Plötsligt hörs den i bakhuvudet, Ulf Lundells låt Öppna landskap från 1982.
”Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo”, sjunger han, ”när havet svallar och måsarna ger skri”.
Javisst, måsen är ikonisk med sin graciösa silhuett mot himlen, och lätet hör livet vid kusten till.
Men i flera artiklar lyfter Sydsvenskan blicken från den nostalgiska bilden av svensk sommar och tittar närmare på den roll fiskmåsen spelar i Malmö och andra kustnära städer.
Fram träder fiskmåsen som den aggressiva fridstöraren, den fräcka tjuven, nedskitaren.
Vad gör den ens i stan?
Fiskmåsar – och andra vilda djur – har länge sökt sig alltmer till urbana miljöer där de hittar rikligt med mat, har färre fiender och gott om häckningsplatser.
Som parker och grönområden, men också, alltmer tydligen, hustak, innergårdar och balkonger.
Måsen är för övrigt inte ensam om detta, vilda djur blir vanligare i städerna överallt där människor breder ut sig med bebyggelse, jordbruk, fiske och skogsavverkning.
Och där måsarna flyttar in, tvingas människor anpassa sig – till nattligt skränande, nedskräpning och rena attacker från måsar med ungar. Det visar tidningens kartläggning av måsstörningar i staden (15/7).
”Man vågar knappt gå över gatan när ungarna hänger här”, säger Malmöbon Balder Nilsson, som överväger att flytta för att komma bort från måsarna. Han efterlyser krafttag från kommunen:
”Jag vill lyfta debatten om skyddsjakt.”
Malmö stad delar dock den uppfattning som tycks mest utbredd bland jägare: att avskjutning inte är något effektivt sätt att hålla den flygande plågans utbredning i schack.
Snarare handlar det om att begränsa skränfockarnas möjligheter att bygga bo, till exempel med fysiska hinder på hustak och genom att ta bort bon, enligt tips från Malmö stad – som annars mest friskriver sig från ansvar och uppmanar fastighetsägare att vidta åtgärder.
Att göra Malmö helt måsfritt går förstås inte. Men så gäller saken inte heller det – däremot att begränsa måsarna så att de går att leva med.
Därför håller det inte riktigt att måsarna är fredade under häckningstiden, 1 april till 31 juli. Det är ju först då människor börjar märka av att ovälkomna nya grannar ockuperar uteplatser och cykelskjul.
Och vad lagen egentligen tillåter fastighetsägare att göra verkar oklart: tidningen skriver om en bostadsrättsförening i centrala Malmö som anlitar en jägare som både skjuter mås och plockar ägg under häckningstiden och anser sig ha stöd i jaktlagen för det.
Fastighetsägares ansvar måste tas. Men Malmö stad menar att måsar inte är någon skadlig olägenhet och gör därför inget åt dem på allmän mark. Den bedömningen bör nog omprövas – måsarna har så klart rätt att finnas, men inom gränser som är rimliga för människorna i staden.
För det som Ulf Lundell sjunger, ”jag trivs bäst i fred och frihet”, det gäller nog både mås och människa.