När alla vill åka på ”coolcation” slår den svenska besöksnäringen nya rekord. Samuel Levander ser en mikroskopisk möjlighet till klimaträttvisa i ett Stockholm som i framtiden kan översvämmas av massturismen.
Världen är inte rättvis, som föräldrar brukar säga till sina barn, med illa dold sadism.
Det är sällan så sant som i fråga om klimatkrisen. Gamla nyheter men så att säga ständigt aktuella: den industrialiserade världen har producerat sig till ett enormt välstånd, med enorma utsläpp som följd. Dessa enorma utsläpp drabbar i oproportionerligt hög grad länder som inte har varit med och bidragit till dem, och inte heller fått särskilt stor del av den rikedom som varit myntets positiva sida.
Medan fattiga utvecklingsländer redan nu drabbas av svältkatastrofer, klimatkrig och extremväder har vi här i Nordeuropa än så länge kommit undan med skogsbränder och svett. Det kommer förstås inte att stanna där. Men jämfört med det globala syd är vi onekligen lyckligt lottade i nuläget.
Vi drar rentav nytta av krisen. Den stigande hettan får allt fler turister att söka sig till våra breddgrader för en så kallad ”coolcation”. Enligt måndagens SvD är sommarturismen på väg att slå rekord, i år igen (13/7).
Bra för besöksnäringen förstås – men på platser där massturismen dominerar brukar den sällan vara särskilt populär. Som den Rombördiga artisten Tutti Fenomeni sjunger: ”Jag har problem med droger – och med turismen”. Jag – eller snarare Jokern i mig – skulle vilja se vad som hände med Stockholm om huvudstaden började närma sig Roms besökssiffror.
Där är vi verkligen inte än, men vem vet, om ökningen fortsätter accelerera kanske de rubbade turistströmmarna kommer visa sig vara den enda möjliga, mikroskopiska klimaträttvisan på denna fallna jord. Beroende på vad som händer med en annan ström, något viktigare: Golfströmmen.
Eller så är den söderifrån kommande ”helveteslarven”, som namnet antyder, utsänd för att straffa oss.