Många svenskar är villiga att gå långt för sina fyrbenta vänner. En ny Sifo-undersökning från Verian, på uppdrag av Familjens Jurist, visar att var sjätte svensk kan tänka sig att testamentera pengar eller andra tillgångar till sitt husdjur.
Bland unga mellan 18 och 29 år gäller det var tredje person – och bland unga kvinnor hela 40 procent.
Det kan låta som ett nytt liv för landets hundar och katter: egen förmögenhet, kanske ett sommarställe och en bra budget för kex och godis.
Men där sätter juridiken stopp. I Sverige är det bara fysiska och juridiska personer som kan bli arvtagare.
– Rent tekniskt kan ett djur inte ärva. Djur är i juridisk mening mer att se som en sak – som en bil eller en båt, säger Per Näsman, jurist hos Familjens Jurist, till Göteborgs-Posten.
Miljon-misse
Samtidigt visar Sifo-undersökningen att många har en generös bild av djurens rättigheter. Nästan tre av tio tror felaktigt att man kan testamentera pengar direkt till ett husdjur.
Enligt Per Näsman ska man i stället låta en människa ärva både djuret och pengarna.
– Det är relativt vanligt att man vill sörja för djuret och då låter man någon ärva djuret tillsammans med en påse pengar, som ska användas för det djurets bästa, säger Per Näsman till GP.
När designern Karl Lagerfeld gick bort i Paris 2019, hade han skrivit in katten ”Choupette” i testamentet. Omkring 1,5 miljoner dollar av sin förmögenhet ville han ge till sin katt.
Men precis som Sverige så har Frankrike samma princip: husdjuren förblir arvslösa.
Uppbrott kan avgöra hundens framtid
När par gör slut finns det ytterligare missförstånd. Enligt undersökningen tror fyra av tio svenskar att tidigare partners kan ha gemensam vårdnad om ett husdjur. Något som är omöjligt eftersom djuret räknas som en ägodel.
– Endast en person kan stå som ägare på ett djur. Om man tänker till innan så kan man skriva ett avtal om att man är samägare. Men annars har den som står som ägare första tjing vid en separation, säger Per Näsman.
Den som vill trygga framtiden för sitt husdjur behöver därför tänka mer praktiskt än romantiskt: skriva testamente, utse en människa som tar hand om djuret, och gärna spara papper som visar vem som faktiskt äger det, menar Per Näsman.