Rapporten visar att elever i friskolor i genomsnitt presterar bättre än elever i kommunala skolor. Det är ingen nyhet. Men den visar inte att det är friskolorna som skapar resultaten. I en värld där skolor väljer elever påverkar ju elevurvalet självklart utfallet. Den visar inte hur skolvalet påverkar segregationen. Den redovisar inte hur samma elever hade presterat i kommunala skolor. Den säger inget om vilka kostnader kommunerna bär för att de alltid måste ha skolplatser redo för varje elev.
Ändå vill man använda denna partsinlaga som argument för att friskolekoncerner ska ha samma ersättning eller skolpeng som den offentliga skolan.
Skolan finns därför att samhället har ett ansvar gentemot varje barn. Kommunen som i Sverige ansvarar för skolan kan inte välja vilka elever den vill ta emot. Den kan inte lämna ett område därför att verksamheten blivit olönsam. Den kan inte stänga därför att ägarna vill investera sina pengar någon annanstans. Den måste finnas där, varje dag för alla barn.
När oligarkerna inte längre ser tillräcklig avkastning är det kommunen som omedelbart måste ta över ansvaret för eleverna
Det omvända gäller för friskolekoncernerna. De kan etablera sig där marknaden är attraktiv. De kan sälja verksamheter. De kan lämna marknaden. De kan välja att inte ha lokaler som är anpassade. Och när oligarkerna inte längre ser tillräcklig avkastning är det kommunen som omedelbart måste ta över ansvaret för eleverna. Att då som Almega fortsatt driva principen att kommunala och vinstdrivande skolor ska ha samma skolpeng är bara absurt.
I en demokrati är det medborgarna som har rättigheter gentemot staten. Företag har möjlighet att bedriva verksamhet inom de ramar demokratin beslutar om. De har inte en självklar rätt att få samma offentliga ersättning som institutioner som bär ett helt annat samhällsuppdrag. Ändå har välfärdsoligarkerna lyckats flytta skoldebatten dit.
Ekonomisk makt används för att skapa politisk makt. För det mesta utövas denna makt i det fördolda, inte på debattsidorna så här får vi ju vara tacksamma att Almega tar debatten offentligt. Men budskapet är det samma oavsett om det sker i stängda rum eller på debattsidan, varje försök att låta skolpengen spegla de olika uppdrag som kommuner och privata bolag faktiskt har beskrivs som ett angrepp på eleverna.
Men är det verkligen elevernas intressen som står på spel? Är det inte snarare friskolekoncernernas affärsmodell? I höst är det val, och efter valet är det dags att stänga av pengakranen av skattemedel till välfärdsoligarkerna.
Nicklas Attefjord (MP), riksdagskandidat
Hanna Lindqvist (MP), riksdagskandidat