Tittar vi tillbaka ett antal år i tiden så har marknaden förändrats rätt ordentligt i hockeyvärlden.
Det började 2022 när KHL inte längre blev ett alternativ för alla som inte hade för avsikt att ta emot pengar från den ryska propagandamaskinen, och till en början utmynnande det i att bättre spelare än vanligt hamnade i SHL.
Men i takt med att det hänt saker i USA och Kanada, så har marknaden tunnats ut.
Det är två saker som har hänt.
NHL expanderar med fler lag, och 50 nya kontrakt för varje klubb som tar plats i världens bästa liga, ska skrivas.
Samtidigt blir pengarna mycket högre i AHL, och man åker inte längre till Europa för att göra sig en hacka. Tvärtom. Det kan till och med vara så att man tjänar bättre pengar i AHL än vad man gör i Europa. Ska man locka de bästa spelarna till Europa måste det vara för att locka med antingen en stor lön, eller att det är bästa chansen att ta sig tillbaka till NHL.
Förr om åren kunde man, med lite is i magen, göra rejäla kap sent på sommaren. Det kunde vara riktiga klasspelare som inte fick sina NHL-kontrakt, och det var AHL-spelare med höga poängsnitt som gick och hoppades, men som plötsligt blev tillgängliga långt in på sommaren, eller tidig höst.
Då blir det ett ekonomiskt race bland desperata klubbar
Det är sällsynt i dag.
Och om det mot förmodan skulle hända nu, så är det ett ekonomiskt race som väntar bland alla desperata klubbar som vill sätta viktiga pusselbitar i sina lag. Inte bara i Sverige, utan även utomlands.
Ta en spelare som Brandon Saad, som varit helt bofast i NHL. Här hörde jag att både Brynäs och Djurgården hört sig för. Saad har närmare 1000 NHL-matcher under sin karriär, och dippen där borta har helt klart börjat. Skulle han ge tummen upp för att spela i Europa så kommer det för att uttrycka mig enkelt att bli svin-jävla-dyrt. Utan att man kommer att veta vad en snart 34-årig amerikan kan uträtta på andra rinkar 2026/2027.
När vi nu kommit in under andra halvan av juli, så räknar jag till att det endast är tre SHL-lag som jag med säkerhet kan säga är klara med sina trupper, och redo att gå in i säsongen.
Det är Luleå, Malmö och Örebro.
De två förstnämnda hade gjort klart alla sina nyförvärv tidigt på våren, och drabbades inte av några sena och tuffa avbräck i sina trupper. Örebro tog tillfället i akt och sajnade Max Veronneau till reapris innan alla andra hann blinka.
Jag skulle gissa att Max Veronneaus attraktionsvärde i dag hade varit mycket högre än vad det var i maj när Örebro slog till, trots att han inte kommer från någon bländande säsong.
Detta väntas lagen behöva värva innan seriestart
Björklöven: En back och en forward/center.
Brynäs: En forward och eventuellt en forward/center.
Djurgården: En center och en forward.
Frölunda: En center.
Färjestad: En back.
Linköping: En forward/center
Rögle: En back, och eventuellt en forward/center.
Skellefteå: En forward.
Växjö: Två forwards.
HV71 och Timrå kan nog komma att värva varsin back beroende på hur marknaden utvecklar sig när man har skador och Timrå har tappat Alfons Freij.
Luleå, Malmö och Örebro är klara med sina trupper.
För tittar vi ut i SHL i dag så är minst nio klubbar på garanterad jakt efter spelare.
Troligen är det två till som avser att förstärka sina trupper.
Jag räknar till att det ska dyka upp någonstans mellan 15-17 spelare innan vi kan sätta i gång säsongen.
Det kanske inte låter så mycket, men för lag som vill fylla på med spelare som gör verklig skillnad, så kommer det innebära chansningar.
Det kommer att handla om spelare som blivit bofasta i NHL:s farmarliga AHL, och det kommer att handla om spelare som med stor sannolikhet inte kommer från några dundersäsonger.
Börjat den här veckan, och kommer att komma fler
Kanske är det spelare som har ett antal hundra NHL-matcher under bältet tidigare i sin karriär, som är någonstans runt 30 år eller äldre, eller är det yngre spelare som fått sin NHL-chans, inte tagit den, gnuggat på i farmarligan, men som inser att det kommer nya ”prospekts” som ska ha sina chanser, och att det då är läge att söka sig till Europa.
Det har redan börjat den här veckan, och det kommer att komma fler.
Nordamerikaner från AHL kommer nu att välla in i SHL, eftersom i stort sett alla européer är borta från marknaden.
Jag säger inte att det behöver bli fel. Det är fullt möjligt att det finns en och annan av dessa som vi om ett halvår kommer fråga oss hur en så bra spelare kunde vara ledig så här sent, men det är desto mer troligt att de här spelarna som nu droppar in blir parenteser i de svenska hockeyböckerna.
Värvningar kommer att ske, men jag vill förvarna de flesta supportrar där ute att det nog inte är dessa spelare som kommer att göra den största skillnaden för era lag. Om ni tror det, så tror ni fel.
Några kommer att fylla sina funktioner, men räkna med att det är de spelarna som redan finns i trupperna, som kommer göra den största skillnaden.
Inte det som nu värvas. För det blir nog mer bredd än spets.