The odyssey
Betyg: 5
BIO. HISTORISK FANTASY. USA, 2026. Regi: Christopher Nolan efter Homeros diktverk. Med: Matt Damon, Anne Hathaway, Tom Holland, Lupita Nyong’o, Robert Pattinson, Zendaya Coleman. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.52.
Michael Tapper är filmkritiker på kultursidan.
Skit i alla romantiska skönmålningar av de grekiska ädlingarnas plundringar och våld. Här kommer Christopher Nolans filmatisering av Homeros nästan 3 000 år gamla diktverk ”Odysséen”. En vild blandning av krass realism och rövarhistorier fyllda av gudar, monster, levande döda och andra mytiska varelser.
Alla översättningar och dramatiseringar är tolkningar, och att anmärka på förment felaktiga detaljer i en saga är löjligt. Som rasisttrollens tokspel inför att Oscarsbelönade Lupita Nyong’o gör rollen som Sköna Helena, barn till guden Zeus (i svanskepnad) och Sparta-drottningen Leda, född ur ett svanägg i Medelhavets kosmopolitiska miljö. Dessutom i en film där inte en enda grekisk skådespelare syns i huvudrollerna.
Nolans tolkning lyfter fram berättelsens undertext om hur krigshjälten Odysseus (Matt Damon) list med trähästen egentligen är ett krigsbrott. Trojas invånare luras tro att de fått en fredsgåva när skulpturen i själva verket är ett dödsvapen som förintar staden i en vålds- och plundringsorgie. Och mer än så, hästen skändar den pan-grekiska hederskodexen och hotar underminera civilisationen.
Han är i ont sällskap. Mykenes kung och ockupationsarméernas befälhavare Agamemnon (Bernie Safdie) offrar sin dotter för en lyckad seglats och utlöser en blodig familjevendetta vi känner från Aischylos tragedi ”Orestien”. Hans likasinnade bror, Spartas kung Menelaos (Jon Bernthal), har vanställt sin hustru Helenas ansikte för att hämnas hennes flykt till Troja.
Skillnaden är att Odysseus har ett samvete. Han inser att krigsbrottet måste sonas. Botgöringen blir hans tio år långa, mardrömslika irrfärd hem till sitt kungarike Ithaka. En vandring genom tåredalen författaren Daniel Mendelsohn i sin bok ”En odyssé” härleder till hans namn från grekiskans ”odynê” – smärta. Äventyren kan ses som en mytologisk färd genom ett posttraumatiskt stressyndrom likt Jason Bournes jakt på sitt verkliga jag.
Under tiden har Ithaka blivit Odysseus eget Troja, ockuperat av snyltande och alltmer hotfulla friare under ledning av den sliskige översittaren Antinous (Robert Pattinson). Trogna hustrun Penelope (Anne Hathaway) försöker hålla stånd med osäker hjälp av sin valpige son Telemachos (Tom Holland). Deras obrutna lojalitet står som hoppfull kontrast till ormboet som väntar Agamemnon.
Nolan har gjort en konstnärligt kompromisslös gestaltning av berättelsen. Som aldrig sockrar, aldrig glorifierar. Förebilden är antikprofessorn Emily Wilsons kraftfulla nyöversättning från 2018. Enbart hennes nästan hundra sidor långa introduktion till Homeros, hans tid och verk är värd pengarna.
2026 års ”The odyssey” reser till en fantasyvärld lika främmande som en annan planet. Det är en mörk saga betraktad genom filmfotografen Hoyte van Hoytemas foto i rembrandtsk klärobskyr och tonsatt av Ludwig Göranssons ofta atonala filmmusik med antika instrument som aulos-flöjt och kithara-lyra.
Tillsammans förvandlar de Trojas förstörelse, fångenskapen i cyklopen Polyfemos grotta, färden ner i dödsriket Hades och slakten på friarna till surrealistiska skräckscener. Ljuset i mörkret är Odysseus tema, en ton från pilbågen bara han kan spänna, förstärkt av strängen på en kithara.
Slutet öppnar för vidare seglatser med Odysseus. Sådana finns det gott om i den antika mytfloran. Greklands store författare Nikos Kazantzakis har dessutom skrivit både en prolog och en fortsättning på Homeros verk. Och vem skulle inte vilja fortsätta göra sällskap med en antihjälte lika komplex och samtidigt begriplig som Russel Crowes Maximus i ”Gladiator” eller Peter O’Tooles titelroll i David Leans ”Lawrence av Arabien”?
Inbäddat innehåll