Den tydligaste varningen kring det som nu sker i Sverige kommer faktiskt från regeringen själv. I propositionen om stärkt skydd för demokratin skriver regeringen att politiska krafter kan undergräva demokratin och rättsstaten på kort tid under förevändning att åtgärderna är demokratiskt legitima, nödvändiga och i överensstämmelse med folkviljan.
Det är en riktig analys. Men den måste också gälla regeringens egen lagstiftning. Regeringen växlar dock i stället mellan två rättsstatsbegrepp. När grundlagen diskuteras beskrivs rättsstaten som något starkt. När den löpande lagstiftningen kritiseras blir begreppet tunnare. Då tycks det räcka att Sverige har domstolar och att riksdagen fattar beslut. Det räcker inte. Rättsstaten vilar på principen att skydd ska föreligga för alla i alla enskilda fall.
Konkreta försämringar
Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen har sedan 1953 arbetat för rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och domstolars oberoende. Vår utgångspunkt är att mänskliga rättigheter inte kan försvaras i praktiken utan effektiva rättsmedel.
Juristers varningar kan låta obekväma men bör tas på allvar innan svagheter utnyttjas. Därför är det nu viktigt att uppmärksamma de områden där Sverige gör konkreta försämringar.
EU-kommissionen uppmärksammar i sin rättsstatsrapport att lagstiftningsarbetet accelererat, att detta försvårar offentligt deltagande och kan påverka såväl lagstiftningens kvalitet som hänsynen till mänskliga rättigheter.
Även Lagrådet har riktat ovanligt skarp kritik mot regeringens reformer, bland annat korta remisstider och svåröverblickbara konsekvenser. Lagförslag beskrivs som ogenomtänkta hastverk.
Institutet för mänskliga rättigheter har även de tydligt markerat att regeringen brister i centrala avseenden i skyddet för rättigheter.
När kraven på snabba åtgärder ökar behövs rättsstatens mekanismer som mest
FN:s människorättskommitté kritiserar att konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter inte införlivats i svensk rätt trots att Sverige ratificerat den, och i deras lista över frågor inför Sveriges periodiska rapportering ber de Sverige redogöra för hur det står till med domstolars oberoende, tillgång till rättvisa, övervakning och frågor om frihetsberövanden.
Regeringen har rätt i att Sverige står inför allvarliga hot; barn rekryteras till kriminella nätverk och staten måste kunna agera. Men när kraven på snabba åtgärder ökar behövs rättsstatens mekanismer som mest. Vi måste fråga oss om vi verkligen kommer åt problemen genom svagare konsekvensanalyser, mindre proportionalitet eller lägre rättssäkerhetsgarantier.
Det är därför regeringens eget resonemang i grundlagspropositionen blir så viktigt. Kan demokratin undergrävas genom åtgärder som framställs som nödvändiga och förankrade i folkviljan kan inte samma regering avfärda rättsstatlig kritik med hänvisning till att åtgärderna är politiskt angelägna. Ett starkare grundlagsskydd får inte användas som en sköld mot kritiken av regeringens övriga lagstiftningsarbete.
Stärka enskildas rättigheter
När staten får fler befogenheter måste enskildas möjligheter att göra sina rättigheter gällande stärkas. Konkret handlar det bland annat om att Sverige måste implementera FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter i svensk rätt, ge enskilda tydligare information om rättigheter, snabbare handläggning i domstol och en utökad användning av lagprövningsrätten; den rätt att åsidosätta lag som strider mot grundlag som tillkommer alla myndigheter.
Sverige har fortfarande starka institutioner. Ska det fortsätta vara så måste regeringen tåla sin egen rättsstatsanalys och använda samma starka rättsstatsbegrepp i den vardagliga lagstiftningen som när grundlagen ska skyddas. Annars riskerar Sverige att stärka rättsstaten på papperet samtidigt som den försvagas där den verkligen får betydelse: i de enskilda fallen.
Styrelsen för Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen:
Peter Hellman, ordförande, advokat
Stellan Gärde, vice ordförande, jurist
Olle Jansson, vice ordförande, advokat
Maria Nilsson, vice ordförande, jurist
Larissa Barhebréus, jurist
Sigrid Gyllenspets Munro, juridikstuderande
Fredrika Kamme, jurist
Paul Lappalainen, jurist och doktorand
Michael Pålsson, advokat
Anuta Sjunghamn, jurist
Liv van der Voort, juridikstuderande
Pär Trehörning, jurist och journalist