Beslagtog knark på boendet – dömdes själv för innehav
Publicerad 2026-06-20 16.56
Han dömdes för narkotikabrott efter att ha beslagtagit knark på behandlingshemmet.
Den rutinmässiga visiteringen slutade med en fängelsedom för boendestödjaren Alan.
– Jag blir dömd för att jag har gjort mitt jobb, säger han.
Det har gått över fyra år.
Den 30 april 2022 arbetade Alan på behandlingshemmet för personer med missbruksproblematik i en stad i Mellansverige. Som så många andra dagar genomförde han en så kallad visitation, där personalen kontrollerar boendet och letar efter sådant som bland annat kan vara narkotika och andra droger.
På boendet vårdas just personer med drogproblematik, såsom tungt missbruk. Att det hittas narkotika som brukare har gömt i utrymmen eller i sina rum händer emellanåt.
– Jag har själv levt just det där livet, jag har varit grovt kriminell, så jag kopplade och märkte att det var något. Jag märkte att de hade börjat gömma grejer på allmänna utrymmen och det jag hittade var en folieboll, säger Alan.
Under tiden som Alan fortsatte leta la han foliebollen i sin ficka, den skulle låsas in i ett kassaskåp när han var klar.
Då ringde telefonen och det var Alans chef. På ett annat boende som tillhörde vårdföretaget hade en person blivit våldsam. Personalen hade larmat polisen som inte kunde skicka en patrull. Det var Valborgsmässoafton. Situationen var så hotfull att Alans kollega fått låsa in sig.
Alan beordrades dit och åkte i all hast och lyckades efter en stund lugna ner personen utanför behandlingshemmet. Några timmar senare uppstod ett bråk med en annan boende. Alan gick emellan och försökte avstyra bråket. Ganska snart kom en polis som var ute och patrullerade i området.
– De började visitera mig. Då hittade de narkotikan. Jag förklarade situationen för dem, säger Alan.
Blev beordrad
Foliebollen skulle senare visa sig innehålla runt 20 gram kokain. När han slängde sig i bilen för att köra till det andra boendet hade han glömt att låsa in narkotikan enligt rutin.
Alan förklarade för poliserna att han var personal och att de kunde ringa hans chef. Chefen svarade och bekräftade detta. I utredningen framgår det att Alans chef var den som beordrade honom till det andra boendet för att hantera en klient. Chefen vittnar även om att personen uppträdde hotfullt.
Poliserna förhörde Alan och de förklarade att hans roll i utredningen var ett vittne och inte som misstänkt. Alan lämnade sin berättelse.
Några veckor senare, på väg hem efter avslutat pass på samma arbetsplats, blev Alan stoppad i en rutinkontroll av polisen. Polisen misstänkte honom för rattfylla och Alan fick lämna prover. Alla visade negativt.
Då kom ett besked han inte hade räknat med.
– De två poliserna som var med berättade att jag var misstänkt för narkotikabrott i samband med den händelsen på jobbet.
”Kan påverka andra yrkesgrupper”
Förundersökningen mot Alan var öppen länge innan åklagaren väckte åtal 2024.
Tingsrätten ansåg att agerandet var oaktsamt men friade honom från narkotikabrott. Rätten var skiljaktig och rådmannen ansåg att det inte fanns någonting som hindrade Alan att låsa in narkotikan.
Fallet togs vidare till hovrätten. Hovrätten delade till stora delar tingsrättens bedömning men menade att Alan haft så kallat
Den bilden delar inte Alans advokat Tobias Enochson. Alan har inte haft någon form av uppsåt – utan det är endast fråga om glömska.
– Det framstår som tydligt att Alan, när han får order om att undsätta sin nödställda kollega, glömmer bort att han hittat narkotikan på boendet. Insiktsuppsåt är dessutom något som framstår som väldigt teoretiskt, en sällan skådad fågel i verkligheten. Hovrätten har heller inte bemödat sig att förklara hur de tänkt, säger Tobias Enochson.
Därför väcker fallet, enligt advokaten, frågor om var gränsen går mellan uppsåt och oaktsamhet. Gränser som kan vara avgörande för många andra i samhället.
– Det finns många andra yrkesgrupper som kan hamna i den här situationen. En rad yrkesgrupper som poliser, läkare, tulltjänstemän, alla som jobbar inom socialtjänsten, HVB-hem och Sis och vårdanställda kan hitta narkotika och sedan plötsligt kan det uppstå en akut situation, säger Tobias Enochson.
Under rättegången vittnade även en överläkare och beskrev personen som hade blivit våldsam för ”en av de farligaste” som skrivits in på behandlingshemmet.
Aftonbladet har sökt boendet som Alan arbetar på. De vill inte svara på några frågor men verksamhetschefen säger i en kommentar:
”NN är en uppskattad medarbetare och tillför mycket till verksamheten med sitt engagemang. Hans tidigare historik tillför en extra dimension i hans arbete”.
Var grovt kriminell
För några år sedan hade Alan tagit sitt straff med vad han beskriver som en klackspark. Då levde han som kriminell och i den undre världen. När han för flera år sedan dömdes till fem års fängelse för grov narkotikasmuggling och grovt narkotikabrott bestämde han sig för att han skulle lämna.
Den avgörande punkten var att han avtjänade sitt fängelsestraff när hans pappa dog. 2018 släpptes han.
– Det fick mig att vakna upp.
I dag är han tvåbarnspappa och lever med sin sambo.
– Hade jag haft det på mig efter arbetspass – visst, jag får skylla mig själv. Men det här var en situation där jag blev beordrad. Jag hade inte gått av mitt arbetspass, det här skedde inom ramen för mitt arbete, säger Alan.
Det har gått över fyra år sedan händelsen inträffade. För Alan har det varit fyra år av att känna sig instängd, förklarar han.
– Vad ska jag säga till äldsta pojken? Jag har gjort mitt jobb och jag fick fyra månaders fängelse för att jag gjorde mitt jobb.
Vill se prövning i HD
Domen får också konsekvenser för Alan och det liv som han börjat bygga upp sedan han lämnade kriminaliteten, förklarar han.
– Bara det jag har gjort sedan jag lämnade kriminaliteten är inte lätt. I många år har jag kämpat för att komma tillbaka in i samhället. Det kanske låter lätt, men att få ett arbete, få tillbaka familjens förtroende, jobba med att betala av dina skulder. Det är hur jobbigt som helst men jag har gjort det där nu. Jag hade planer för framtiden, det känns som att de bara har förstörts nu, säger Alan.
Varför lämnade du inte bara in narkotikan enligt de rutiner som fanns?
– Hade jag tänkt på det hade jag självklart låst in det. Det är en rutin att vi ska göra det och jag har gjort det alla andra gånger. Men jag blev beordrad, sprang och hämtade nyckeln och körde till det andra boendet. Sedan var mitt fokus helt och hållet på den här personen, säger Alan.
Alan jobbar kvar på behandlingshemmet, där han beskrivs som en stabil och pålitlig medarbetare.
Domen mot honom har ännu inte vunnit laga kraft och han och advokat Tobias Enochson har tagit det vidare och hoppas nu på en prövning i Högsta domstolen.
Varför är det här fallet så angeläget att Högsta domstolen ska ta upp det?
– Det är angeläget att HD ger vägledning kring situationen att en person inom ramen för sin tjänst är skyldig att ta narkotika, antingen i beslag eller på annat liknande sätt, och var gränserna kan gå från skyldigheten att ingripa till att situationen sen övergår till ett brottsligt innehav, säger Tobias Enochson.
Alan heter egentligen någonting annat.