Plattformen X utmålas ibland som en politisk kloak fylld av hat och polarisering. Sedan Elon Muxk tog över Twitter och döpte om det till X har flera stora aktörer som brittiska The Guardian och svenska Dagens Nyheter lämnat plattformen. Olika studier har dessutom visat att X gynnar högeråsikter och även blivit en plattform för högerextrema åsikter. Tonläget på X beror dock främst på att det korta formatet – teckenbegränsningen gör att man bara kan skriva några meningar åt gången, vilket gynnar konflikt och påhopp.
X har dock bidragit till att det inte sällan sätts likhetstecken mellan högeråsikter, polarisering och hårda utfall. Högern anklagas exempelvis för att vilja driva ”kulturkrig”, det vill säga göra politik av det mesta.
Den bilden är på många sätt skev. Tonläget på flera oberoende socialdemokratiska Facebook-sidor är minst sagt grovt och när Sverigedemokraterna i Göteborg nyligen presenterade sin nya kandidat till kommunfullmäktige – 18-årige Musa Amairi – dränktes kommentarsfälten med hatfyllda och rasistiska kommentarer från politiska motståndare, varav många gick ut på Musa som invandrare själv inte kunde vara aktiv i SD.
Det ”goda hatet” är ett utbrett fenomen. Om man ser sig själv som moraliskt överlägsen gäller andra spelregler, då kan man vräka ur sig i stort sett vad som helst. Detta blir snarast vanligare ju längre ut på vänsterkanten man kommer. Vissa människor dras rentav till ”den goda saken” för att få frikort att leva ut sina aggressioner.
När det kommer till attacker mot Sverigedemokraterna stannar det inte alltid vid okvädningsord. Häromdagen vandaliserades partiets valaffischer i Stockholm, och det har skett på flera håll i landet, inklusive Göteborg. Naturligtvis förekommer det även skadegörelse och fysiska hot mot vänsterpolitiker. Men det har ingen som helst legitimitet i offentligheten. Det goda hatet tenderar däremot att relativiseras.
I grunden finns här en sällan omtalad klassaspekt. Grovt språk och personpåhopp förekommer som sagt både till höger och vänster på sociala medier. Men det kommer inte sällan från personer som inte drillats i att uttrycka sig korrekt och balanserat på något universitet. Och ord har olika laddning i olika samhällsklasser.
Men ord och våld är olika saker, liksom hat och hot bör hållas isär. Till saken hör att det mediala etablissemanget i dag oftare möter denna oborstade kritik från höger – så har inte alltid varit fallet historiskt. 1970-talets vänster såg ofta pressen som sin fiende, eftersom dåtidens vänster var samhällsomstörtande. De bedrev ”kulturkrig” från vänster, det vill säga ifrågasatte den rådande ideologin. Idag har den rollen övertagits av högerpopulismen som också övertagit en stor del av den manliga arbetarklassen.
Klassaspekten återkommer i de olika extremgrupperna, det vill säga de som är beredda att ta till fysiskt våld. Det brukar skämtsamt sägas att en vänsterextrem ungdom – det är oftast ungdomar – antingen blir doktorand eller narkoman senare i livet medan en högerextrem dito blir kriminell eller arbetslös. Akademisk familjebakgrund är betydligt vanligare i vänsterextrema än i högerextrema kretsar.
Det är viktigt att samhället markerar mot alla former av politiskt våld, hot och skadegörelse – och det ska sägas att det varit regeln från officiellt politiskt håll både till höger och vänster. Tidigare statsministern Fredrik Reinfeldts famösa uttalande om att SD-are inte skulle ”vara förvånade” om de utsattes för politiskt våld med tanke på deras retorik tillhör undantagen. Ingen retorik i världen får ursäkta våld och skadegörelse.
Av det skälet, men även av andra, bör man hålla isär språk och handlingar. Att det finns människor som inte kan uttrycka sig på ett värdigt sätt är främst ett problem för dem själva. I ett öppet, demokratiskt samhälle kan man inte undgå att möta hårda ord. Även det illa formulerade skyddas av yttrandefriheten och idag kan vem som helst föra ut sitt hjärtas mening i sina sociala medier. Naturligtvis betyder inte det att det allt bör uppmuntras eller spridas av andra. Varje redaktör har till uppgift att vårda det offentliga språket.
Hot, förtal, skadegörelse och våld är däremot brott och där finns inga ursäkter för den som begår sådant. För även om vi inte kan förvänta oss att alla ska kunna uttrycka sig ordentligt kan vi förvänta oss att de förstår de grundläggande moraliska principer som ligger till grund för lagen. Till dem hör att inte försöka skrämma politiska motståndare till tystnad eller hindra dem från att föra ut sitt budskap på offentlig plats.