Vad kostar egentligen Stefan Olssons politiska engagemang skattebetalarna, både i kronor och i demokratiskt förfall? Svaret är att prislappen blivit alldeles för hög. Historien om hans väg till makten visar hur principer offras så fort personliga arvoden hägrar.
Före valet profilerade sig Olsson som en skarp oppositionsröst. Men så fort valresultatet var klart vände kappan efter vinden. I stället för att förvalta väljarnas förtroende anslöt han sig till de styrande. Löftena till Landskronaborna trampades ner i jakten på makt och ekonomiska förmåner.
När Olsson uteslöts ur SD borde det ha varit slutet på hans tid som arvoderat kommunalråd. Istället klamrade han sig kvar som politisk vilde. Det är stötande att skattebetalarna tvingas finansiera ett dyrt arvode för en politiker som representerar de styrande. Att Treklövern lät honom hållas beror på ren cynism; de behövde hans röst för sin majoritet och lät medborgarna ta notan.
Detta maktbegär har satt djupa spår. I stället för att granska makten har Olsson blivit dess sköld. I frågan om Axeltofta vände han ryggen mot invånarna. Ännu värre är hans agerande kring äldreomsorgen, där han försvarat ledningen trots tragiska dödsfall och allvarliga brister.
Samtidigt pågår ett destruktivt dubbelspel. På sociala medier sprider Olsson en hatisk retorik som slår mot politiska motståndare, eritreaner, palestinier, muslimer och invandrare i stort. Att en person som ska företräda alla Landskronabor tillåts häva ur sig detta är en skam.
Att Moderaterna nu välkomnar honom är djupt olyckligt. Det ger legitimitet åt ren opportunism. Landskronas skattebetalare ska inte finansiera politiker som drivs av personlig vinning och splittring. Vi förtjänar ett styre som värderar principer högre än köpta majoriteter.
Sead Busuladzic, Visionspartiet, ledamot i Landskrona kommunfullmäktige