Det ingår ju också i planen, det står på fakturan när Roberto Martínez tar ut sin startelva.
Diogo Costa ska rädda bollar, nio spelare ska spela spring- och passningsfotboll. Bruno Fernandes får gärna hota från 22 meter. Och Cristiano Ronaldo ska släntra runt straffområdet med sin statylika kropp och sitt 41-åriga hantverkskunnande i konsten att göra mål. Explodera emellanåt, nicka in ett eller två, skjuta straffar.
Cristianos sjätte VM har precis börjat, och det fanns en del problem i själva ekvationen.
Portugal släppte, för hundrade gången de senaste åren, in mål på en fast situation på precis det här sättet. Ett inlägg (fint från Masuaku), en nick (Yoane Wissa) på bortre ytan. Kongo-Kinshasa har gjort sitt allra första VM-mål, de har gjort en finfin prestation mot en av favoriterna, en del av spelarna (som Newcastle-olyckan Wissa) har tagit revansch på kritiker.
Men åter till ekvationen:
Diogo Costa räddade inte nicken. Portugals passningsspel var förlamande långsamt. Neto och João Neves var de enda som behagade springa. Det dröjde 90 minuter innan Bruno Fernandes sköt ett vettigt skott.
Och Cristiano Ronaldo, fotbollsguden från Madeira, var en fripassagerare igen.
Redan efter två minuter av matchen hoppade jag till i stolen, eftersom det lät som att publiken i Houston bränt sig på något. De skrek rakt ut, det tog ett par sekunder innan jag insåg att de skrek för att varumärket/ikonen/influeraren/namnet Cristiano rörde bollen för första gången.
Skapade nästan ingenting
Vad mötte han här?
Ett 5-3-2-spelande Kongo med tillräckligt mycket kontringskraft för att testa portugiserna. Det kändes förstås inte så när João Neves knoppade in 1–0 efter ett par minuter, men det här blev en riktig fotbollsmatch, och det var inte Portugals förtjänst.
De promenerade runt, snackade strunt, skapade nästan ingenting.
Bernardo Silva är med för sina fötter, men rörde knappt bollen och var en av två spelare som över huvud taget inte syntes till före paus.
Den andre heter Cristiano, hade noll avslut och noll dribblingar första 45. Men när det skulle bytas så var det ju inte han som lyftes av.
När fotbollsfilosofen/världsmästaren Jorge Valdano skriver om ”Ronaldo” gör han ibland en distinktion. ”Ronaldo, el gordo y genial” skriver han, ”den fete och geniale”, för att man ska veta att han skriver om den brasilianske Ronaldo och inte den från Madeira.
Men den fete hade inte en karriär som den här. Han hade inte den här kroppen och mentaliteten som 41-åring. Liksom alla andra i fotbollshistorien saknade han väldigt många saker som Ronaldo, den smale och maniske, har haft och fortfarande har.
Men.
Men.
Men.
För fyra år sedan nådde debatten till och med den lusitanska världen. Det var 2022, det var VM, och tiden hade sprungit ifrån C-Ron. 70 procent svarade i en gallup att det var dags att sätta honom på bänken i landslaget, att till exempel Gonçalo Ramos var ett bättre, rimligare alternativ.
Så går fyra år, och diskussionen har glidit undan. Portugals gyllene generation, världens bästa mittfältsuppställning, har lojalt satt sig i båten för att ro Ronaldo-båten framåt i historieböckerna. Kapitel för kapitel.
Det är ett slags psykologisk underkastelse som är omöjlig att förstå från utsidan. Det är som det svenska Zlatan-beroendet upphöjt i hundra.
Ska han vara med? Ja. Och så länge som han är det måste han också definiera hela laget, hela spelet.
Jag tror att det är fel. Jag har suttit på Velodromen i Marseille och sett en ljuvligt löddrig Ronaldo skrika fram sina lagkamrater från sidlinjen. Han vill vinna, och hans bästa chans att göra det är nog inte längre att lufsa runt i straffområdet i väntan på vadå.
Messi, Haaland och Mbappé sprang igång VM. Här kom en stjärna som ledde en av de största besvikelserna hittills.
Frågorna växer
När Kongo strax före paus drog iväg i en distinkt kontring, avslutad med ett fräsande skott av Moutoussamy, var det som att dricka ett glas vatten i öknen.
En riktning! Fart! En vilja att göra något!
Portugal väntade sig in i matchen, bekväma i sin tekniska överlägsenhet, men när Martínez försökte injicera fart (först Conçeicão, sedan Rafa Leão) var det för sent. När han bytte in Gonçalo Ramos med ett par minuter kvar fick playmakern Vitinha gå ut. Inte Ronaldo eftersom… han är Ronaldo.
41-åringen fick till ett par halvdana avslut när Conçeicão försökte servera honom på slutet. Men han träffade aldrig målet, inte en gång på hela matchen, och kritiken ska väl inte riktas mot honom.
Det var inte hans fel att Portugal var torftigt. Ronaldo är otrolig, bara att han är här och får starta är en prestation som är bortom det fattbara. Men när Kongo spelar jämnt och 1–1 med Portugal, när de är intressantare och mer fulla av fart, så växer ju frågorna.
För fyra år sedan tyckte Portugal att Ronaldo kanske inte längre var given. Om de inte vill att den här turneringen ska bli en reklamturné för världens största fotbollsvarumärke så har de ett beslut att fatta.
Jag tror inte ens att Cristiano Ronaldo själv skulle ha några problem med att att acceptera det. Han vill spela, men han vill mer än något annat vinna.
Och han är kanske inte mannen som ordnar det längre, inte på det sättet.
Tiden har gått. Ronaldo kan inte springa ikapp den längre.