Mats Strandberg var på väg till inspelning av sin podcast. Han parkerade bilen på Kungsholmen i Stockholm och hoppade ur förarsätet.
Utanför dörren låg en papperslapp som radioikonen sparkade undan i sin färd mot studion. Då dök plötsligt en polisbuss upp med flera polismän som approcherade Strandberg.
– De stannade och frågade: ”Hur står det till här?” ”Tack bra. Har det hänt något?”, sade jag. Då kom killen ut och frågade om jag kunde gå bort en sväng och tillbaka. De tyckte jag snubblade till. De verkade inte ha något att göra, säger Strandberg.
Han berättade då att han skulle spela in sin podcast, men fick sval respons.
– Då trodde de kanske inte på mig att jag skulle göra en sådan fin grej. De tyckte väl att så där kan man inte se ut om man spelar in en podd. Han står och blåljuger.
Kände du dig misstänkliggjord?
– Jodå, jodå. Jag tänkte: vad är det frågan om?
”Jag såg hemlös ut”
Som tur var för Strandberg kom poddkollegan Olle Palmlöf till undsättning.
– Han sade: ”Han ska spela in en podd. Det stämmer, det stämmer. Man kan inte tro det, men det stämmer”. Då åkte de i väg, säger Strandberg med ett skratt.
I programmet får han ofta utstå syrliga pikar om sin klädstil, som vintertid innefattar bland annat dubbla mössor och trippla skjortor.
– Jag såg nog hemlös ut då, visst kan det vara så. Men sådant får man tåla. Det är vänskapligt snack. Det är absolut ingen elakhet, säger han och förtydligar att han aldrig blivit stannad när han sitter i bilen.
– Då är det illa. Då har man gjort ett trafikbrott. Då är det allvarligt. Att man inte stannar vid övergångsställe eller kör för fort. Då är det riktigt allvarligt.