Maj-Britt - en tös från Hagagatan.
I Malmö inte långt från Möllevångstorget där Bergsgatan och Södra Förstadsgatan strålar samman, ligger ett triangelformat torg. På torget bedrevs fram till 1960-talet fiskhandel, därför kallades det på Malmöitiska helt enkelt ”Fiskatorget”. Mellan Sofielundsvägen och Södra Förstadsgatan låg fram till 1972, Hagagatan.
I en etta på Hagagatan 9 växte Maj-Britt och jag upp, med mor och far, gjutjärnskaminer, en kran med kallt vatten och dass på gården. Men vi hade en trygg och lycklig barndom. Bortsett från flyglarmen under tidigt 1940-tal då främmande flyg kretsade över Malmö och vi satt tillsammans med grannarna hopkurade i skyddsrummet, det tyckte Maj-Britt var hemskt. På morgonen var fönsterblecken täckta med granatsplitter från luftvärnselden. Nätterna på Hagagatan tillbringade vi fram till tonåren skavföttes tillsammans i utdragssoffan som stod i köket.
Då mor blev sjuk evakuerades vi till barnhemmet i Marklunda där Maj-Britt var mitt trygga stöd. Så en dag på våren kom mor och far för att hämta hem oss. Vi gick en sista runda i skogen kring barnhemmet och under en gran prunkade ett knippe liljekonvaljer som för att säga farväl. Detta minne dök upp då dödsannonsen pryddes med en bukett liljekonvaljer som en avskedshälsning från Maj-Britt.
Ett ljust minne från barndomen var när Maj-Britt tog med mig till matiné på biografen Kaninen och jag stod i kön med en 10-öring i ena handen och hon höll mig i den andra. Jag kan än idag känna Maj-Britts hand i min, som när vi följde morfar till hans sista vila på kyrkogården i Annelöv.
Maj-Britt var långt upp i åren väldigt aktiv med dans och simmade varje morgon på sommaren. En gång cyklade hon till sin älskade stuga i Tyringe där hon gick långa skogspromenader.
Här hemma pryds väggar och bord av Maj-Britts tavlor och porslinsmålningar som vittnar om en ypperlig konstnärlig begåvning. Varje jul kommer tomtarna hon målat till mina barn fram, att påminna om Maj-Britt.
Nu är det dags att ta farväl av Maj-Britt för vilket jag saknar ord, bara att Maj-Britt var en kämpatös från Hagagatan som nu är borta med många kära minnen djupt förborgade i mitt hjärta.
Saknaden och sorgen efter Maj-Britt är även stor hos efterlämnade barn och barnbarn som troget vakade under hennes sista dagar, liksom hos kusiner och gamla vänner.
Sov i ro
Bertil RR Persson