Jag läste nyligen artikeln om att psykiatri affektiva på Sahlgrenska är i kris. Jag har också följt nyhetsrapporteringen som pågått under hösten och våren 2026 där kritik framförts. Jag menar att den krisen pågått i minst 25 år.
Första gången jag blev inlagd för depression var för 25 år sedan och senast för åtta år sedan. Sammanlagt har jag varit inlagd cirka 15 gånger. Det jag läst i rapporteringen om hur psykiatriker pratar till patienter och hur patienter blir bemötta av personal och detta med bältning är ingen nyhet. Det skedde också för 25 år sen.
Första gången jag blev inlagd blev jag chockad över miljön och hur personal bemötte oss patienter. Andra gången hoppades jag på att jag hade haft otur första gången jag blev inlagd och att det skulle bli bättre denna gången.
Men nej, det var inte bättre. Tredje gången insåg jag att detta var det "normala" inom psykiatri affektiva på Sahlgrenska. Efter ett tag blev jag avtrubbad och förväntade mig det värsta varje gång jag blev inlagd.
Det är dock viktigt att säga att det finns undantag. Personal som lugnar, bemöter och ser patienter i ögonen. Som lyckas få kontakt och då inte behöver bälta. Tyvärr tillhör de undantagen.
Malin