Under uppväxten var Andréas flitig med trumpinnarna i olika band hemma i Skurup. Musikintresset var djupt och gediget. Han tvekade inte att gå den extra milen för att komma över en LP eller t-shirt med precis det där smala tuffa, smarta indie-rock-bandet med mycket attityd och ett eget uttryck.
Under resor i Asien med kompisar väcktes så tanken om studier. Det blev dags för vår hjälte att kamma sig och skaffa ett jobb.
Andréas studerade till socionom i Lund och lade sedermera till en steg 1-utbildning med KBT-inriktning. Alla jobb Andréas genomförde var inriktade på att jobba med, hjälpa och stödja andra människor. En sann humanist. Andréas arbetade bland annat vid Frivården (Kriminalvården), Familjerätten Malmö stad, Kriscentrum samtalsmottagningen Malmö och sista åren som socialsekreterare på Familjestödsverksamheten Malmö stad. 25 år i tjänst gav guldklocka i fjol.
Älskade livskamraten Katja kom tidigt in i Andréas liv och den familj de byggde tillsammans var hans stoltaste stund, något han alltid pratade varmt och hjärtligt om. Familjelivet toppades med ögonstenarna Axel och Mira, som nu är unga vuxna. De bär med sig minnet av en omtänksam och kärleksfull pappa - att vårda ömt, i lika stora hjärtan som sin far. Humanister skapar humanister, det är tydligt.
Fri tid kunde Andréas gärna använda för en lång promenad i naturen. Själv, med sina tankar. Kanske runt barndomens Svaneholmssjön, eller, om somrarna, vid Stenshuvud, endast mötande en frustande Lundell, som kanske hälsade, med egen text:
"Och månen lyser så tyst och kall i natt/
Och vi väntar på värmen från söder/
Det var ingenting särskilt med oss/
Mer än att vi var tre bröder"
Men: Det ÄR nåt särskilt med att vara bröder. Så pass särskilt att det givit namn åt både visor, skutor, restauranger och annat.
Vi var tre bröder. Nu är vi två här. En gång blir vi tre igen.
Mattias Hansson, bror
Kristoffer Gröhn, bror