Har det trojanska kriget ägt rum?
Det korta svaret är – nja. På den plats som i antiken identifierades som Troja har man hittat arkeologiska lämningar från flera olika lager av städer, och vissa av dem mötte sitt slut på dramatiska sätt. En av dem tycks ha gått under ungefär samtidigt som den traditionella dateringen av Trojas fall (1184 f kr).
I de kungliga hettitiska arkiven har man hittat brev som nämner både staden ”Wilusa”, som identifieras med Troja eller Ilion, och konfrontationer med vad som kan vara grekiska furstar. Någonstans där går emellertid gränsen för vad som går att säga med säkerhet. Det är möjligt att verkliga händelser som liknar det trojanska kriget legat till grund för skildringarna, men det gäller att minnas att dessa redan när sångerna skrevs ned uppfattades som ett sedan länge försvunnet och till stora delar mytologiskt förflutet.
Homeros då? Han fanns väl i alla fall?
Återigen – nja. Debatten har pågått ända sedan antiken och svängt fram och tillbaka utan att få ett slutgiltigt svar.
Sångerna är helt klart en del av en större muntlig tradition med djupa rötter, men det är mycket möjligt att det vid något tillfälle har funnits en eller flera mästare som har gått under namnet Homeros och spelat en roll när de dikter vi känner till fick sin slutliga form. Om detta går det emellertid inte att säga något med säkerhet – och kanske är det bäst att nöja sig med att vissa gåtor är fascinerande just för att de aldrig kan få ett svar.
Är boken lika blodig som filmen?
Om något – mer. Nolan skonar sina tittare från en hel del strider, och inte minst från de värsta brutaliteterna i bokens slut. Det gäller inte minst våldet av hederskaraktär. Efter att ha dräpt friarna beordrar Odysseus sina mannar att avrätta de i tjänstefolket som anses ha stått alltför nära Penelopes friare. Tolv pigor hängs av Telemachos, i Ingvar Björkessons översättning med orden:
”Nej! Med en hedersam död skall väl ändå inte de lönas,
dessa som hopade neslig skam över både vår moders
huvud och mitt när de vällustigt sov i friarnas armar.”
Vilka är de ”sjöfolk” som filmen talar om?
I Nolans filmatisering är hotet från ”sjöfolken” ständigt närvarande – vilka var de egentligen? Svaret är återigen att det finns mycket lite som man med säkerhet vet – men att teorierna länge har varit många. I samband med de mykenska palatskulturernas undergång och bronsålderns dramatiska slut tycks många människor ha varit i rörelse i östra Medelhavet, och två egyptiska inskriptioner från omkring 1200 f kr nämner vunna strider mot en serie namngivna angripare som kallas för ”sjöfolken”. Alla spekulationer om deras identitet och ett eventuellt orsakssamband mellan dem och det som brukar kallas för ”bronsålderskollapsen” är dock omöjliga att leda i bevis. Att så direkt koppla ihop dem med tiden kring Trojas fall får dock betraktas som ett av Nolans mer innovativa grepp i en konstnärlig skildring av homerisk tid.
Heter han verkligen Mentor?
I Odysséen vägleds Odysseus son Telemachos av faderns vän Mentor. Och ja, det svenska ordet mentor är hämtat från karaktären.
Från Iliaden gäller för övrigt samma sak om den gamle och vise Nestor och den starkröstade härolden Stentor – som i Stentorsröst.
Varför får vi inte se Achilles?
Vid sidan om Odysseus är Achilles det trojanska krigets mest kända hjälte – och i ”Troy” från 2004 var det han som spelades av Brad Pitt. Varför får vi inte se honom i ”The Odyssey”?
Det beror på att Odysséen bara handlar om slutet av Odysseus långa väg hem, och i den skildras det trojanska kriget bara i förbifarten och i korta återblickar. Vid det laget är Achilles sedan länge död. Han är däremot en av huvudpersonerna i Iliaden, som uteslutande fokuserar på ett par veckor av den tio år långa belägringen av Troja. Faktum är att i Iliaden nämns inte ett enda ord om någon trojansk häst – och att Achilles enda uppdykande i Odysséen sker i dödsriket Hades, där han säger:
”Sök inte trösta mig över min död, du ädle Odysseus!
Hellre vore jag dräng på landet och slete för daglön
under en bonde som inget ärvt och lever i armod
än jag regerar som kung över alla de döda härnere.”
Kan Helena ha varit mörkhyad?
Mycket lite i de antika källorna tyder på att de uppfattade henne så. Å andra sidan var antika författare betydligt mindre intresserade av att beskriva människors hudfärg än vad exempelvis Elon Musk är i dag, så omöjligt är det inte heller.
Frågan man borde ställa är dock snarare varför det för vissa är så viktigt att vara trogen en eventuell förebild på just den punkten – men inte i att Helena och hennes syskon Castor, Pollux och Klytaimnestra föddes ur två ägg. Ni minns väl när Zeus klädde ut sig till en svan för att förföra Leda? Japp – det är precis så det går när det inte längre handlar om blommor och bin.