Höstens israeliska val den 27 oktober blir historiskt: det första sedan säkerhetskollapsen den 7 oktober 2023, då Hamas trängde in i Israel från Gaza och störtade regionen in i en rad krig och kriser. Det blir också den första valkampanj på många år där Benjamin Netanyahu slåss ur underläge.
Under juli har det nya mittenpartiet Yashar (som betyder ”rättskaffens”) passerat Netanyahus Likud i flera israeliska opinionsmätningar. Till råga på detta besegras premiärminister Benjamin Netanyahu av Yashars ledare, den förre överbefälhavaren Gadi Eizenkot, när väljarna får frågan ”vem är mest lämplig att leda landet?”.
Eizenkot är allt Netanyahu inte är: fåordig, odramatisk och långt mer oroad över landets framtid än över sin egen. Netanyahu har de senaste dagarna visat tecken på panik, och har gjort spektakulära eftergifter till sina koalitionspartners. Netanyahu, som kontrollerar justitiedepartementet via en trogen minister, är rädd att ett maktskifte skulle försvaga hans ställning under korruptionsrättegången mot honom.
Valet lär bli en strid på kniven. I de senaste mätningarna får Netanyahu-lägret (som inkluderar ultraortodoxa judar och bosättarpartier) 51 av Knessets 120 mandat, medan det judiska oppositionsblocket under Eizenkot får 59 mandat. Två arabiska partier får fem mandat vardera. För att detronisera Netanyahu måste Eizenkot ta hjälp av något av dessa.
Men att bygga den judiska statens regering på arabiska mandat, säger Netanyahu och hans talesmän, vore opatriotiskt. Detta trots att Netanyahu 2021 gjorde upp med islamistpartiet Ra’am om regeringssamarbete – men tvingades avstå efter veto från bosättarpartierna.
Netanyahu inser att det blir svårt att vinna valet. Han hoppas på oavgjort och ett dödläge där han sitter kvar i spetsen för en expeditionsministär tills ännu ett val kan arrangeras.
Det som i Israel kallas ”giftmaskinen”, alltså nationalistlägrets propaganda-apparat som sprider sårande uppgifter om motståndare, har svårt att få grepp om Eizenkot. ”Giftmaskinens” informelle ledare, Netanyahus rådgivare Jonathan Urich, begick häromveckan en svår blunder: Han publicerade en video som först visade Netanyahu tala flytande engelska (ingen stor bedrift med tanke på att han växte upp i USA) och sedan Eizenkot som mödosamt – men fullt begripligt – behandlade världsspråket.
Det var ett självmål. Eizenkot, som kommer från en fattig marockansk invandrarfamilj, har inte fått något gratis. Netanyahus och Likuds kärnväljare är personer av nordafrikanskt ursprung som ofta anser att deras grupp diskriminerats och föraktats. Att göra narr av den marockanske kandidatens knaggliga engelska var som att bekräfta alla de gamla stereotyperna.
Också på ett annat, centralt, område ligger Netanyahu i lä för sin utmanare. Eizenkots son Gal stupade under striderna mot Hamas i Gaza, och det gjorde också en brorson till honom. Detta medan Netanyahus söner Avner och Yair, bägge i vapenför ålder, inte ens kallats in. De har tillbringat en stor del av krigsåren i England respektive Florida.