Nu räcker det!
Hur kan någon som aldrig har arbetat våra pass bestämma hur vi ska jobba? Hur kan politiker, tjänstemän och konsulter påstå att de vet bättre än vi som faktiskt arbetar i vården – dygnet runt, årets alla dagar?
Nu ska AI och så kallade "hälsoscheman" tala om när vi ska arbeta, när vi ska vara lediga och hur vår återhämtning ska se ut. Scheman som ska vara identiska, där vem som helst ska kunna kliva in på vilken rad som helst.
Men vi är inte identiska.
Vi är ensamstående föräldrar, småbarnsföräldrar, mor- och farföräldrar. Vi har olika hälsa, olika familjer och olika liv. Det som fungerar för en person fungerar inte för en annan.
Att påstå att tre dagars sammanhängande ledighet skulle vara ohälsosamt är rent av absurt. För många av oss är det just de dagarna som gör att vi orkar komma tillbaka med ny energi och fortsätta ge en trygg och säker vård.
Jag arbetar natt och har idag förmånen att ha en chef som litar på oss. Vi gör våra scheman tillsammans utifrån verksamhetens behov och våra egna önskemål. Vi tar ansvar. Vi löser problem. Vi får verksamheten att fungera.
Men nästa år flyttar vårt boende.
Min största rädsla är att vi då får ett färdigt AI-schema i handen och förväntas acceptera det utan att ha något att säga till om. Som om vi bara vore brickor i ett schema och inte människor av kött och blod.
Det är inte ett hållbart arbetsliv.
Samtidigt undrar arbetsgivare och politiker varför undersköterskor och sjuksköterskor lämnar vården. Svaret är enkelt: gång på gång tas våra möjligheter att påverka vår arbetssituation ifrån oss. När inflytandet försvinner försvinner också arbetsglädjen.
Vi ber inte om orimliga krav.
Vi ber om respekt.
Vi ber om rätten att få påverka våra scheman!
Moa Ekstrand