Den kraftiga skattesänkningen på bensin och diesel har nu gjort det dyrare att köra på el.
”Elbilen är så pass mycket dyrare i inköp, att man förutsätter att det är billigare att köra på el för att det här ska vara en lönsam affär”, säger Carl-Erik Stjernvall på Riksförbundet M Sverige.
TT
Text
Men så är det alltså inte längre för alla.
Sedan regeringen nyligen sänkte bensin- och dieselskatten med 3 kronor litern har driftskostnaderna för en bensinbil blivit lägre än för en elbil som laddas publikt.
En enkel kalkyl (se faktaruta) visar att milkostnaden för en elbil ligger på 10,80 kronor, baserat på att man är beroende av publika laddare som ofta kostar runt sex kronor per kWh.
En bensinbilsägare vars bil drar 0,6 liter milen betalar samtidigt runt 9 kronor milen, baserat på dagens bensinpris på cirka 15 kronor litern.
För många är övergången till elbil i slutändan en ekonomisk fråga. Det visar preliminära resultat från en större medlemsenkät som M Sverige genomfört.
”Det är det här som är den egentligen kärnan i vad det är som får människor att ställa om. För jättemånga hushåll är det en plånboksfråga”, säger Carl-Erik Stjernvall som är hållbarhetsexpert på M.
Enligt honom kan många tänka sig att köpa en betydligt dyrare elbil (än fossildriven bil) om man vet att den är billigare att köra.
”Man kanske struntar i klimatet men man ser ändå att det här är billigare”, säger Stjernvall.
Men den som tänkt så har åtminstone i det kortare perspektivet gått på en nit. Carl-Erik Stjernvall är kritisk till vad han beskriver som en kortsiktig politik från regeringens sida.
”Om man tankar på de här publika stationerna så blir det inte billigare än vad bensinen kostar just för tillfället i alla fall.”
Den som däremot kan ladda bilen hemma, och betalar kanske runt 2 kronor per kWh inklusive skatter av avgifter, har fortfarande lägre driftskostnader för sin elbil.
Hur ska man då tänka, är det fel läge att byta till elbil nu?
Stjernvall råder att tänka lite bredare.
”Det generella rådet när det gäller bilköp är att man får bilda sig en så bra uppfattning man kan av vad man vet just nu.”
Skattesänkningen på bensin och diesel är tillfällig och i höst kan det politiska landskapet ritas om efter valet. Dessutom kan externa faktorer, som oroligheter kring det oljestrategiska Hormuzsundet, snabbt förändra oljepriset i framtiden.
Innehåll från Nordea Private BankingAnnons
Väg, vind och vatten – så kan du investera i samhällets ryggrad
Som investeringsslag kan infrastruktur ha flera fördelar: de har ofta stabila och förutsägbara kassaflöden, kan vara inflationsskyddade och ha en stabil efterfrågan även i lågkonjunkturer. På senare år har intresset för att investera i infrastruktur vuxit. Nordeas Therese Liljeblad, specialist på alternativa investeringar, reder ut möjligheterna och vad man bör tänka på.
Att privatpersoner investerar i infrastruktur är långt ifrån nytt. Redan under den industriella revolutionen var det vanligt att förmögna familjer och andra gick in med pengar i olika utvecklingsprojekt.
Men som tillgångsslag utvecklades infrastruktur fullt ut först på 1990-talet, då allt fler tjänster och bolag inom sektorer som energi och kommunikation gick från att vara ägda av staten till att ägas privat.
– Att investera i privatägd infrastruktur var tidigare enbart möjligt för investerare med stort kapital och långsiktig placeringshorisont. Det krävs ju ofta stora summor för att investera i exempelvis ett vindkraftverk, som ju även har en lång livslängd, säger Nordeas Therese Liljeblad, specialist på alternativa investeringar.
På senare år har marknaden sakteligen börjat öppna upp för fler att placera i denna typ att tillgångar och nya onoterade investeringsmöjligheter har dykt upp, bland annat i fonder. Att investera i infrastruktur kräver dock fortfarande att du har en lång investeringshorisont, särskilt då likviditeten kan vara mycket begränsad.
Vad som räknas som infrastruktur
Men låt oss börja från grunden: infrastruktur är helt enkelt nödvändiga samhällstjänster som behövs för att ett samhälle ska fungera. Det kan vara exempelvis energiförsörjning, teletorn, hamnar och vårdinrättningar.
– Det är alltså ett brett spektrum – med den gemensamma nämnaren att det handlar om fysiska tillgångar som är viktiga för ett fungerande samhälle. Infrastruktur karakteriseras därmed av stabil efterfrågan där en stor del av intäkterna regleras av avtal, säger Therese Liljeblad.
De olika tillgångarna drivs ofta av megatrender. Ett exempel är utfasningen av fossila bränslen där infrastrukturen spelar en mycket viktig roll för att kunna nå ambitiösa samhällsmål som nettonollutsläpp. En annan megatrend är digitaliseringen där datatrafiken ökar kraftigt, vilket kräver fler investeringar i datalagring, databehandling och dataöverföring för att hantera en ständigt ökande dataanvändning. Andra megatrender kan vara urbanisering liksom en växande och åldrande befolkning.
Infrastruktur i portföljen
– När det kommer till vårt område, investeringar, kan infrastruktur vara tacksamt att ha i sin portfölj. Placeringarna har oftast en låg samvariation med övriga tillgångsslag, särskilt vid längre tidshorisonter, säger Therese Liljeblad.
Tillgångsslaget karakteriseras av att det har stabila och förutsägbara kassaflöden. Då dessa tillgångar många gånger har en monopolistisk ställning med tjänster som är nödvändiga för ett samhälle, så är efterfrågan stabil även under svagare ekonomiska tider.
Även kassaflödena är förutsägbara då de är reglerade av långa kontrakt, vilket kan tillföra portföljen ett inflationsskydd. Förutom det naturliga inflationsskyddet som kommer från att investera i fysiska tillgångar, har infrastrukturinvesteringar ofta också ett avtalsmässigt inflationsskydd på intäkter.
Det finns också en hållbarhetsaspekt. I det stora omställningsarbete från fossil till förnybar energi som pågår i många länder spelar infrastrukturen en viktig roll.
Men det finns också saker att tänka på innan man investerar i sådana här tillgångar, påpekar Therese Liljeblad.
– Då de är onoterade är de ofta illikvida – det vill säga svåra att snabbt sälja eller köpa. Det krävs också långa investeringsperioder, och de är kapitalintensiva. Dessutom kan olika infrastrukturtillgångar ha olika risk. Det är en stor skillnad mellan att investera i ett nystartat infrastrukturprojekt och att gå in i en redan välfungerande vindkraftspark som producerar energi, säger hon.
Så investerar man
– Ser vi till privat infrastruktur så är en möjlighet att man gör en direktinvestering i ett projekt. Men då krävs höga investeringsbelopp med lång placeringshorisont och man kan även behöva specialistkunskaper. Med detta följer att det även kan vara svårare att uppnå en väldiversifierad portfölj.
Ett smidigare alternativ är att investera i fonder, som i sin tur investerar i onoterade infrastrukturtillgångar. På så sätt kan man dra nytta av förvaltarnas kunskaper och dessutom få möjlighet att bygga en mer diversifierad andel av infrastruktur i sin portfölj.
– Nordea kan erbjuda ett par olika alternativ för fondinvesteringar, så diskutera frågan med din rådgivare i Nordea Private Banking om du är intresserad av infrastruktur, säger Therese Liljeblad.