Artikeln i korthet
• Emil Hansius berättar i ”Sommar i P1” om oron som började redan i barndomen och om en depression som slog till i 20-årsåldern.
• Han beskriver skolvåld, sammanbrott och hur familjen blev avgörande.
• I dag mår han bättre, men kämpar med att inte föra över sin oro på sina barn.
Emil Hansius, 31, har alltid varit säker på vad han ska prata om i sitt sommarprat. Desto osäkrare har han varit på om han skulle våga.
I ”Sommar i P1” berättar youtubern för första gången upp om sin psykiska ohälsa, den tuffa skolgången och sin konstanta oro. När han var mellan fem och sex år gammal insåg han att de han älskar en dag kommer att dö.
– Så fort jag lärde mig att saker och ting har ett slut så drog orosmaskineriet i min hjärna i gång. Och det har inte stannat upp en enda dag sedan dess, säger han.
Hansius berättar att han alltid hade svårt att sova som barn, trots en trygg uppväxt med sin familj. På förskolan trivdes han inte och målade bara svarta teckningar, och på mellanstadiet fanns det en tradition där de äldre skulle skada de yngre.
– Våldet på skolan var brutalt. Elever bröt ben, blev misshandlade och en kille hamnade länge i rullstol. När jag tänker tillbaka på allt så var det helt galet.
Hansius säger att han påverkades av våldet, men var relativt förskonad rent fysiskt.
– Det är klart att jag blev slagen, knuffad, slängd in i skåp, men det var ju mest vardagsgrejer.
”Ingen ska behöva må såhär”
Gymnasiet blev bättre, men i 20-årsåldern hände något. Han berättar att han en dag på väg hem från jobbet bröt ihop fullständigt utan att förstå varför. Det fortsatte sedan varje dag under en period.
Han insåg att han var deprimerad och tog för första gången kontakt med en läkare.
– Jag är alltså 20 år och har hela livet framför mig, och jag ser och känner bara mörker. Jag tänker att ingen ska behöva må så här.
Till en början försökte han hålla sitt mående hemligt och berättade inte för sin familj. Men en dag hittade hans mamma hans medicin som han gömt i sin garderob.
Kritiken mot vården
Det blev en vändning. Hansius är tacksam för att hans föräldrar hjälpte honom hitta ett proffs att prata med och höll koll på honom. Han uppmanar lyssnarna att söka vård och berätta för folk i sin närhet om de mår dåligt.
Samtidigt är han kritisk till vården, som ställde honom i kö för att få prata med en psykolog som han 11 år senare fortfarande inte fått träffa.
– Vad händer med dem som lyckas hålla det hemligt? Den otäckaste av alla tankar som skymtar förbi mig är: hur många personer som tagit självmord stod i en vårdkö i väntan på att prata med någon? Och vad hade hänt med mig om jag lyckats hålla det hemligt?
I dag mår Hansius bättre och har sambo, treåriga tvillingar och en hund. Men han jobbar fortfarande varje dag med sin oro och hypokondri.
”Sommar i P1” släpps som podd 07.00 i appen Sveriges Radio och sänds 13.00 i P1.
MÅR DU ELLER NÅGON ANNAN DÅLIGT? HIT KAN DU VÄNDA DIG:
Bris: 116 111, bris.se.
Bris vuxentelefon: 077-150 50 50.
Jourhavande präst: Nås via 112.
Mind: chatt på mind.se
Minds stödtelefon Självmordslinjen: 90101
Minds föräldratelefon: 020-85 20 00.
Röda korset: redcross.se.
Jourhavande kompis: Chattjour finns på jourhavandekompis.se
SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.
Telefonjouren: 020 -18 18 00.
Källa: mind.se och www.spesistockholm.se
Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.
Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk.
Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.
En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång.
Ring 112 eller åk till en akutmottagning.
Om möjligt – lämna inte personen ensam. Självmord är ofta impulshandlingar. Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.