Vi befinner oss i en akut miljökris. Våra ekonomier pressar planeten bortom dess gränser, med värmeböljor, torka och översvämningar som följd. Klimatförändringar och artförlust innebär redan stora sociala och ekonomiska kostnader och utgör ett existentiellt hot. Ändå genomsyras politiken av en nästan oomstridd tro på tillväxt och ett högre BNP som mått på utveckling.
Många företag satsar på grön teknik och hållbar produktion, men det räcker inte. Det finns inga exempel på ekonomier som ökat BNP samtidigt som utsläpp, resursförbrukning och naturpåverkan minskat i den omfattning som krävs. Forskningen visar att tillväxt fortfarande är nära kopplad till ökad miljöbelastning.
Samma mönster syns socialt. Tillväxt framställs som vägen till välfärd, men i rika ekonomier har löner stagnerat, arbetsvillkor blivit osäkrare och välfärden pressats. Stress, psykisk ohälsa och ojämlikhet ökar – även i Sverige.
Ekonomi bortom expansionsparadigmet
Det går inte att förlita sig på att grön tillväxt ska lösa dessa problem. Dessutom väntas tillväxten avta. Frågan är inte om, utan hur, vi organiserar ekonomin bortom expansionsparadigmet.
I en ny studie använder vi en etablerad simuleringsmodell som tidigare applicerats på över 40 länder för att undersöka hur ett samhälle kan fungera utan tillväxt som överordnat mål, där produktionen minskar i vissa sektorer och resurser omfördelas. I en traditionell ekonomi skulle detta leda till arbetslöshet, men vår analys visar motsatsen – om åtgärder införs samlat.
När produktionen minskar i sektorer med höga utsläpp sjunker miljöbelastningen. Samtidigt hålls arbetslösheten nere genom arbetstidsförkortning och arbetsdelning. Fattigdom kan avskaffas och ojämlikhet minska, bland annat genom medborgarlön finansierad via progressiv beskattning. Lägre energianvändning gör det lättare att fasa ut fossila bränslen.
BNP per capita sjunker, men till skillnad från en recession är detta en planerad omställning med mer fritid och ökad jämlikhet. Ekonomins syfte skiftar från att maximera produktion till att tillgodose behov inom planetens gränser. En sådan omställning kräver bred demokratisk förankring, till exempel genom medborgarråd.
Frågan är inte hur snabbt ekonomin kan växa, utan vad den ska vara till för. Fokus bör flyttas från BNP till välbefinnande.
Den alternativa framtid vi har simulerat för Sverige ligger i linje med en växande internationell debatt. FN har lanserat en färdplan för att utrota fattigdom bortom tillväxt. Global Justice Report pekar i samma riktning: hög välfärd inom planetens gränser kräver minskad resursanvändning i rika länder, kortare arbetstid och ökad jämlikhet.
Svensk opinion ligger dessutom före politiken. En majoritet vill se kraftfulla klimatåtgärder och är beredd att förändra sin livsstil. Samtidigt varierar stödet för enskilda styrmedel. Acceptansen för omställningspolitik är alltså inte entydig, utan kräver bred demokratisk förankring.
Det är hög tid att ifrågasätta tillväxtens särställning. Frågan är inte hur snabbt ekonomin kan växa, utan vad den ska vara till för. Fokus bör flyttas från BNP till välbefinnande. Vi uppmanar därför kommande regering att tillsätta en offentlig utredning där scenarier bortom BNP prövas, och att bjuda in till medborgarråd om hur sådana framtider kan se ut.
Frågan är inte om förändringen kommer, utan om Sverige väljer att leda den.
Karel Zwetsloot, doktorand, Stockholm Resilience Centre
David Collste, fil. dr i hållbarhetsvetenskap och nationalekonomi, Stockholm Resilience Centre
Therese Bennich, fil. dr i naturgeografi och nationalekonomi, Stockholm Environment Institute
Thomas Hahn, docent i ekologisk ekonomi, Stockholm Resilience Centre
Matteo Pedercini, tillförordnad ordförande och operativ chef, Millennium Institute