Trots att EU:s asyl- och migrationspakt trätt i kraft saknar Sverige fortfarande ett övervakningsorgan som ska granska efterlevnaden av lagarna. Frågan bereds på Regeringskansliet men ännu finns ingen prognos för när arbetet är klart.
Alla EU-länder ska inrätta en oberoende övervakningsmekanism som ska säkerställa att de grundläggande rättigheterna för asylsökande respekteras i varje medlemsstat, och är därför en viktig del av EU:s gemensamma asyl- och migrationspakt.
Mekanismen gäller framför allt screeningförfarandet och vissa delar av gränsförfarandet. Screeningen innebär att asylsökande och personer som vistas utan tillstånd i Sverige registreras och granskas för att avgöra om personen utgör ett säkerhetshot samt genomgår en hälso- och sårbarhetsbedömning för att utröna om personen har särskilda behov.
Även delar av gränsförfarandet, där vissa asylansökningar prövas, ska omfattas av övervakningen.
Andrea Spehar, docent i statsvetenskap och föreståndare för Centrum för Europaforskning vid Göteborgs universitet, säger att övervakningsmekanismen är särskilt viktig när det nya inslaget i migrationspakten är att processerna ska gå snabbt, exempelvis återvändande.
– Mekanismen ska övervaka att personer faktiskt får tillgång till asylförfarandet, att de inte skickas till en plats där de riskerar förföljelse eller allvarliga övergrepp. Det påpekas särskilt att principen om barnets bästa ska beaktas. Om det framkommer uppgifter om rättighetskränkningar behövs en snabb och oberoende granskning, säger hon.
EU ställer krav på att instansen ska vara oberoende och ha tillräckligt stora ekonomiska muskler att utföra uppdraget.
I Sverige bereds frågan fortfarande på Regeringskansliet. Vem eller vilka som ska få uppdraget är ännu oklart. Detta trots att pakten trädde i kraft den 12 juni och började implementeras av Migrationsverket och polis den 12 juli, då Sverige fått alla lagar på plats.
I ett skriftligt svar till DN skriver migrationsminister Johan Forssells (M) pressassistent att ”Sverige har starka, centrala institutioner som utövar tillsyn och granskar myndigheternas efterlevnad av lagstiftning. Frågan om vilken av dessa som ska pekas ut bereds och vi återkommer när det är klart.”
Regeringen vill att Riksdagens ombudsmän (JO) ska få uppdraget som övervakningsmekanism – något som JO avvisat. I sitt remissvar skriver JO att uppdraget ”är oförenligt med den självständighet och det oberoende som ombudsmannen förutsätter.”
Andrea Spehar säger att även andra EU-länder saknar kontrollorgan.
– Det kan tolkas som att rättighetsperspektivet inte har prioriterats lika högt som målet att skapa snabbare och mer effektiva asyl- och återvändandeprocesser. Därför blir det särskilt viktigt att den oberoende övervakningsmekanismen kommer på plats och ges ett tydligt mandat och tillräckliga resurser, säger Andrea Spehar.
Människorättsorganisationen Civil Rights Defenders är starkt kritisk till pakten och hur Sverige tillämpat den. Organisationen ser allvarligt på att övervakningsmekanismen ännu inte är på plats, säger chefsjurist John Stauffer.
– Det äventyrar rättssäkerheten och det finns risk att personer inte får rätt tillgång till asylprocessen. Det riskerar också att leda till godtyckliga frihetsberövanden. Det är en mekanism för att säkerställa att länderna lever upp till sina internationella åtaganden. Möjligheten att utkräva ansvar försvinner om en övervakningsmekanism inte finns, säger han.