Parets innergård blandar grusgångar med gräs, buskar och träd. Ett par stolar står i en liten dunge. En lördagsmorgon i juli 2026 är det lugnt och skönt. Annat var det i oktober för tre år sedan.
Klockan var kring 05.00 när distraktionsgranater kastades på innergården och väckte grannarna i lägenhetshuset på Östermalm. Samtidigt som det ekade på innergården hördes ett ”infernaliskt bankande”, och polisen bröt upp dörren.
– Jag tänkte först att det kanske var sonen som hade låst ute sig själv. Men jag hinner precis fram till dörren när den slits upp och in stormar insatsstyrkan och civilklädda poliser. De hade dragna vapen och ropade ”Polis! Polis!”, minns Johan Huovinen, 58.
Han var redan vaken och gjorde sig redo för att agera expert i morgon-tv. Frun Lena, 60, låg fortfarande och sov, tills smällarna började. När hon klev upp möttes hon av dragna vapen.
– Jag trodde det var överfall eller inbrott, vad som helst. Jag kunde inte föreställa mig att det var polisen.
Parets ena son, då i övre tonåren, fanns också i lägenheten. Han vaknade av anstormningen och möttes av synen av beväpnade, svartklädda män med vapen riktade mot hans mamma. Det var få polissymboler synliga, som paret minns det. På sin höjd hade någon en keps där det stod ”Polis”.
Misstanken: Hemliga uppgifter
Lena Huovinen hade vid tillfället arbetat på Försvarets radioanstalt, FRA, i 28 år. Hon jobbade som analytiker och upplevde sig vara en uppskattad kollega och en lojal medarbetare. Hon misstänktes nu för grov obehörig befattning med hemlig uppgift och grovt dataintrång. Maken Johan Huovinen arbetade vid Försvarshögskolan. Tidigare hade han varit verksam som bland annat armé- och flygattaché i Ryssland, men också i Ukraina som EU:s militärrådgivare. Misstanken mot honom gällde grov obehörig befattning med hemlig uppgift.
– Jag kände att det här är ett stort misstag. De la fram saker som jag kände inte hade med mig att göra, säger Lena Huovinen.
Exakt vad det misstänkta brottet innefattade är dolt för allmänheten. Ett yppandeförbud gör det svårt för paret att prata om det. De försöker därför balansera i berättandet, så tydligt det går utan att bryta mot lagen.
– Man kan se det såhär: Om jag tror att du kör knark i en bil, då slår jag till mot den bilen. Då visar det sig att du inte kör knark i bilen. Men när jag söker igenom din bil ser jag att den saknar varningstriangel. Då försöker vi fälla dig för brott för varningstriangeln i stället, säger Johan Huovinen i ett försök att beskriva sin syn på hur säkerhetspolisen utrett paret.
Lena Huovinen ser felaktiga uppgifter om henne som en del av grundproblemet.
– Jag skulle vilja säga att säkerhetsavdelningen på FRA och Säpo har arbetat med uppgifter som är felaktiga. Det känner jag blev olyckligt. Man har gått vidare på de felaktiga uppgifterna, chansat, och då kan man inte backa.
Anser ni er vara oskyldiga?
– Ja, absolut, absolut, säger de båda i kör.
Paret Huovinen har tillsammans misstänkts för brott mot rikets säkerhet, båda satt häktade i två månader. Nu är misstankarna mot dem båda avskrivna.
Johan tror det hela har gjort dem starkare. Lena har känt att de stöttat varandra bra genom resan.
– Vi vet båda vad det handlar om, vi känner att det har varit orättvist. Det vi kunnat göra är att stötta varandra i detta.
De har också känt ett stöd från vänner, särskilt de som inte jobbar i samma bransch som paret själva gör. För vänner inom branschen har det varit svårare att ha kontakt, i och med det känsliga läget.
– Man får utgå från att vi är avlyssnade, då är det ingen som vågar ringa oss. Jag har full förståelse för det, säger Lena Huovinen.
Johan är tydlig med att poängtera att han ser det lite annorlunda, eftersom han trots allt kunnat gå tillbaka till sin arbetsplats på just Försvarshögskolan.
Sonen fick PTSD
Misstankarna mot Johan Huovinen avskrevs den 4 september 2024. Det skulle ta ytterligare över 600 dagar innan misstankarna mot hustrun Lena Huovinen avskrevs. Då hade 988 dagar passerat sedan gryningsräden som väckte både Lena och grannarna.
– Det har varit jobbigt. Jag har känt mig som en bromskloss för Johan, säger Lena Huovinen om att misstankarna mot henne kvarstod efter att hans avskrivits.
Hela situationen har också drabbat barnen, säger de. Sonen i övre tonåren som befann sig i lägenheten, och fick se sina föräldrar omhändertas av polis med dragna vapen, påverkades länge av händelsen.
– Han fick avbryta gymnasiet ett år. Han fick PTSD av upplevelsen. Sedan kunde han inte gå till skolan vissa dagar för att det fanns media som var och sprang på skolan, berättar Johan Huovinen.
Hans pappa gick bort tidigare i år, och fick därför aldrig veta att misstankarna mot hans svärdotter lagts ner. Det har känts surt för Johan och gjort Lena orolig.
– Jag har tänkt det om mina föräldrar, ”måtte de inte gå bort innan, de måste få uppleva en nedläggning och att jag är oskyldig”, även om de alltid trott på mig, säger Lena.
Målet nu: Titta framåt
Lena blev i och med misstankarna mot henne av med sin säkerhetsklassificering på FRA, och blev av med jobbet. Att söka nya jobb är svårt när man tvingas berätta att man utreds för brott. A-kassan räcker bara i 300 dagar. Under tiden har hon läst upp ämnen, och tagit en examen i journalistik. Även där var det svårt – till och med vid ansökan om praktikplats kunde redaktioners säkerhetsavdelning säga stopp.
Båda beskriver sig som lättade att alla utredningar mot dem båda nu lagts ner. Johan Huovinen, som hunnit längre i bearbetningsprocessen efter misstankarna, har ett tydligt råd till frun.
– Det viktigaste är att man inte blir bitter. Det finns ingen nytta i det. Framrutan är större än bakrutan av en anledning. Man kan inte gå hemma och sura, då bryts man ner.
Säkerhetspolisen är fåordig om ärendet.
Varför greps Lena och Johan Huovinen?
”När det finns misstankar om allvarlig brottslighet som faller inom ramen för vårt uppdrag så agerar vi. Det gjorde vi också i det här ärendet”, svarar Jonathan Svensson, presstalesperson på Säkerhetspolisen i ett mail till SvD.
De själva kallar det ett misstag, och att det ”presenterades saker som inte hade med mig att göra”. Hur reagerar ni på det?
”Eftersom vi inte kan gå in på några detaljer i förundersökningen har vi inte möjlighet att kommentera det. Vi har bedrivit ett omfattande utredningsarbete i ett komplext ärende. Åklagaren har beslutat att lägga ned förundersökningen eftersom det inte är möjligt att i alla delar förhöra nödvändiga vittnen. Precis som åklagaren har påpekat väger Sveriges säkerhet alltid tyngst”, skriver Jonathan Svensson.