Zelda, 30, vägrade prata med polis – plockade blommor
Publicerad 2026-06-20 18.46
Blomjakten slutade upp i ett möte med polisen.
Men regler är regler.
– Jag vägrade bryta traditionen.
Inte ett ord.
Inte ens till polisen.
Reglerna var glasklara. Zelda, 30, försökte bara följa en gammal svensk midsommartradition när hon sent på midsommaraftonen gav sig ut för att plocka sju sorters blommor att lägga under kudden.
Traditionen säger att det ska ske under tystnad. Baklänges.
Skrev på mobiltelefonen
När en polispatrull rullade in och började ställa frågor svarade hon därför med huvudskakningar, tummar upp och till slut meddelanden skrivna på mobilen.
– De frågade först om jag var stum. Då tänkte jag bara: men nej.
Det var heller inte särskilt svårt att få syn på henne där ute i midsommarnatten.
Blomkransen satt stadigt på huvudet.
Eftersom äldre skildringar av traditionen ofta visar kvinnor klädda i vitt hade Zelda tagit på sig det som låg närmast till hands: ett lucialinne.
– Jag förstår att jag stack ut. Men om någon är uppklädd och gör något som är typiskt för högtiden borde det väl ändå ge ett intryck av att det faktiskt inte är något fel? Jag plockade ju inga fridlysta blommor heller.
När polisbilen stannade till trodde Zelda att missförståndet snabbt skulle vara avklarat.
Hon stod och läste om vilka blommor som traditionellt rekommenderas att plocka och visade artikeln för poliserna i hopp om att de skulle förstå vad hon höll på med.
I stället fortsatte frågorna.
– Det kändes som att de bara tyckte att jag var märklig. Det kändes stelt och konfrontativt, men jag vägrade bryta traditionen.
”Såg vinglig ut”
Bland annat frågade poliserna om hon hade druckit, något som fick henne att höja på ögonbrynen. Zelda är nämligen nykterist och har dessutom varit ordförande i en nykterhetsförening i 13 år.
– När de dessutom sa att jag såg vinglig ut tänkte jag bara: hur då? Jag stod ju still när de kom.
Det var heller inte första gången någon reagerade under kvällens blomjakt. Tidigare hade ett annat sällskap stannat och frågat om allt verkligen stod rätt till.
– Jag gav tummen upp då också.
Totalt blev hon stoppad vid fyra olika tillfällen under kvällen. Det sista mötet blev däremot också det bästa:
– Efteråt gav en cyklist mig tummen upp. Så skönt, som ett kvitto på att åtminstone en visste vad det var jag höll på med.
Zelda betonar att hon uppskattar att människor reagerar och att polisen kontrollerar att folk mår bra. Samtidigt hade hon gärna sett att stämningen lättades upp lite.
”Socialt oacceptabelt”
I efterhand är det dock inte själva kontrollen hon tänker mest på, utan känslan den lämnade efter sig.
– Det kändes nästan som att det jag gjorde var socialt oacceptabelt. Folk tycker väl att det är konstigt vilket jag ändå kan förstå på sätt och vis.
Hon fortsätter:
– Man vet nog att man ska plocka sju blommor och lägga dem under kudden. Men inte att man ska vara tyst och gå baklänges. De äldre delarna av traditionen liksom. Att häva i sig alkohol är inte vår enda tradition.
Fick du drömma något om din framtida make då?
Zelda fnissar till.
– Ja, det fick jag nog.
Hon hade till och med lagt papper och penna bredvid sängen för att snabbt kunna skriva ned drömmen när hon vaknade. Men tröttheten tog över och Zelda somnade om.
– Jag minns dock att jag drömde om någon i närområdet. Det var någon som är ganska lik mig själv. Jag drömde även om två svarta lamm som skulle leda till någonting.