Sven Holmberg är konstnär och frilansjournalist boende i Malmö.
En kille runt tjugofem går in på mitt favorithak och beställer fyra falafel. Han har mobilen mot örat. Tar direktiven live. Den första beställningen är inga konstigheter. En rak falafel med blandad sås. Sen börjar de dividera i luren. Ingen lök, ingen tomat, ingen feferoni, skulle man kunna få koriander istället på beställning nummer två, och i den tredje en gnutta stark sås och rikligt med mild sås?
Du menar blandad, säger kocken. Killen rådfrågar sin vän i telefonen. Nej, inte blandad. En gnutta stark sås och rikligt med mild. Kocken har svarta ringar under ögonen. De är inte ens halvvägs igenom beställningen än. Jag kokar. Tiden går. Vad hände med att äta falafeln som den är?
Jag har bott i Malmö i femton år och vet att företeelsen blir allt vanligare. Det är inte längre givet med en rak falafelrulle med val av sås. Rullen ska skräddarsys efter smak och personliga preferenser. Nästan med en mallighet går de in, främst unga personer, och pekar och väljer, som om de är i glassbutiken, och inte bara för att de har någon allergi utan också, och kanske mest, för att de anser sig ha uppfunnit den perfekta kombinationen av olika tillbehör och ingredienser. Kockarna säger inte emot. Om de inte anpassar sig efter kunden finns det alltid någon annan falafelmakare som gör jobbet.
Petigheten hänger förmodligen ihop med ökad kräsenhet, överkänslighet mot mat och allergier. I skolan erbjuds barnen andra alternativ men många elever hoppar över skollunchen ändå. För att det är äckligt eller ensidigt. Eller för att man inte är hungrig just då.
Hemma kan man ju få den mat man tycker om och vill ha. Idag är nämligen valfriheten enorm och de olika barnmenyerna avlöser varandra när föräldrar kämpar med att hitta något som deras barn kan äta utan att protestera. Nu har barnen växt upp. Och de ockuperar falafelhaken i sin pek-och-rata-psykos.
Kanske är det något respektlöst mot maträtten som vi anammat och lärt oss att älska. Mot de människor som startat falafelkök och introducerat oss för Sveriges bästa kikärtsmassa i bröd. Som förfinat sin produkt och lagt ned tid och kunskap på att kombinera sig fram till den variant som de anser är bäst – och så ska vi göra om den? Dessutom tar förfarandet med specialbeställningar en massa extra tid och tid är pengar för många falafelkök som redan har en knaper budget.
Nu kanske jag är sträng. Men en idé är att inte äta falafel om halva innehållet ska ersättas eller plockas bort. Eller börja äta den som den är. Så som Malmöbor alltid har älskat att äta den.
För någon vecka sedan, efter att ännu en gång ha bevittnat denna glassbutiksbehandling, frågade jag en av kockarna om det var ansträngande. Han ryckte bara på axlarna och sa: Det är vad det är.
Jag blev så klart glad över att mannen från Syrien spottade ur sig det mest malmöitiska uttrycket som finns. Mindre glad blir jag över att många verkar ha glömt hur en av våra mest malmöitiska maträtter ska ätas. Rak rulle med blandad sås. Annars är det väl en tidsfråga innan de lanserar en barnmeny.