Jag drack kaffe med en dansk kompis härom veckan. Vi kom in på företagande, startups och anställningar och jämförde Sverige och Danmark. Någon nämnde lönekostnaden. 31 procent i arbetsgivaravgift ovanpå lönen, sa jag. Hon tittade förvånat på mig.
”I löneskatt?”
”Nej, det betalar vi också.”
Efter flertalet följdfrågor lyckades vi reda ut det hela men kompisen var fortsatt förbryllad.
”Ska man betala skatt två gånger?”
Sedan hände samma sak, fast åt andra hållet. Jag kände mig tvungen att testa hypotesen och samma diskussioner om löneregler och att anställa dök upp med en svensk kompis under midsommar (kanske behöver jag lagra upp med nya samtalsämnen). Förbryllelsen var kanske ännu större.
”Kostar det ingenting att anställa i Danmark?”
Två länder, likvärdiga välfärdssystem – fundamentalt olika skattesystem.
Låt oss gå igenom fakta: lönekostnaden för någon som tjänar 40 000 kronor i Sverige är totalt cirka 52 500 kronor. Då går 12 500 kronor eller 31,42 procent till: ålderspensionsavgift 10,21 procent, sjukförsäkring 3,55 procent, föräldraförsäkring 2 procent, arbetsmarknad 2,64 procent. Relativt rimliga saker. Sedan kommer det märkliga – allmän löneavgift: 11,62 procent. En skatt rakt in i statsbudgeten.
Jag grävde djupare i frågan och mycket riktigt: den infördes 1995, då på 1,5 procent, för att finansiera EU-inträdet. Sedan dess har den sakta men säkert höjts, samtidigt som försäkringsavgifterna sänkts. Den allmänna löneavgiften ger staten 200 miljarder kronor i statskassan men frågan är vad kostnaden är för alla jobb som på grund av den inte skapats.
Danmark gör det annorlunda, där är kostnaden synlig och arbetsgivaren betalar i princip inget utöver lönen. Vi har båda skola, sjukvård, föräldraledighet och pension och likvärdigt skattetryck – men av någon anledning har arbetslandet Sverige låtit medarbetarna ta smällen.
För problemet förskjuts till arbetsmarknaden. En arbetsgivare har två val: lägre lön eller färre anställda. Handelns forskningsinstitut visade 2025 att de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga 2007 ledde till fler jobb och fler arbetade timmar. Det är rimligt att anta att effekterna skulle öka med en breddning, särskilt för unga och nyanlända.
För oss som bor i Öresundsregionen blir det här konkret. Vi har en gemensam arbetsmarknad, kompetenspool av talang och tuff konkurrens men kostnaden för att anställa en dansk eller svensk är fundamentalt skilda, beroende på vilken sida av sundet man väljer att etablera sig. Arbetsgivarna är medvetna om det: antingen betalar du lägre lön på den svenska sidan, eller så anställer du färre – alternativt etablerar du kontor i Köpenhamn. I Öresundsregionen ställs frågan om arbetsgivaravgiften, eller jobbskatten som jag hellre vill kalla den, på sin spets.
Inför riksdagsvalet i höst, där stora skattereformer diskuteras, vore det intressant att laborera med detta: att sänka eller ta bort löneavgiften helt, kombinerat med ett förstärkt jobbskatteavdrag, skulle vara en kraftfull jobbpolitik. Arbetsgivaren skulle då få råd att anställa och medarbetaren skulle märka skillnad i plånboken. Inte minst skulle vår konkurrenskraft i Öresundsregionen stärkas.
Bodil Sidén är investerare i framtidens mat och hälsa och har en bakgrund i Moderaterna. Hon bor i Köpenhamn.