Om en månad startar valrörelsen. Opinionssiffrorna talar just nu till oppositionsledarens fördel. Men M-ledaren är en undervärderad aktie. Jag jobbade med statsministern på statsrådsberedningen i tre månader, så se det som ett insidertips från golvet. Här är tre underskattade styrkor som kommer att spela roll under de åtta veckor som är kvar till valet den 13 september.
•Personen. När Ulf Kristersson ställdes mot Magdalena Andersson i de olika debatterna inför valet 2022 vann Kristersson samtliga. Det visade de externa och interna mätningarna. Han vann särskilt duellerna.
Man ska ha stor respekt för uppgiften. Kristersson och Andersson är båda mycket erfarna, de kommer från samma tidsepok, har delat samma generationserfarenheter av kalla krigets slut, svensk ekonomisk 1990-talskris och successiv europeisk integration. Men de är olika både som personer och som politiker. Att stå i en partiledarduell är kognitivt bland det svåraste man kan göra. Vad som helst kan hända och allt står på spel.
När de nu snart möts igen har Kristersson fyra år av statsministerskap i sig. Det är en unik erfarenhet som ger insikter och erfarenheter i en värld som är oåtkomlig för alla andra och som innebär en personlig utveckling i högsta hastighet. Vad det betyder märktes till exempel på Göran Persson i valet 2002 och på Fredrik Reinfeldt 2010. Andersson har dragit sitt parti vänsterut i den ekonomiska politiken men har i övrigt inte utvecklats så mycket och står i hög grad kvar och stampar på samma plats där hon förlorade: hon är mot SD och inte för något särskilt.
Mycket talar för att Kristersson vinner debatterna även denna gång. Det spelar roll. Enligt SVT:s vallokalsundersökning 2022 bestämde sig 36 procent av väljarna hur de skulle rösta under den sista veckan. Fler kvinnor än män väntar till de sista dagarna.
”Att ha bra siffror innebär att du troligen kommer att förlora fram till valet.”
•Opinionen. Andersson har bättre opinionssiffror än Kristersson. Det är en paradoxal fördel för honom. Svenska väljare är inte överdrivet förtjusta i medvindspolitiker. Tvärtom tycks de uppskatta politiska ledare som kan ta skit och står fast även när det blåser hårt. Carl Bildt var svårt kritiserad efter valet 1988, Lars Leijonborg och Göran Persson efter valet 1998. De gjorde alla storstilad revansch och med ungefär samma grundstrategi – de stod pall.
Som statsminister är du mycket hårdare granskad jämfört med oppositionsledaren. Alla mandatperioder innehåller små och stora skandaler och små och stora händelser som välter bord. Det kan kännas belastande men innebär också en fördel. Du kan nämligen visa och bevisa att du orkar och står fast vid din uppgift. I alla lägen. Det inger respekt och är ett viktigt skäl till att väljare gärna behåller sittande regering över två perioder. Att komma in i en valrörelse med dåliga siffror innebär att du som politisk ledare kan komma tillbaka. Att ha bra siffror innebär att du troligen kommer att förlora fram till valet.
”Logiken i skitsakernas tyranni har dolt framgången.”
•Världsläget, 2022 var skakigt men 2026 är värre. USA:s president är tilltagande oförutsägbar och upptagen med kriget mot Iran. Ett pressat Ryssland kan plötsligt överraska med att försöka sprida kriget.
Den omläggning av utrikes- och säkerhetspolitiken som kom efter valet 2022 har tjänat Sverige väl. Vi gick från en självupptagen inrikes utrikespolitik till en mycket mer realistiskt präglad linje. Den har fem hållpunkter. Sverige har mer än fördubblat sina försvarsutgifter under mandatperioden och är nu den ledande försvarsmakten i sin region. Regeringen har snabbt konsoliderat Nato-medlemskapet och investerat i vårt närområde, främst Finland och Baltikum. Regeringen har hela tiden och successivt alltmer investerat stora resurser i ekonomiskt, militärt och politiskt stöd till Ukraina. Sverige har trots den politiska krisen i Washington stärkt de transatlantiska banden med nya samarbetsavtal. Regeringen har utan undantag framhållit svensk försvarsindustri som ett centralt värde.
Sammantaget tar Sverige ansvar för den egna säkerheten, för vårt närområde, för Ukraina, för Europas långsiktiga relation till USA och för demokratiernas vapenteknologiska utveckling.
Utrikes- och försvarsministrarna är viktiga, men statsministern är numera central för den yttre säkerheten och omläggningen av politiken är i hög grad Kristerssons verk. Logiken i skitsakernas tyranni har dolt framgången i den politik som hanterat Natomedlemskapet, inrättandet av säkerhetsrådgivaren, upprustningen och reformeringen av underrättelsetjänsten. Den har utan åthävor och stora gester dramatiskt stärkt Sverige. Med Anderssons styre och samarbetspartier hade delar och helheten inte varit möjlig.