Gracie Abrams
Daughter from hell
Interscope/Universal
POP Att vara född in i underhållningsindustrin är nödvändigtvis inte något som ska hållas emot en artist. Gracie Abrams är ungefär så mycket nepo baby som det går att bli: tredje generationen Hollywood. Farmor och farfar var film- och tv-producenter, även mamma är tv-producent och inte minst är hennes pappa blockbusterregissören JJ Abrams.
Det var givetvis närmare till en artistkarriär för den här 26-åringen från Los Angeles än för väldigt många andra.
Därmed inte sagt att Abrams inte förtjänar sina framgångar. Att kreativ begåvning går i arv är föga ovanligt, med sin bakgrund kan hon dessutom ösa ur en ganska speciell källa av erfarenheter. Och även om Abrams aldrig någonsin lär behöva bekymra sig för sin ekonomi betyder inte det att de relationer och existentiella frågor som hon fyller sina texter med är det minsta lättare att reda ut.
När Abrams först lät börja höra tala om sig för fem-sex år sedan med låtar som ”I miss you, I’m sorry”, ”Feels like” och ”Alright” kändes hon också som en högst lovande sovrumspoptrubadur någonstans i fotspåren efter Lorde och Phoebe Bridgers.
Sedan dess har det gått fort. Uppvärmningsgig på turnéer med Olivia Rodrigo och Taylor Swift, fyra egna turnéer, en Noah Kahan-duett, Grammy-nomineringar och inhopp på scen av idolen Robyn på amerikanska Lollapalooza.
Abrams spelade i Sverige första gången 2022, på klubben Slaktkyrkan i Stockholm. När hon återvänder i maj nästa år är det med två konserter ett stenkast därifrån, på Avicii Arena.
”Daughter from hell” är skivan som ska sälja turnén, och får jag gissa lär det gå alldeles utmärkt.
Likt andra storstreamare med behov av en skvätt indierockkredd, som Swift, Kahan och Ed Sheeran, gick Abrams tidigt till producenten Aaron Dessner från The National.
Han finns med även på detta hennes tredje album, som både låtskrivare och producent, och adderar ganska mycket av den sorts soft intima akustiska popsound även här som han närmast bildade något slags skola med på Swifts pandemialbum ”Folklore”.
Om singlarna ”Hit the wall” och ”Look at my life” kanske tog lite väl väntade vägar i den sfär av singer-songwriterpop för arenor som Abrams numera ofrånkomligen tillhör och i viss mån har anpassat sig till rymmer albumet fler sidor.
Att alla mainstreamstjärnors favoritindiekuf Justin Vernon från Bon Iver har varit med och skrivit två låtar och sjunger lite här och där gör helt klart sitt till. Den dramatiskt raka ”Broke my heart” och den nervigt viskande ”Humming” är två tveklösa höjdpunkter.
En annan är titellåten, ett välkommet distat avbrott i lågmäldheterna och ett senkommet skuldtyngt förlåt från den otacksamma privilegierade dottern till sina föräldrar.
Andra genomgående teman är insikten om att framgång sällan fyller de själsliga hålen och den kanske mer allmängiltiga känslan av att inte förtjäna kärlek, eller pressen i att vara någons ”allt”. ”If only you didn’t adore me”, som Abrams sjunger i den snyggt Mazzy Star-minnande ”Good reason”.
Det är gott om stora emotionella draman, den metaforiska kniven i hjärtat dyker upp fler gånger än bara i låten ”The knife”. Även om Abrams nu tycks leva i en lycklig relation med skådisen Paul Mescal (som för övrigt har låtskrivarcredit på ”Imaginary friend”) och kanske vuxit upp lite grand i sitt uttryck är det väldigt mycket precis samma ensamma blues över lyriken som hennes publik gissningsvis älskar henne för.
En av Abrams främsta styrkor är de många subtila skiftningarna i rösten som skapar oväntat stor dynamik på ett tämligen snävt fält. Ändå önskar man emellanåt att hon och Dessner hade vågat sig ännu längre bort från konventionerna för den här sortens pop, särskilt när albumet sträcker sig över hela 16 spår. Trots allt är det påfallande långt till husguden Joni Mitchells egensinne på ”Daughter from hell”.
Icke desto mindre rymmer albumet i sina starkaste stunder gediget pophantverk som med viss emfas indikerar att Gracie Abrams sannolikt har sina bästa album framför sig.
BÄSTA SPÅR: ”Humming”.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik