När rock’n’roll kom till Sverige i slutet av 50-talet var USA fortfarande ett land långt borta som de allra flesta bara hade upplevt på film. Kunskaperna i engelska var begränsade, de som bestämde på grammofonbolagen kom från en annan generation och den råa svarta r’n’b som Elvis Presley hade lyssnat på nådde sällan till det land av folkparker och underhållningsorkestrar som var vårt vid den tiden.
Att den svenska rocken fick en tydligt svensk accent var ofrånkomligt. Det var också det som gjorde den unik.
Karl-Gerhard Lundkvist från Tillberga utanför Västerås var sångare redan innan rocken kom. Som sjömatros debuterade han 18 år gammal med dragspel och gitarr på nattklubben Trocadero i Amsterdam 1952.
Några år senare, när han hade mönstrat av, började han söka lyckan som sångare på olika talangtävlingar i Stockholm. Så småningom fick han ihop ett eget band och landade ett skivkontrakt efter en spelning på Nalen nyårsafton 1957.
Det resulterade i att han blev Little Gerhard och året därpå fick spela in en självbetitlad ep. På den fanns låten ”What you’ve done to me”, som Paul Anka hade haft en mindre hit med i USA. För Little Gerhard betydde den ett brett genombrott i Sverige, och epitetet ”Sveriges rockkung” rullades snart ut i tidningarna.
Det saknades vid tiden inte konkurrens om den titeln – framför allt kanske från Owe Thörnqvist, Ragnar ”Rock-Ragge” Nygren, Boris ”Rock-Boris” Lindqvist, Leif ”Burken” Björklund och rockdrottningen Birgit ”Rock-Olga” Jacobsson (som även hon hade en stor hit med ”What you’ve done to me”), men 1958 var Little Gerhard störst. Så stor att han det året rentav fick träffa The King himself, Elvis.
Rockkungsstatusen befästes med emfas av hans tredje ep, som släpptes i juni och innehöll en version av jump blues-kungen Louis Primas kanske inte superrockiga men icke desto mindre svåremotståndligt smäktande ”Buona sera”.
Låten blev Little Gerhards främsta signaturmelodi och fortsatte vara det under hela karriären.
Väldigt mycket av den tidiga svenska rocken handlade om att spela in populära utländska låtar då melodiradiopubliken sällan eller aldrig hade hört originalen.
Little Gerhards förmåga att göra låtarna till sina med en charmerande varm röst och glimt i ögat hörde tveklöst till hans största tillgångar.
Inte minst så när han i början av 60-talet bytte till modersmålet, konsekvent nog började kalla sig Lille Gerhard och siktade in sig på Svensktoppen.
Få vet sannolikt att ”Den siste mohikanen”, en brottarhit för Lille Gerhard 1961, från början hette ″Da sprach der alte Häuptling der Indianer″ och i original sjöngs av den amerikansk-tyske sångaren Gus Backus. Gerhards version placerade denna egentligen lite jönsiga ”novelty record” bland de svenska popklassikerna. Kanske delvis hjälpt av den andra stora hiten på samma ep, ”Petter och Frida”, en svensk originallåt om Petter från Söderbärke och Frida från Visseltofta och eventuellt den mest ursvenska rock’n’roll som någonsin komponerats.
Little Gerhard fick fler hits, som ”Gubben i månen” och Lill Babs-duetten ”Skoldags”, och hade även precis som flera andra svenska artister på 60-talet en karriär i Tyskland.
När skivframgångarna började ebba ut i slutet av decenniet klev han allt mer över till att bli låtskrivare och skivproducent. Alls icke utan framgång det heller. Det var Gerhard Lundkvist som hörde en demo med en ung sångerska från Jönköping som hette Agnetha Fältskog och ordnade så att hon fick ge ut vad som blev hennes stora genombrottshit, ”Jag var så kär” från 1967.
Nämnas bör även Ann-Christine Bärnstens melodifestivalklassiker ”Ska vi plocka körsbär i min trädgård” från 1975, där det var Gerhard som skrev musiken till Börje Carlssons icke oekivoka text.
Frånvaron av nya egna skivsuccéer hindrade inte Little Gerhard från att sluta turnera med sina gamla hits, ofta i olika nostalgipaket med sina gamla rock’n’rollvänner från 50-talet. Han ställde även upp i Melodifestivalen 1982 tillsammans med sångerskan Yvonne Olsson.
Little Gerhard slutade aldrig spela live utan tog spelningar så länge hälsan tillät. När de gamla kollegorna föll ifrån en efter en fortsatte den grånade rockkungen oförtrutet att rocka. Delvis för att pensionen behövde drygas ut men framför allt för att hans plats var på scenen.
Det är således en äkta pionjär som lämnar in vid den aktningsvärda åldern 92. Little Gerhard var långt ifrån ensam men en av dem som verkligen såg till att vi fick en rock’n’roll som kändes genuint svensk.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik