The Economist-chefen: ”Vi står inför en jordbävning”
Det anrika nyhetsmagasinet The Economist har länge satt tonen för den världsekonomiska debatten. Nu lanserar de en storsatsning på nya, digitala format. Men ideologiskt står tidningen fast vid sina liberala principer.
– Just nu är våra idéer extremt otrendiga, men just därför viktigare att hålla fast vid, säger chefredaktören Zanny Minton Beddoes till DN.
I snart två århundraden har brittiska The Economist varit ett internationellt tongivande nyhetsmagasin. Den här sommaren lanserar de en rad nya produkter som tycks markera ett kliv bort från den traditionella tidskriftens artiklar, med nya format i ljud och video. Är det ytterligare ett tecken på att det skrivna ordet är på väg att marginaliseras?
Medieforskare har i många år talat om ”Gutenbergs parentes”, där vi rör oss mot den bortre gränsen för mänsklig läskunnighet. Omslagsrubriken på det senaste numret av den amerikanska tidskriften The Atlantic lyder helt enkelt ”The end of reading”.
Men när DN träffar The Economists chefredaktör Zanny Minton Beddoes avfärdar hon läsandets kris och hävdar att det inte alls är därför tidningen lanserar nya produkter.
– Jag är inte det minsta oroad för det skrivna ordets framtid. Att skriva och läsa är fortfarande det bästa sättet att organisera våra tankar. Det vi gör nu är inget defensivt drag utan ett sätt att nå en ny publik, säger hon på tidningens huvudkontor i Westminster i centrala London.
Om The Economist haft ett redaktionellt kännetecken sedan tidningen grundades 1843 är det inte bara den marknadsliberala linje som präglar tidningens ledartexter, utan även viljan att hitta optimistiska vinklar i dystra sammanhang. Det gäller inte minst den rådande medieutvecklingen. The Economist Play, paraplynamnet för de nya formaten, är en storsatsning på ljud och video i ett pilotprojekt som nu lanseras i fem länder, bland annat Sverige. Målet är att locka en yngre publik, menar redaktören.
– Vi befinner oss mitt i en revolution när det gäller hur folk konsumerar nyheter och medier, så det här handlar om att möta vår publik där de faktiskt befinner sig. Vi ser inte lanseringen som ett alternativ till tidningen utan snarare som en inkörsport, där vi sänker tröskeln för nya prenumeranter, säger Minton Beddoes.
Det stora skiftet i The Economists ekonomi de senaste åren är inte ett kliv bort från texter, utan en framgångsrik digital strategi. Så sent som 2022 fick hälften av tidningens prenumeranter fortfarande hem den tryckta tidskriften varje vecka. I dag är 72 procent av prenumeranterna enbart digitala. Under samma period har de totala intäkterna för prenumerationer ökat från 211 till 253 miljoner pund årligen, runt 3,3 miljarder kronor. Läsarna är lojala: 93 procent förnyar sina prenumerationer varje år.
– Vi är måna om att bibehålla vårt särskilda tonläge och vår röst oavsett vilket format vi använder. I poddar och video försöker vi aldrig imitera virala format på Tiktok eller Youtube, eller vara något vi inte är. Vi fortsätter skapa en journalistik som är rigorös, faktabaserad, balanserad och fyndig. Folk tittar hellre på våra videor om de kommer från kunniga experter. Det autentiska fungerar, säger Minton Beddoes.
För en tidning med så brett internationellt genomslag har de en relativt liten redaktion med 319 anställda. Varje måndag samlas hela redaktionen för ett högljutt pitchmöte där vem som helst får föreslå de ledartexter som redaktören beskriver som tidningens hjärta. Minton Beddoes betonar vikten av att förvalta de ideologiska kärnvärden som präglat tidningen sedan den startades.
– Våra grundläggande värderingar har inte förändrats. Vi är liberala, för fria marknader, framsteg och en öppen, livlig debatt. Det är fortfarande John Stuart Mills engelska liberalism. Men vi måste ständigt ifrågasätta hur de värderingarna översätts i sakpolitik och faktiska ståndpunkter. Där har vi historiskt sett hamnat fel ibland. När tidningen grundades brottades redaktörerna med om barnarbete var acceptabelt. Vi tog ställning för USA:s Irak-krig när det började och det tycker jag var ett klart misstag, säger Minton Beddoes.
När hon tillträdde som redaktör 2011 såg det politiska klimatet i världen också väldigt annorlunda ut.
– Det var före Brexit och Trump. Just nu är våra idéer extremt otrendiga, men just därför viktigare att hålla fast vid. Vi har många läsare som inte alls delar våra ideologiska övertygelser men som ändå uppskattar oss för att de vet var vi står. Jag vet att vi har många prenumeranter i Trumps administration och de håller knappast med om det mesta vi skriver.
Men är inte denna otrendighet också ett tecken på att värderingarna behöver ifrågasättas?
– Absolut. Vi försöker ständigt öppna våra sidor för folk med andra perspektiv. Vi gör intervjuer med nationalister och kontroversiella personer som Netanyahu och Tucker Carlson, vars åsikter vi inte delar. Vi bjöd in vänsterekonomen Gabriel Zucman för att skriva om beskattning av rika och vi hade precis ett långt reportage om socialismen bland unga.
Just det reportaget, med rubriken ”De nya socialisterna – Hur farliga är de?”, mötte kritik för att ha en nedlåtande ton gentemot den vänster som nu ifrågasätter om marknadsekonomin kan lösa utmaningar som klimatkrisen och de klyftor som skapas av den tekniska utvecklingen. I The Guardian skrev kolumnisten Norman Solomon att The Economist verkar se den unga vänstern som ett mer alarmerande världsproblem än hungriga människor och extremväder.
Finns det inte en risk att The Economist uppfattas som världsfrånvända om ni viftar bort idéer som ifrågasätter status quo?
– Jag tycker faktiskt inte att det var en nedlåtande artikel. Vi tog upp allvarliga frågor, som förmögenhetsbeskattning, som vi definitivt borde fundera mer på. Men jag tror inte att de paroller som vänstern använder, om prisregleringar och hyrestak, går att få ihop till ett sammanhängande ekonomiskt paket. De verkar tro att det räcker med att beskatta några miljardärer, säger Zanny Minton Beddoes.
Hon berättar om hur hon själv formades ideologiskt av 1990-talets optimism och övertygelsen att fria marknader skulle skapa mer frihet och demokrati världen över. Hon säger att det finns flera områden där hon tvingats omvärdera sina åsikter.
– Vi underskattade behovet att hjälpa de som skadats av globalisering och frihandel. Vi underskattade motståndet till migration. Jag tror på invandring och öppenhet. Invandring var det som gjorde USA dynamiskt. Men det går att vara för invandring och samtidigt tycka att regeringar måste signalera att de har kontroll över gränserna.
Den stora utmaningen mot de marknadsliberala idéerna nu, säger hon, kommer att bli den ”jordbävning” på arbetsmarknaden som skapas av AI och den tekniska utvecklingen.
– Vi står inför en oerhörd turbulens. Där tror jag att det är lika viktigt att ge människor en andel i intäkterna från AI som att ha kompensationsmekanismer. Vi kommer behöva tänka om fundamentalt kring beskattningen av arbete och kapital och förhållandet mellan stat och marknad. Jag tror vi behöver höja arvsskatten. De nuvarande systemen kommer inte fungera. Liberalism betyder inte att vi klamrar oss fast vid exakt den skattepolitik vi har i dag. Vi måste vara radikala reformister.